Stora hallen i Dule-templet är 23 meter hög. Inne i hallen står den 16 meter höga skulpturen som föreställer bodhisattvan Guanyin. Den är gjord av lera och målad. Det är den största i sitt slag i Kina. Foto: Paul M. Grahn. December 2024
Dule-templet - (独乐寺), på engelska Solitary Joy-templet. På svenska skulle det kunna vara "Att glädjas ensam templet". Det är beläget i staden Jixian i Jizhoudistriktet cirka 113 km från de centrala delarna av Tianjin. Det hävdas att templet grundades redan under den tidiga perioden av kejsaren Xuanzong (reg. 712-56) Tangdynastin (618-907eKr). De äldsta byggnaderna som fortfarande står kvar är den centrala eller Guanyin-hallen och Shanmen, tempelområdets port, som byggdes under Liao-dynastin (916 -1125 e.Kr). Idag har en del av det en gång mycket stora tempelområdet blivit en egen separat enhet, 300 meter söder om Dule-si´s huvudhall står den stora vita Baita-pagoden från 1058 e.Kr.) mer om den längre ner.
Jag har under många år önskat att få se Dule-si, faktiskt sedan 2007 då jag i Beijing köpte en bok från China Travel & Tourism Press med titeln “Marvels of China” av Du Feibao och Du Mingjun. I boken, som radar upp mängder av sevärdheter i Kina, finns bl.a. Nanchan-, Foguang-si och Dule-si kort beskrivna. Efter vårt besök till Foguang-si i Shanxi i februari 2018 som jag skrivit om här: https://www.pgrahn.com/blogg/209-foguang-si-och-kinas-aldsta-bevarade-trabyggnader.html blev det en ännu större önskan eftersom Dule-si och de båda templen Nanchan-si (782 e.Kr) och Foguang-si (855-56 e.Kr) i Shanxiprovinsen är de tre äldsta bevarade träbyggnaderna i Kina.
Nu borde det ju vara enkelt att ta sig till Dule-si när jag ändå vistas i Beijing i långa tidsperioder. Men det är alltid något som kommit i vägen. Nu häromdagen kom vi äntligen iväg med bilen, först till Dule-templet och vidare till Tianjin som jag kommer att skriva om senare.
Ursprunget till templets namn är oklart då namnet "Dule-si" har flera möjliga förklaringar. En teori föreslår att namnet kommer från det stora päronträd (känt som "Du Li" på kinesiska) som fungerade som internt stöd i Guanyin-statyn. En annan teori associerar namnet med de buddhistiska principerna om inre frid och förnöjsamhet, då med betoning på att templet kan ge glädje genom universell frälsning. Det sägs även att templet kan ha fått sitt namn från den källa som finns norr om templet, men återigen är det osäkert om källans namn är äldre än templet. Det spekuleras också i att dess namn kan ha kommit från militär-guvernören An Lushan, även kallad An Dule. “Han som njuter glädjen ensam”. I början av Shi Siming-upproret (755-63) mot Tangdynastin år 715 svor An Lushan en ed i templet.
Även om namnet och den exakta åldern och ursprunget till Dule-templet är höljt i dunkel, kan det i några historiska dokument spåras tillbaka till det 10:e året av Zhenguan-eran (636 e.Kr.) dvs. tidigt under Tangdynastin. Om nu templet härstammar från Tangdynastin finns det idag inget som synligt styrker detta. Enligt en uppgift förstördes de flesta av tempelbyggnaderna under kejsaren Wuzong´s tid (841-846) under Tangdynastin då denne förde en politik som slog ner på buddhismen.
Enligt andra historiska uppgifter, som nu verkar vara de officiella, återuppbyggdes Dule-si under andra året (984) av kejsaren Tonghe´s regeringstid. Liaodynastin (916 – 1125. Det är också vad författarna i “Marvels of China” skriver. Det är inte svårt att se att templets olika delar är byggda under olika tidsepoker.
Översiktskarta i templet av Dule si
Dule-templet består av de centrala, östra och västra delarna, det som var munkarnas bostadsdel i de östra och västra delarna. Här finns också de byggander som kejsare Qianlong (1711-99) beordrade att byggas för hans korta vistelse 1753. Dessa användes sedan för Qingdynastins (1644-1911) efterföjande kejsare och deras hov när de besökte templet. Den ursprungliga ingången till den centrala delen, porten Shanmen, används inte idag som ingång. Templet är omgärdat av en ny mur och i den finns entrén till området.
Porten Shanmen - "Bergsporten" byggdes under Liao-dynastin (916 -1125 e.Kr). Foto: Paul M. Grahn December 2024
En av väktarna i porthuset. Foto: Paul M. Grahn December 2024
Det skall påpekas att templet idag är ett museum inte ettt aktivt buddhistkloster även om det inte alls utesluter att troende buddhister fortfarande kommer för att visa sin respekt här men templet har inte längre några munkar. Anläggningen sköts av anställd personal.
Förutom templets port och Guanyin-hallen som byggdes under Liao-dynastin har övriga byggnader i templet byggts och renoverats under såväl Ming- som Qingdynastierna (1368-1911) och det har renoverats delvis under Republiken Kina´s tid men de stora underhållsarbetet har skett under Folkrepubliken Kinas tid. (fr. 1949).
Under de oroliga tiderna efter Boxarupproret, 1898 -1901 och under 1920- och 30-talen då Japan bl.a hade rätt att stationera trupper mellan Tianjin och Beijing fanns det alltid en risk för byggnader som Dule-templet att utsättas för förstörelse. 1928 invaderade en trupp soldater under befäl av Sun Dianying, en kinesisk krigsherre, templet och använde delar av byggnadrna till kasern. Men templet varken förstördes eller plaundrades även om just Sun Dianying och hans trupper var de som plundrade Qingdynastins östra gravar däribland kejsaren Qianlong och änkekejsarinnan CiXi`s gravar.
Under en resa till Hebeiprovinsen 1931 passerade den japanske konstvetaren Sekino Tadashis genom Jixian. Han såg då det gamla buddistiska Dule-templet och blev intresserad av det ensligt belägna templet invid vägen, nedgånget och förfallet. Sekino identifierade det som ett tempel från Liao-dynastin (907-1125). Ett år senare kom den kinesiske arkitekturhistorikern Liang Sicheng (1901 – 1972) till Duletemplet han hade då tagit del av det Sekino Tadashi skrivit om templet. Liang Sicheng såg det som sin uppgift att göra det känt hur det över 1000 år gamla templet hade ignorerats, försummats och skadats av krig. I juni 1932 publicerades Liang Sichengs rapport, med titeln "Two Liao Structures of Tu-lo Ssu", i det tredje numret av Society for Research in Chinese Architectures officiella tidskrift och så småningom blev templet känt för såväl intresserade konst och arkitekturexperter, beslutsfattare och allmänhet. Liang Sicheng var vid den här tiden upptagen med att identifiera Kinas äldsta bevarade träbyggnader. Mellan 1932 och 1941 besökte han och hustrun Lin mer än 200 län i 15 provinser och undersökte mer än 2 000 byggnader. Jag har tidigare skrivit om deras besök i Foguang si här: https://www.pgrahn.com/blogg/209-foguang-si-och-kinas-aldsta-bevarade-trabyggnader.html
Liang Sicheng inspekterar ett gammalt tempel, 1930-tal.
Shanmen, porten till templet är byggd på en upphöjd plattform, inne i byggnaden står två skulpturer av lera, det är templets vakter “Hang och He” som skall hålla obehöriga borta. Tempelportens tak med en särpräglad takfot anses vara det tidigaste taket i sitt slag som i original finns kvar i Kina idag. När man passerat tempelporten kommer man till förgården framför Guanyin-hallen. Även den står på en plattform och några trappsteg leder upp till hallen.
Den 16 meter höga Guanyinstatyn i målad lera. Foto: Paul M. Grahn December 2024
Huvudet på Guanyinstatyn. Foto: Paul M. Grahn Dec .2024
Den imponerande hallen är 23 meter hög. Hallen har tre våningar, men från utsidan ser det ut som om det bara är en tvåvåningsbyggnad eftersom det inte finns några takfötter som skiljer den dolda andra våningen från den tredje. Hallens stora tak stöds av 152 s.k. dougong, en unik konstruktion av sammankopplade träkonsoler som gjort att hallen har varit tillräckligt stark för att motstå ett flertal jordbävningar. Inne i templet står den 16 meter höga Guanyinstatyn i målad lera. Figurens huvud når nästan upp till innertaket i den tredje våningen. Skulpturen är unik såtillvida att det är den största skulpturen gjord av lera i Kina. Skulpturen har ytterligare tio små Avalokitesvaraskulpturer runt huvudet och kallas därför också för “ Den elvahövdade Avalokitesvara skulpturen”.
Hallen är centrerad runt statyn som omges av två rader av pelare. Den yttre raden är pelarna som bär ytterväggarna mellan sig. Takbjälkarna är placerade runt statyn, och det finns en åttakantig nedsänkt panel över statyns huvud.
De fyra väggarna i hallens första våning är dekorerade med fresker, vars motiv inkluderar 16 stående s.k. arhater, en Buddha med 3 huvuden och 6 armar, en av Mingdynastins kejsare, landskap och folkliga seder. Väggmålningarna med sitt buddhistiska tema är tre meter höga och har en sammnlgad längd av 45 meter. Dessa väggmålningar var under två århundraden gömda under ett tjockt lager vit färg. Det upptäcktes 1972, under ett renoveringsprojekt som genomfördes då och det väckte förstås uppmärksamhet i den kinesiska konstvärlden. Underlaget som målningarna är målade på består av en blandning av fin sandjord, halm och lera som applicerades och pressades till en slät yta och grundmålades slutligen med ett vitt pulver. Den tidens konstnärer använde olika mineralpigment men färgerna är trots sin ålder övermålning och tidens slitage fortfarande synliga idag. Freskerna skapades av kända konstnärer under Yuan- och Mingdynastierna (1271-1644). Dule-templet rekonstruerades och målades om under kejsaren Wanli´s tid under Mingdynastin (1368-1644),enligt informationstavlan inne i hallen berätttar att två kejsare från Mingdynastin är avbildade.
En del av de väggmålningar som pryder väggarna i Guanyin-hallen. Fot: Paul M. Grahn Dec. 2024
eventuellt är Wanli en av de avbildade. Jag får söka vidare information om väggmålningarna. Även under kejsarna Shunzhi (1644-61) Qianlong (1735 – 96) och så sent som under kejsaren Guangxu (1875 - 1908) under Qingdynastin (1644-1911) har freskerna renoverats vad nu detta i detalj innebar.
Dule-templet och dess arkitektur hade klarat sig undan stora skador i flera konflikter hur det gick när "Kulturrevolutionen" startade 1966 vet jag fortfarande inte. Då skulle ju de "fyra gamla" gamla seder, traditioner, kulturer och ideologier raseras. Så skedde också på många platser i Kina där ovärderliga historiska föremål och byggnader förstördes delvis eller raserades helt. Jag skall forska vidare om hur det var här i Jixian. Som jag tidigare nämnt gjordes det ett renoveringsprojekt 1972, hur är det relaterat till Kulturrevolutionen och när och varför övermålades stora hallens freskomålningar med vit färg? Var det flera hundra år tidigare eller? När det gäller uppgifter om åren 1966-76 blir det ofta tyst och ingen vet något.
När Liang Sicheng anlände till templet 1932 ansökte han hos Republiken Kinas kulturministerium om att få installera en åskledare och ett järntrådsnät över den stora statyn. Han ansåg att det var enda sättet att skydda skulpturen och templet från blixtnedslag vid åskväder, vilket säkert var helt korrekt.
1976 inträffade en jordbävning i staden Tangshan, endast tiotalet mil nordost om Dule-si, med magnituden 7,5 vilket resulterade i 250 000 dödsoffer. En del byggnader i tempelanläggningen kollapsade. Guanyin-hallen stod dock kvar och klarade sig med några mindre “skrapsår”, som sprucken puts på hallens väggar.
En s.k. dougong, en unik konstruktion av sammankopplade träkonsoler. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2024
Dule-templet är en viktig representant för den gamla kinesiska träarkitekturen och den teknik som gjort att templet fortfarande står kvar trots många kraftiga jordbävningar.
Den stora skulpturens placering i Guanyinhallen. Bild ur Chinese Architecture, A Pictorial History, 1946 av Liang Sicheng (Nytryck 2024) China Intercontinental Press.
I modern tid har Dule-templet genomgått flera omfattande reparationer, bl.a. den stora renoveringen 1990. Vid vårt besök noterade jag att det nu fanns byggnadsställningar bakom och vid sidan av den stora skulpturen i Guanyinhallen. Något arbete pågår antagligen. Man tillåts inte gå upp via trapporna till andra och tredje våningen. Eftersom det är ett välbevarat tempel ger det ett bra underlag för forskning om Kinas gamla tempelarkitektur.
Baita-pagoden byggd 1058 e.Kr. Foto: Paul M. Grahn December 2024
När vi sett de viktigaste hallarna i templet och det mesta av de östra och västra delarna som även de innhåller skulpturer och målningar av senare datum begav vi oss till fots via den smala Baita-hutong gränden 300 meter söderut till Baita-pagoden. Pagoden och dess mindre tempelbyggnader utgör idag en egen del men var en gång i tiden en del av det område som då utgjorde Dule-si. Baitapagoden byggdes 1058 e.Kr under Liao-dynastin (916 -1125 e.Kr). och dess ursprungliga namn var då Yuyangjun. Den är 30 meter hög och har en åttakantig bottenplatta. Pagoden är inte en byggnad man går in i, respekt och buddhistiska meriter får man genom att gå flera varv runt den. 2013 listades pagoden som nationellt minnesmärke. Öster om pagoden står ett daoistiskt tempel som flyttades hit 1993. Det innehåller skulpturer av “Godhetens gudinna Bixia Yuanjun, Songzi Niangniang (“Födandets gudinna”), Cuisheng Niangniang “Nedkomstens gudinna”, Tianhua niangniang “Vattkoppornas gudinna” och “Yanguang niangniang “Visionens gudinna”.
Runt pagoden står ett antal mycket gamla stenpelare dessvärre saknades det helt information om ålder eller andra uppgifter som om de t.ex. hade blivit flyttade dit .
En av de gamla stenpelarna framför pagoden. Foto: Paul M. Grahn December 2024
När Sekino Tadashis färdades genom Jixian och såg det gamla Dule-templet “ensligt beläget invid vägen” såg det följdaktligen inte ut som det gör idag. Man kan bara försöka föreställa sig omgivningen då. Sannolikt fanns det en mindre “stad” eller det kanske då snarare var en “stor by” i och kring tempelanläggningen. Kanske var det redan då uppdelat i två delar?
Här finns mer att ta reda på och jag får fortsätta med “litteraturstudier” tills det är dags att återigen göra en tur till Tianjin via Jixian och Dule-si.
Texter och litteratur jag hämtat information från för denna text är:
Marvels of China av Du Feibao och Du Mingjun. China Travel & Tourism Press 2007.
Chinese Architecture, A Pictorial History, 1946 av Liang Sicheng (Nytryck 2024) China Intercontinental Press.
Saving Dule Temple for posterity artikel i Shanghai Daily av Tan Weiyun (https://www.shine.cn/feature/art-culture/1909141995/)
För data om dynastier och kejsare använder jag gärna och ofta, även denna gång
Hans Hägerdahls Kinas historia. Historiska media Lund 2015.
Jag har även använt de texter som finns i Dule si och Baita-pagoden som föredömligt är de både på kinesiska och engelska.