Bakom Lhakang-chenpo´s (Stora samlingssalen) vägg till höger i bilden finns det stora biblioteket i Sakyaklostret. Foto: Paul M. Grahn. okt.2015
Den 8 februari 2021 publicerades på Facebook ett inlägg som hävdade att man i Sakyaklostret i Tibet funnit ett hemligt bibliotek bakom en ”mur”. Inlägget innehåller en bild av en kvinna som tittar upp mot de höga bokhyllorna i Sakyaklostrets stora bibliotek. Texten fortsätter med påståendet att biblioteket innehåller ”84 000 hemliga manuskript som inkluderar mänsklighetens historia på över 10 000 år!" Det här inlägget har setts mer än 7 miljoner gånger och delats hundratals gånger!
I december 2022 skrev jag ett blogginlägg här på min hemsida om Sakyaklostren och det stora biblioteket.https://www.pgrahn.com/blogg/249-sakyaklostren-och-det-stora-biblioteket.html
Jag skrev då bl.a.”Det påstås nu och då framför allt på Internetsidor, typ Facebook och andra att bibliotekets samling nu nyligen har upptäckts gömt bakom en av den stora samlingssalens väggar. Sedan 2003 har det ”upptäcks”, gång på gång, med nya rubriker i fet stil och med nya inlägg på sociala medier.
Den 19 december 2024 var det dags igen, ännu ett inlägg om biblioteket hade lagts upp, denna gång på en amerikansk sida som innehåller diverse länkar till en rad historiska ”mysterier”. Artikeln om Sakyabiblioteket har titeln “Delving into History: The Mysterious Revelation of Sakya Monastery’s Massive 84,000 Manuscripts Collection”. Kan nås här: https://nam25k.icestech.info/15608/
Inledningen till artikeln följer det vanliga mönstret. “Tucked away in the Sakya Monastery in Tibet lies a hidden treasure trove that has captivated historians and explorers alike – a remarkable library containing 84,000 secret manuscripts. These ancient texts are said to hold the key to unraveling the history of mankind for over 1000 years, providing a unique glimpse into the past that has long been shrouded in mystery”.
Det hela ser ut att ha börjat 2003 då på en sida i New Zealand med rubriken: ”A library has been found in Tibet behind a huge wall. It contains 84,000 secret manuscripts including those about the history of mankind”.
Jag har sedan dess sett hur ”nyheten” om det ”hemliga biblioteket” lever sitt eget liv på nätet. Gång på gång dyker det upp och oftast med samma braskande rubriker ”84 000 hemliga dokument. Mänsklighetens historia” osv.
Jag tror mig nu ha hittat en möjlig ”källa” till den här ”nyheten” från 2003 om det uppseendeväckande fyndet, den kinesiska Nyhetsbyrån Xinhua som den 15 november 2003 skrev så här (min översättning) ”Kinesiska forskare kommer snart att ha inventerat och rengjort alla de antika manuskript och böcker från Sagya, en av de fyra ledande sekterna inom tibetansk buddhism, som en del av att skydda och lära sig mer om det dyrbara kulturarvet i området. Alla manuskript fanns samlade i en enorm mur som är 60 meter lång och 10 meter hög vid Sagya-klostret i Sagya County, ungefär 400 kilometer från Lhasa, huvudstad i den autonoma regionen Tibet i sydvästra Kina. Det sägs att så många som 84 000 böcker med de gamla skrifterna förvarades i väggen. Ändå har ingen några ytterligare detaljer om dem eftersom de förblev orörda under de senaste hundratals åren. Experter från Tibetan Academy of Social Sciences förväntas för första gången kontrollera och kategorisera manuskripten, vilket kommer att ge en möjlighet att lära sig mer om hela samlingen, sa Cewang Junmei, akademins ordförande, på fredagen.”
På en suddig bild inifrån Sakyas bibliotek kan man se en liten tibetansk pojke gå i gången under böckerna. En sedvänja man har i Tibet. Genom att gå eller krypa under böckerna tillägnar man sig kunskaper som finns i dem. Bilden är hämtad ur en kinesisk bok som ingår i en serie böcker "Series of Basic Information of Tibet of China - Tibetan Religions - China Intercontinental Press. Publicerad 2003. Bilden är sannolikt tagen flera år innan 2003, det år som man i vandringsägnerna om biblioteket hävdar är det år det "upptäcktes".
Det stora biblioteket i Sakya. Mitt foto från oktober 2015. Nu kan man inte längre gå in under böckerna i hyllan.
Men som jag skrev i mitt inlägg i december 2022 så var det ingen ”hemlighet” att biblioteket fanns där och det kan det knappast heller ha varit för Xinhua. Att det södra Sakya-klostret innehöll ett omfattande bibliotek och att det även var känt internationellt sedan tidigare var ingen ”hemlighet”. Däremot kan man utan överdrift påstå att det inte var ”allmänt känt” och att det rådde tvivel om hur biblioteket ”överlevt” Kulturrevolutionen (1966-76)
Det stora "fortliknande" Södra klostret i Sakya. Foto: Paul M. Grahn Juni 2009.
Mitt första besök i Sakya var sommaren 1999 och då visste jag sedan tidigare att ”Det gömda biblioteket fanns”. Men då fick vi inte besöka det, eventuellt hade man då påbörjat inventering och rengöring. Att jag ville besöka biblioteket var därför att jag många år tidigare hade läst om det i Sarat Chandra Das bok ”Journey to Lhasa and Central Tibet” vars första upplaga utkom redan 1902. Min upplaga är från 1970, jag köpte den i Kathmandu vintern 1975. Sedan dess har jag alltså känt till detta ”hemliga bibliotek”. Sarat Chandra Das skriver i sin bok : ”As to the great library of Sakya, it is on shelves along the walls of the great hall of Lhakang-chenpo. There are preserved here many volumes written in gold letter: the pages are six feet long by eighteen inches in breath. On the margin of each page are illuminations, and the first four volumes have in them pictures of the thousand Buddhas. These books are bound with iron. They were prepared under orders of the Emperor Kublai, and presented to Phag-pa on his second visit to Peking.”
I Sarat Chandra Das bok står det alltså t.o.m var i klostret biblioteket finns: along the walls of the great hall of Lhakang-chenpo”- ”Stora samlingssalen” vilket är korrekt såtillvida att man når biblioteket därifrån. Biblioteket fanns och finns fortfarande i ett avdelat smalt rum bakom ”Lhakang-chenpo”. Även den "främste" bland Tibetforskarna, italienaren Giuseppe Tucci, var bekant med biblioteket. Till skillnad från många andra ”Tibetkännare” så talade, läste och skrev Tucci tibetanska och sanskrit. 1939 vistades han 25 dagar i Sakyaoch lät då bl.a. fotografera gamla manuskript och införskaffade där även en mycket stor samling thankas (tibetanska religiösa målningar).
Nu tillhör hans böcker i och för sig inte kategorin "årets mest lästa böcker". Det mesta av hans verk är publicerat på italienska men flera av hans böcker är översatta till engelska. Det finns till och med en bok av Tucci Tibet - Land of Snows, översatt till svenska! "Tibet- Lamornas land" (1967) där ingår ett intressant kapitel om "Den tibetanska litteraturen" där han beskriver tibetansk litteratur och klostrens betydelse eftersom det var där man tryckte böckerna från träblock där texten skurits ut spegelvänd. Han nämner dock inte klostrens bibliotek inte ens biblioteket i Sakya även om det var ett av de största. Jag har skrivit om Tuccitidigare, länk här: https://www.pgrahn.com/blogg/158-giuseppe-tucci-och-tibet.html
Giuseppe Tucci. "Tibet- Lamornas land" (1967)
En fråga jag försöker få svar på är: Var fanns Sakyabiblioteket under Kulturrevolutionen? Den som ofta hävdas pågå mellan 1966 – 76, men avslutades i praktiken 1971. Jag har sedan jag förra gången skrev om biblioteket sökt information om ”upptäckten 2003”, läst vad som skrivits om Sakya i de guideböcker om Tibet jag äger. En av de första guideböckerna jag köpte var THE TIBET GUIDE av Stephen Batchelor, Wisdom books. (1987) Här finns en utförlig beskrivning av det södra Sakyaklostret och dess ”Stora samlingssal” Efter en beskrivning av Tara palace avslutar han ”at present it is not possible to visit the library without special permission from Peking.” Stephen Batchelor gjorde sin researchresa till Tibet under sommaren 1986 och skrev boken klar under hösten, förordet är daterat ”september 1986”, bokens första upplaga utkom 1987. Jag kan av min notering i mitt exemplar se att jag köpte den ”september 1987” i Kathmandu, då gjorde jag min fjärde resa i Tibet.
1998 utkom andra upplagan av Stephen Batchelors THE TIBET GUIDE nu med tillägget – ”Central and Western Tibet”. I avsnittet ”The great assembly hall” skriver han nu: ”At the front left-hand corner of the hall is a small doorway made of wood and wire, leading to the long, dark passageway behind the statues, where numerous handwritten copies of the Kangyur are enshrined from floor to ceiling along the left and back walls. These texts were placed here by Pakpa. During the Cultural Revolution they were concealed underground.
At the far end, against the right wall is displayed behind glass a copy of the Eight-Thousend-Verse Perfiction of Wisdom Discourse. This section are not generally open.”
Detta är publicerat 1998 och jag kom till Sakya året efter, 1999, men som jag skrivit tidigare fick vi då inte tillträde till biblioteket.
Mitt senaste besök i Sakyaklostret och dess ”hemliga bibliotek” var i oktober 2016 och efter vad jag då kunde se var biblioteket rengjort och man berättade att det var inventerat, ett arbete som tagit flera år att genomföra under ledning av Tibetan Academy of Social Science (TASS). Det har också blivit digitaliserat ett arbete som påbörjades 2011 och avslutades 2022.
På några kinesiska Internetsidor finns uppgifter om hur många ”böcker” biblioteket innehåller. En uppgift som förekommer är ”2 500 tibetanska klassiker om astronomi, geografi, historia, medicin och litteratur samt 20 000 buddistiska s.k. sutras, några av de mest dyrbara är skrivna på Patrablad, stora blad från ett träd som växer i södra Indien. Texten är då skriven på det indiska språket Sanskrit.
Beträffande ”84 000 manuskript” så har siffran sannolikt hämtats från texter där Buddha har sagt att det finns 84 000 vägar till ”upplysning” vilket sedan har etablerats som en siffra över böckernas antal. Ibland dyker också siffran 8 848 böcker upp på de sidor som återger ”nyheten” om biblioteket. Intressant i sammanhanget är att just 8 848 meter är höjden på Jomolungma/Mount Everest vars norra sida ligger i Tibet inte långt från Sakya.
Så var det med det ”hemliga biblioteket” och dess upptäckt 2003. Vad som förvånar mig är att även den kända forskaren Deborah Klimburg-Salter skriver att biblioteket upptäcktes 2003. I boken Discovering Tibet. The Tucci Expeditions and Tibetan Painting,” Museo Nazionale d´Arte Orientale “Giuseppe Tucci”, Skira förlag Rom. 2015. ISBN 978-88-572-2251-6 skriver hon på sidan 52 följande: “Tucci spent a considerable time working in the famous library at Sakya monastery, one of the great libraries of Tibet- The large amount of material - includning thousends of pages-that he was able to photograph during this period was to be put to good use in the following nine years of enforced deskwork. This magnificent complex of buildings and their artistic decoration was largely destroyed in the Cultural Revolution. However, in 2003 a great number of volumes were found walled up in the monastery, and they are now being inventoried by the Tibetan Academy of Social Science (TASS)”.
En del av det stora biblioteket, 60 meter långt och 10 meter högt i tak. Foto: Paul M. Grahn 16 juni 2007.
Det finns fortfarande några detaljer att reda ut beträffande biblioteket. Var det hela biblioteket eller var det delar av det som gömdes under Kulturrevolutionen och var gömde man det i så fall. Om det var ”under jord”, var fanns utrymmen i närheten. Eller var det som jag tror, att man helt enkelt murade igen de två små dörrarna som leder till det smala utrymmet som utgör biblioteket och vips var biblioteket gömt.
Officiellt porträtt av Zhou Enlai (1898 - 1976)
Det påstås ibland att biblioteket i Sakya inte fick röras under Kulturrevolutionen då premiärministern Zhou Enlai (1898 - 1976) hade förbjudit det? Ofta ser man i litteratur om Kina att Zhou´s försök att mildra rödgardisternas skadegörelse och hans ansträngningar att skydda andra från deras vrede gjorde honom mycket populär i slutet av och efter kulturrevolutionen. På en kinesisk internetsida: http://www.china.org.cn/e-white/2/2.2.htm kan man läsa följande: ”A total of nine historical sites were listed among the first batch of important cultural relic sites under state-level protection by the State Council in 1961, including the Potala Palace, Jokhang Temple, Ganden Monastery, Tibetan King's Tomb, Mount Dzong (Dzongri) Anti-British Monument in Gyangze County, and the Guge Kingdom ruins.” Fanns även Sakyabiblioteket på den listan?
Gandenklostret cirka 40 km utanför Lhasa. Foto: Paul M. Grahn. Augusti 1989.
Men för åtminstone två av dessa ”cultural relics” som fanns på listan spelade Zhou Enlai´s förbud ingen roll. Antingen kände man inte till listan eller så brydde man sig inte om detta förbud i augusti 1966. Både Gandenklostret, utanför Lhasa och Jokhangtemplet i centrala Lhasa attackerades och förstördes helt eller delvis.
Medlemmarna av de ”kulturrevolutionära gardena” i Tibet var en blandning av framför allt hankinesiska och tibetanska ungdomar. Att det också var många tibetaner som var ”rödgardister” får man inte glömma bort. De tibetanska studenterna reste tillbaka till Tibet från Tibet Nationality Institute i Xianyang, Shaanxi-provinsen och från Beijing Central Nationalities Institute. Dessa studenter ledde sedan olika kampanjer och agiterade bl.a. för att man skulle ”krossa de fyra gamla”, gamla tankar, gamla traditioner gammal kultur och gamla seder och de ”fyra gamla” blev också rejält krossade. Gandenklostret, en gång ett av Tibets viktigaste och största kloster, hade till stor del raserats redan 1959 men nu förstördes det helt. Det har efter 1983 återuppbyggts bit för bit.
Väggmålningar i Jokhangtemplet i Lhasa målas om. Foto: Paul M. Grahn 1990-tal
Även Jokhang-templets många skulpturer och väggmålningar förstördes i augusti 1966. Även Jokhang har restaurerats och återställts, idag går det inte att se att det en gång var svårt vandaliserat.
Gandenklostet har återuppbyggts ur ruinerna. Foto: Paul M. Grahn Juli 2006
Kulturrevolutionen nådde även Sakya där så gott som alla klostren på den norra sidan av floden raserades helt. Det stora södra klostret klarade sig något bättre. Det har renoverats och är idag en mycket imponerande anläggning. Jag har sedan mitt första besök i Sakya under de följande besöken kunnat se hur samhället Sakya har utvecklats till en liten stad. Det ”hemliga biblioteket” är inte längre ”hemligt” även om det fortfarande gång på gång återupptäcks.
Här i slutet av det långsmala stora biblioteket förvaras några av de mest dyrbara stora böckerna. Foto: Paul M. Grahn oktober 2015
Vid mina sökningar på Internet fann jag en utomordentligt intressant sida aap.factcheck: Deras rubrik på artikeln om Sakyabiblioteket är:“Claim of 10,000-year-old Tibet library find not worth paper it’s written on.” Rubriken från ett gammalt uttryck "inte värt pappret det är skrivet på" duger ännu gott, man förstår meningen även om det mesta idag är digitalt. Nyheten om Sakyas "hemliga bibliotek" är ännu en av de historier som har publicerats digitalt ett fenomen som på Internet snabbt kan få en oerhört stor spridning. Här länk till aap.factcheck:
https://www.aap.com.au/factcheck/claim-of-10000-year-old-tibet-library-find-not-worth-paper-its-written-on/
De avslutar sin utförliga artikel om Sakyas ”hemliga bibliotek” med en ”dom” Här i min översättning:
DOMEN
Inlägget säger felaktigt att biblioteket i Tibets Sakya-kloster innehåller manuskript som beskriver 10 000 år av mänsklig historia. Experter säger att de äldsta kända exemplen på skrift och nedtecknad historia går tillbaka endast omkring 5 000 år.
AAP FactCheck kunde inte självständigt verifiera påståendet att 84 000 "hemliga manuskript" upptäcktes i bibliotekets vägg, även om en del av denna information bekräftas av nyhetsrapporter.
Delvis falskt – Innehåll som har några faktiska felaktigheter.
* AAP FactCheck är en ackrediterad medlem av International Fact-Checking Network. För att hålla dig uppdaterad med våra senaste faktakontroller, följ oss på Facebook, Twitter och Instagram.
Med den här ”domen” kan vi avsluta historien om Sakyas ”hemliga bibliotek”. Åtminstone för den här gången.