Resenär och färdledare i Kina/Tibet, Indien/Ladakh, Nepal & Bhutan 

I det bergiga Wutaishanområdet i provinsen Shanxi, cirka 40 mil väster om Peking, finns flera av Kinas äldsta bevarade träbyggnader. De har överlevt sedan Tangdynastins dagar (618 – 907AD). Foguangtemplet byggdes redan 471 – 499 AD under kejsaren Xiaowen, Norra Wei dynastin. 845 AD förbjöd Tangkejsaren Wuzong buddhismen och Foguangtemplets hallar förstördes, endast Zushi- pagoden stod kvar. Arkitekten och arkitekturhistorikern Liang Sicheng, (1901 -72) gjorde flera resor i Shanxiprovinsen under mitten och slutet av 1930-talet för att försöka hitta och identifiera de gamla träbyggnader som han antog kunde finnas där.

I den lilla byn Doucun går en mindre väg upp till Foguangtemplets entré. Vid vårt besök, i februari 2018, fick vi en utmärkt guidning runt templet, på kinesiska, av en av guiderna där. Först en allmän introduktion och sedan visade hon den första ”sutrastenen”, från 877 AD, (Tangdynastin 618-906). På denna nästan 5 meter höga sten finns inhugget böner och symboler för buddhismen. Redan på denna sten antyds ”Östra hallens” höga ålder. Vi såg sedan Manjusrihallen, som står utmed templets norra sida, den är från 1137 (Jindynastin (大金– 1115-1234). Vi fortsatte vidare upp till en högre platå via en brant stentrappa och templets äldsta del, den ”Östra hallen”. Denna hall uppfördes 855-56, under Tangkejsaren Dazhong, då man återuppbyggde templet vilket hade blivit skövlat några år tidigare. Dateringen av templet har som jag nämnde inledningsvis ovan tillskrivits arkitekten Liang Sicheng- 梁思成(1901 – 1972). Denne besökte templet i juni 1937 tillsammans med sin hustru Lin Huiyin och vännerna Mo Zongjiang och Ji Yutang. Liang Sicheng hade vid ett besök vid Mogaogrottorna Dunhuang noterat att i en muralmålning, i grotta nr 61, fanns en avbildning av Foguangtemplet. Eftersom målningen var utförd under "De fem dynastierna" (907-960) drog Liang Sicheng slutsatsen att Foguangtemplet måste vara mycket gammalt men nu gällde det att hitta bevis för att det var så. Under resan, 1937, i området runt Wutaishan fick sällskapet rida på åsnor den sista sträckan fram till templet då de då primitiva vägarna efter regnen bestod av lervälling. Trakterna här i Shanxiprovinsen var fattiga och lite utvecklade till långt in på 1980-talet. Det är kanske också förklaringen till att flera av templen här klarat sig undan inbördeskrig och 1960-talets kulturrevolutionära härjningar, de låg för långt bort och var bortglömda. Läs mer; https://www.pgrahn.com/blogg/209-foguang-si-och-kinas-aldsta-bevarade-trabyggnader.html