- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
"Hallen där man ber om goda skördar" - (Qiniandian) Foto: Paul M. Grahn 28 november 2007
Söndag och sol över Peking. Vi bestämde oss för att göra något vi sällan gör. Åka till ett av de där “måste ses” för turister i Peking, Himmelens tempel (Tiantan). Mitt på dagen gav vi oss iväg i bil till templet/parken som ligger i södra delen av staden. Mycket trafik, det är söndag och alla får köra oavsett registreringsnummer. Beroende på registreringsnummer har man annars som privatbilist körförbud en dag i veckan. På veckosluten är det fritt fram för alla och det märks. Där vi hade tänkt parkera var avspärrat för ombyggnation så vi fick leta oss lite längre bort från södra ingången till tempelområdet. Jag hade föreställt mig att det skulle vara många besökare, det var det. Mer än 99 % var kinesiska besökare, vi såg högst ett tiotal utlänningar. När man löser entrébiljett kan man välja att se allt eller delar av tempelanläggningen, många Pekingbor vill bara promenera i parkområdet. Jag behöver inte välja då jag har uppnått en så aktningsvärd ålder att jag får gå in fritt överallt, visar passet och går in. Det gäller flera av “turistattraktionerna” i staden dock inte “Förbjudna staden”, där är mitt rabatterade pris endast 20 CNY. Yan Tao valde att hålla sig utanför de avgiftsbelagda byggnaderna men jag ville se hur det ser ut idag. Jag har inte varit i Himmelens tempel sedan april 2017. Då ledde jag en grupp för Kinaresor - HD/Sydsvenskan till Peking, Pingyao och Xian.
"Hallen där man ber om goda skördar" - (Qiniandian) Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
Detaljbild av de vackra utsmyckningarna på "Hallen där man ber om goda skördar" - (Qiniandian) Foto: Paul M. Grahn 14 maj 2006.
Det är gjort förändringar eftersom besökstrycket har ökat när nu kineserna själva i mycket större utsträckning “turistar” i sitt eget land. Givetvis vill de se huvudstaden och dess sevärdheter. Metallstaket skyddar nu de gamla balustraderna av marmor. Räcken som bildar omfattande långa fållor för köande besökare har ställts upp. Det är med antalet besökare som bilarna i Peking. För 20 år sedan trodde vi att “nu kan det inte bli fler, det går bara inte.” Vi hade fel, det vi såg då var bara början på vad som skulle komma.
En del av de metallstaket som är nödvändiga för köerna när besökstrycket är som störst. Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
När man säger “Himmelens tempel” (Tiantan) så menar man kanske ofta några av de mest spektakulära byggnaderna i anläggningen som t.ex. “Hallen där man ber om goda skördar” eller “Det kejserliga himlavalvet”. Anläggningen är kolossalt stor, hela ytan är 2,7 miljoner kvardratmeter, mer än dubbelt så stort som Kejserliga palatset (Gu gong). Det tog fjorton år att bygga den första versionen av Himmelens tempel. På området som utgör tempel- anläggningen låg ursprungligen flera byar vars befolkning tvångförflyttades. Himmelens tempel är det största tempelkomplexet i Kina. Inom området finns 92 olika palatsbyggnader. I Peking finns även Jordens-, solens-, månens- och jordbrukets tempel vilka alla idag används som parkanläggningar. Himmelens tempel var det viktigaste och hit begav sig kejsarna på bestämda tidpunkter som ombud för att be “Himmelens härskare” om goda skördar och beskydd för det kinesiska folket.
Arkitekturen är den klassiska för Ming- (1368 – 1644) och Qingdynastin (1644- 1911). I alla konstruktioner finns en slags “nummerologi” som bygger på talet 9, det högsta enskilda talet. Talet nio multipliceras så att exempelvis en balaustrd består av 72, 180 osv. kvardrater. Golvet i en byggnad kan ha ett antal marmorplattor multiplicerade utifrån talet 9.
Ett par damer från Qingdynastin (1644 - 1911) som förirrat sig in i framtiden? Nej men kanske de tidstypiska kläderna får dessa besökare att känna historiens vingslag. Numera ser man ofta att det i anslutning till de historiska sevärdheterna finns entreprenörer som hyr ut "tidstypiska kläder" Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024.
Vi gick in via den södra ingången, det finns en i varje väderstreck, så jag började med att besöka “Det cirkelrunda altaret” (Yuanqiutan) tillsammans med hundratals andra besökare där många gjorde tappra försök att ställa sig på den stenplatta som utgör altarets mitt. Här kan man om man är ensam här få en ekoeffekt av den balustrad som omger altarets övre del. Med så många samtidiga besökare var det nog ingen som lyckades höra något av den effekten idag. “den cirkelrunda byggnaden
Ett rökelsekar och en av trapporna upp till “Det cirkelrunda altaret” (Yuanqiutan) Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
Trängsel runt mitten av “Det cirkelrunda altaret” (Yuanqiutan) Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
Vid entrén in till “Det kejserliga himmelsvalvet” (Huangqiongyu). Många besökare men köandet gick snabbt. Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
“Det kejserliga himmelsvalvet” (Huangqiongyu) som är byggd under kejsaren Jiajings regeringstid (1530). En rund form med ett dubbelt tak. Här förvarade man gudarnas tavlor som skulle användas vid ceremonin för att dyrka himlen. Denna hall byggdes om under kejsaren Qianlongs regeringstid (1752). Hallen är omgiven av en hög mur och även här såg jag besökare som försöka kommunicera med någon som stod längre bort utefter muren. Det sägs att även om man talar lågt kan man höra vad som sägs på motsatt sida av den cirkelrunda muren. Inte heller detta lär ha fungerat nu när hundratals besökare är där och pratar högt.
“Det kejserliga himmelsvalvet” (Huangqiongyu) Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
Hallen har en höjd på 19,5 meter och en diameter på 15,6 och är ett mästerverk av antik arkitektur i Kina. Även här har man ställt upp massor av brunlackerade metallstängsel, jag har sett hur det såg ut här för nästan 40 år sedan och tycker att det förtar en del av den vackra arkitekturen. Men allt har sitt pris, om man vill ha något kvar av detta. Det märks att markteglet på vissa utsatta platser har blivit mycket slitet.
En bit av den 360 meter långa bron (Danbiqiao) Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
För att ta sig vidare norrut går man på Den långa bron” (Danbiqiao) som är en 360 meter lång upphöjd gångväg från “Det kejserliga himmelsvalvet” till Hallen där man ber om goda skördar”. Bron lutar svagt uppåt det är en skillnad på några meter mellan den södra och norra änden. Det finns tydligt utmärkta delar på den nästan trettio meter breda gångvägen. I mitten på vita marmorplattor går vägen för gudarna, här fick ingen dödlig gå, inte ens kejsaren. Den östra vägen var avsedd för kejsaren och den västra för kejserliga familjemedlemmar och tjänstefolk som assisterade vid ceremonierna. Man skall även betänka att hela denna väldiga tempelanläggning var under de kejserliga dynastiernas tid, åren 1406 – 1911, ett helt avstängt och förbjudet område för alla andra. Vi gjorde upp om mötesplats och jag fortsatte till templets mäktigaste byggnad “Hallen där man ber om goda skördar” (Qiniandian). Den ursprungliga hallen byggdes under Mingkejsaren Yongles regeringstid och stod klar 1420. Till en början användes den för offerritualer åt både jorden och himlen. Templets utforming bygger på föreställningen att jorden var fyrkantig och himlen var rund. När man betraktar en karta över templet ser man hur dessa två former är kombinerade med en fyrkantig mur i söder och en rundad mur i norr.
Bra översiktskartor finns uppställda på flera platser i tempelanläggningen. Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
"Hallen där man ber om goda skördar" - (Qiniandian) Foto: Paul M. Grahn 17 november 2024
En ombyggnad av “Hallen där man ber om goda skördar”skedde 1545 under kejsaren Jiajing. Det blev då en rund hall med ett tak med tre takfötter täckta med blå, gula respektive gröna glaserade plattor vilka symboliserade himlen, jorden och den dödliga världen.
Men den store byggherren kejsaren Qianlong lät bygga om en tredje gång 1751. Hallen fick som den har idag ett tredubbelt tak med endast azurblå glaserade taktegel. Högst upp placerades en förgylld rund topp och nu fick hallen sin slutliga funktion som “bönehall för goda skördar”. Tidigt på våren begav sig kejsaren hit för att be om goda skördar. Byggnaden är 38 meter hög och dess diameter är 24 meter. Hallen har totalt 28 pelare, 4 inre pelare som symboliserar de fyra årstiderna, de mellersta tolv pelarna symboliserar årets tolv månader och de yttre 12 pelarna symboliserar tolv två timmars perioder under en dag.
Även om det vissa dagar och vissa tider på året är väldigt många besökare i "Himmelens tempel" så tycker jag fortfarande att det är väl värt att göra ett besök där. Det brukar vara "ett obligatoriskt besök" i de flesta turistbruppernas program. Reser man på egen hand i Kina och Beijing kan man enkelt styra när man lägger sitt besök.Inte i samband med kinesernas"stora ledigheter" typ Nationaldagen 1:a oktober och kanske inte heller en söndagseftermiddag i mitten av november.
Resten av tempelanläggningen med exempelvis den “långa korridoren” och “Fastetemplet” fick vara då det började dra ihop sig middagstid. Vi valde en av gångvägarna vid sidan av hallarna då det här inte var någon trängsel alls och det är en fin promenad under de gamla träden som växer här. Trafiken under hemfärden var mindre och strax efter mörkrets inbrott var vi hemma igen. Funderar nu på att återse “Förbjudna staden” (Gugong) igen. Det sägs att även där har det tillkommit anvisningar och avspärrningar som gör att man inte längre kan röra sig runt lika fritt som tidigare. Jag får väl ta reda på hur det är med det genom ett besök.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Här i Hongluo si – ”Den röda snigelns tempel” kan man beskåda dessa båda gigantiska röda sniglar. Foto: Paul M. Grtahn Okt. 2024
I september 2017, dvs. för sju år sedan, gjorde vi en utflykt från Peking till Huairou. Jag skrev om det här: https://www.pgrahn.com/blogg/177-hongluo-si-den-roda-snigelns-tempel-i-huarou.html
Nu var det dags för ett nytt besök även denna gång en lördag. Staden Huairou har en befolkning på 273 000 och kan betraktas som en förort till Peking. Även denna lördag var biltrafiken kolossal och även antalet besökare till Hongluo si – ”Den röda snigelns tempel”. Nu skall inte alla som tar motorvägen norrut till Hongluo si-templet det finns annat att se och göra här bland annat kan man här i området besöka fyra olika intressanta avsnitt av ”Den stora muren”, den vi kallar ”Kinesiska muren”.
Innan vi gjorde vårt besök i Hongluo si var det dags för lunch och vi hade bestämt oss för att äta på restaurang Yan vars kännetecken är en stor skulptur av en katt på restaurangens tak. Det här är en mycket populär restaurang så givetvis var det kö. Vi fick vår nummerlapp och fick vänta en halvtimme innan ett bord blev vårt. Här på restaurangen är det grillad fisk från trakten som gäller och den var också mycket god.
Restaurangen Yan´s stora katt på taket. Foton: Paul M. Grahn Okt. 2024
Här gjorde lokala entreprenörer goda affärer med oss besökare. Utbudet var olika sortres nötter, rostade kastanjer och frukt.
Stärkta av lunchen begav vi oss bort till Hongluo-templet som ligger i norra delen av Huairou-distriktet, cirka 55 kilometer från centrala Peking. Templet är byggt under den Östra Jindynastin (317 – 420 e.Kr.) och ombyggt och utvidgat under Tangdynastin (618 – 907 e.Kr.). men som i så många andra tempel är de byggander som finns kvar idag uppförda under Ming- och Qingdynastierna (1368 – 1912).
Templets entré. Foto: Paul M. Grahn Okt 2024
Templet ligger mellan Hongluokullen, 800 meter hög, i norr och Hongluodammen i söder och omfattar ett område på 800 hektar. Hongluo-templet är särskilt uppskattat bland Kinas buddhister. Dagens besökare till templet, det var några tusen denna dag, kan man kanske inte beteckna som ”buddhister” vilka kommit till templet av religiösa skäl, men hur skall man veta det? Det står ju inte skrivet i pannan om man är buddhist eller ej. Hursom helst så är Hongluo si är ett populärt utflyktsmål för Pekings stora befolkning. Det ligger på lagom avstånd från stan vilket gör en färd med egen bil enkel. I området finns flera populära restauranger som är mycket välbesökta under veckosluten. Om man tar sig upp ett stycke på ”kullen” har man en fin utsikt över ”Den kejserliga bambuskogen”, Gingko- (tempel) träden ”Han och Hon” och tallskogen som växer i området. Hongluo-templet består av fyra större byggnader som på traditionellt vis är byggda utmed en nord-sydlig axel. Den första större hallen är ”De himmelska konungarnas hall”. Dessa fyra ”väktare” beskyddar människorna och i mitten av hallen sitter Milefu/ Maitreya Buddha.
Maitreya Buddha, den kommande epokens Buddha, med sin stora välfyllda mage. Foto: Paul M. Grahn Okt. 2024
Den tjocke som skrattar och uppmanar människor att visa tolerans. På nästa gård finns det sidohallar varav en är tillägnad ”Buddha med tusen armar” en annan, belägen på västra sidan, är ”Hallen tillägnad grundaren av det rena landets skola” en gren av den ”nordliga buddhismen. Här på gården står också ett par Gingkoträd (Gingko biloba) - Tempelträd. Det är ett han träd och ett hon träd, mycket populära att fotografera sig framför. Träden är över 30 meter höga och omkring dem finns en flora av myter och legender som att de är som är uppemot 1000 år gamla. Härefter följer den s.k. Mahavira-hallen med de tre viktiga skulpturerna av Sakyamuni-, Medicin- och Amitabha Buddha.
Inne i Mahavira-hallen sitter de tre Buddhorna. Foto: Paul M. Grahn Sept. 2017
Bodhisattvan Guanyin. Foto: Paul M. Grahn Sept. 2017
Den avslutande av hallarna är Guanyin Bodhisattva-templet. Det är en av de äldsta hallarna i templet. Byggd först under Jin-dynastin (1115 - 1234 e.Kr.) Det vi ser idag är en rekonstruktion från 1997.
Maitreya Buddha – ”Den kommande epokens Buddha”. Foto: Paul M. Grahn Okt 2024
Efter en promenad uppåt kullen kommer man till den stora skulpturen av Maitreya Buddha – ”Den kommande epokens Buddha”. Han tronar på en plattform i tallskogen och ute i skogen runtomkring finns 500 skulpturer, alla olika, av s.k. Arhats – ”en som är värdig” d.v.s har uppnått Nirvana men valt att återfödas för att hjälpa oss andra.
Några av de 500 Arhats som sitter utspridda i tallskogen. Foto: Paul M. Grahn Sept. 2017
Hela tempelanläggningen är som en stor välordnad park med utförliga skyltar som visar hur man kan ta sig runt. Texter på engelska underlättar för utländska besökare. Men liksom vid mitt förra besök 2017 kunde jag inte se några. De utländska besökarna hittar man möjligtvis på något av muravsnitten som t.ex. Mutianyu. Färden tillbaka till Peking på sen eftermiddag gick smidigt även om antalet bilar var enormt. Huairou´s popularitet som utflyktsmål för Pekingborna har inte minskat utan snarare ökat rejält.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Entrén till Wanshou si.
Alla bilder: Paul M. Grahn Oktober 2024
Wanshou si (万寿寺) - "Det långa livets tempel”. Ligger vid dagens Tredje Ringvägen i Haidian distriktet i Beijing. Det är ett av de kvarvarande kejserliga templen i Peking. Templet, idag museum, ligger alldeles intill Yu-kanalen som går nästan ända inifrån “Den förbjudna staden” till Yiheyuan - “Nya sommarpalatset”. Vattnet som fortfarande rinner i kanalen just utanför Wanshoutemplets ingång var en gång en vattenväg för kejsaren Qianlong (1735-1796 e.Kr.) som med båt tog sig till Wanshou-templet för att be för sin mor. Kanalen, nästan en mil lång, går sedan vidare ända fram till Ruyiporten i Nya Sommarpalatset.
Yu-kanalen strax utanför Wanshou si.
Templets äldsta historia går tillbaka till Tangdynastin (618 -907) då man här mellan åren 881 till 884 lät bygga ett buddhisttempel. Templets namn ändrades till det nuvarande Wanshou si 1577 under kejsaren Wanli´sregeringstid (1563 – 1620), Mingdynastin (1368-1644).
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En av tempelbyggnaderna med stora bronskärl för brännande av rökelse. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Jietai-templet (kinesiska: 戒台寺; pinyin: Jiè Tāi Sì) är ett buddhistiskt tempel i Mentougou-distriktet i västra Peking, Kina. Jietai-templet byggdes 622 AD, under det femte året av Wude-perioden i Tang-dynastin (618–907) då kallades templet"Huiju-templet" (慧聚寺). (”Templet där man tillägnar sig visdom”) men av de äldsta delarna återstår inte mycket idag. Templet har genom århundradena genomgått stora om- och tillbyggnationer huvudsakligen gjorda under Ming- (1368 – 1644) och Qingdynastierna (1644 – 1912). Liksom det äldre Tanzhe si i närheten av China National Highway 108 är Jietai-templet nu en turistattraktion i Peking. Men faktum är att Jietai-templet var en ”turistattraktion” för utlänningar som levde i Peking redan under 1930- och 40-talen mer om det längre fram. Det äldre Tanzhe-templet har jag skrivit om tidigare, 2018, här en länk: https://www.pgrahn.com/blogg/192-tanzhe-det-aeldsta-templet-i-pekingomradet-3.html
I en av de första hallarna välkomnar Milefu med sin stora mage och breda leende. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Jietai-templet ligger på bergssidan av Ma'an-berget cirka 25 kilometer från de centrala delarna av Peking. Det stora, 3,5 meter höga, ordinationsaltaret i Jietai-templet är känt som ett av de tre största invigningsaltarna i Kina. De två andra finns i Kaiyuan-templet i Quanzhou, Fujianprovinsen och i Zhaoqing-templet i Hangzhou, Zhejiangprovinsen.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
De två pagoderna i förgrunden är till vänster pagoden över mästaren Yi Xing och till höger pagoden över mästaren Hui tang Fo Jue. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Lördagen den 1 juni körde vi från hemifrån, Wangjing (Chaoyang-Beijing), i nordvästlig riktning cirka 65 km, till byn Xihu i Changping-distriktet. Här ute ligger några av de berg som omger ”Pekingslätten” och Yinshan ta lin som ungefär kan översättas med ”Silverbergets skog av pagoder”. ”Pagodskogen” är inget som vanligtvis ingår i utländska turisters program även om det faktiskt ligger relativt nära de s.k. ”13 Minggravarna” vilka oftast är ett obligatoriskt besök för turister.
Området som utgjorde Fuahua-templet är idag mycket välordnat med stensatta gångvägar och skyddsstaket runt pagoderna. Här strax innanför entrén står en pagod i den nepalesisk-tibetanska "stupa-formen. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
En liten smal väg leder upp till byn och entrén till pagoderna. Platsen, resterna av ett gammalt tempel, Fahua-templet, från Jin-dynastin (1115 – 1234 AD) ligger vackert vid foten av ”Silverberget”. Man bryter inte silver där, namnet anspelar på de vackra vyer som uppstår när vinterns första snö lägger sig över Yinshanberget (Silverberget). Bergets tre branta toppar och svarta klippor liknar då ett berg av silver säger man. Klipporna består av svart granit och kontrasterar skarpt med det snötäckta berget. Tall, ek och cypresser växer på berget och kombinationen av dessa färgstarka träd som täcker berget skapar en vacker kombination av färger.
En del av Yinshanberget och den högsta toppen, strax under 800 meter hög. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Läs mer: Yinshan ta lin – ”Silverbergets skog av pagoder”, Changping - Beijing
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Undertecknad framför Sigillsällskapets klassiska entré där även några skyltar, bl. a Unesco, anger hur betydelsefull denna anläggning är. Foto: Yan Tao Maj 2024
Som en av de forntida metropolerna i Kina har Hangzhou ett stort kulturellt och historiskt arv. Staden ligger invid det vackra natur- och kulturlandskapet vid Västra sjön, som man i Kina gärna kallar "paradiset på jorden". Den italienske resenären Marco Polo (1254-1324) beskrev staden som "världens vackraste och lyxigaste paradisstad" i sin bok Il milione – “Marco Polos resor”.
Konsten att gravera sigill är en av hörnstenarna i traditionell kinesisk konst. Sigillet användes ursprungligen som en signatur eller ett tecken på auktoritet, men det kom framförallt att användas av konstnärer som signatur på deras verk, såväl kalligrafier som målningar. Xiling Seal Engraver's Society (Xilings sigillskärarsällskap) är en av “Västra sjöns pärlor” säger man här i Hangzhou. 1904 mot slutet av Qingdynastin (1644-1912) grundades Xiling Seal Engraver's Society här av en grupp sigillgravörer och kalligrafientusiaster i Hangzhou. Sigillkonsten anses i högsta grad tillhöra Kinas nationella kulturarv och 2009 deklarerades denna konstform, "kinesisk sigillgravyr", även av UNESCO som ett immateriellt kulturarv. I juni 2011 upptogs också Hangzhou West Lake Cultural Landscape officiellt på världsarvslistan, och Xiling Seal Engraver's Society ses som en av de klassiska representanterna för viktiga historiska platser runt Västra sjön, detta i kraft av sin betydelsefulla ställning i den kinesiska sigillkulturens historia.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Ningbo museum med unik arkitektur skapad av Wang Shu vid Amateur Architecture Studio.
Alla foton där ej annat anges: Paul M. Grahn Maj 2024
Mitt förra inlägg handlade om Ningbo och Hangzhou. Här kommer mer om “den mindre kända” staden av de två, Ningbo. Ningbo är ingen utpräglad “turiststad” med något “riktigt stort och gammalt” som Terrakottarmén i Xian eller “Kinesiska muren” norr om Beijing. Ningbo ligger i nordöstra Zhejiangprovinsen i mitten av den kinesiska kusten, söder om Shanghai och Yangtzeflodens delta på södra sidan av Hangzhoubukten.
Ningbo Zhoushan Port är en jättelik hamn och dess lastgenomströmning anses vara en av de största i världen! För turister finns det flera gamla kulturarv värda besök i staden. Vi hade vissa planer på vad vi ville se. Det var Tianyi-paviljongen, det äldsta biblioteket i Asien, vilket vi misslyckades med eftersom vi sparat det till den dag vi skulle resa vidare till Hangzhou och biblioteket öppnade först på efermiddagen! Old Bund of Ningbo, en före detta utländsk koncession besökte vi, blev inte direkt imponerade kanske för att vi föreställt oss något i stil med Shanghai´s The Bund. Här i Ningbo har man förvandlat en del gamla byggnader i europeisk stil till barer och restauranger. Ett av de fyra berömda buddhistiska bergen i Kina, berget Putuo, ligger ett par timmars bilfärd från Ningbo så det utelöt vi. Det vi såg förutom Old Bund of Ningbo blev Ashoka-templet, Ningbo historiska museum och Baoguosi-Arktekturmuseum vilket utgjorde ett fulltecknat program.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En av floderna vid "Old Bund" i Ningbo. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
I mitten av maj tog vi snabbtåg, 350 km i timmen, 5 timmar ner till kuststaden Ningbo (Lugna vågor) i Zhejiang-provinsen. Ningbo ligger vid ett sammanflöde av floderna Yong, Yuyao och Fenghua och är med kinesiska mått ingen jättestor stad, endast cirka 9 miljoner invånare. Staden har bl.a.en stor textilindustri och en betydande hamn. Mitt intryck av staden är att den är grön och välskött. Ett stort tunnelbanenät gör att det går snabbt att ta sig fram. Staden var en gång en av de städer vid kusten som Kina 1684 öppnade för för handel med utlandet. Hit kom det första svenska skeppet, Prins Oscar, “lastat med bomull i december 1846” skriver Ingemar Ottosson i “Möten i monsunen – Sverige och Kina genom tiderna” (Dialogus förlag 2019). Vi bodde tre nätter utomordentligt bra på Sheraton hotel, centralt i staden till ett överkomligt pris. Vi hade som vanligt gjort upp lite planer över vad vi ville se. Den del av staden utmed floden som man kallar “Old Bund”, skall väl göra att man får en association till Shanghais “Bund” men var inte i närheten av vad Shangahi kan visa upp. Nu var det inte heller något vi hade överst på listan. Istället var det ett par gamla buddhistiska tempel som intresserade samt Ningbo Museum med sin unika arkitektur och Baoguo Arkitektur museum, som en gång var ett gammalt tempel, jag kommer att skriva om dessa senare.
Efter besöket i Ningbo tog vi tåget, cirka 50 minuters färd, till den större staden Hangzhou med 13 miljoner invånare. Hangzhou är ett av de stora turistmålen i Kina. “Västra sjön” lockar många miljoner kinesiska turister varje år. Här hade vi bokat oss på hotell Lake Wiew som ligger just intill Västra sjön. Här hade vi en bra utgångspunkt på västra sidan av sjön för det vi ville se. Vilket främst var det buddhistiska Lingyin-templet och Xiling Seal Engraver's Society.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Från Hiroshi Sugimotos. utställning på Ullen Center for Contemprary Art, “Brush Impressions, Heart Sutra” verket är en transkription av en av buddhismens mest kända texter, “Heart Sutra”, som består av 262 kanji-tecken. Med framkallnings- och fixeringslösning som "bläck" skrev Sugimoto på utgånget fotopapper i sitt mörkrum. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Med hög dagstemperatur, nu ett gott stycke över 30-gradersstrecket, får man bedöma hur nödvändigt det är att ge sig ut i värmen. Under lördags-eftermiddagen, den 11 maj, ansåg vi att det var dags att återigen göra ett besök i Pekings “konstdistrikt” 798 . Vi valde dock att starta sent för att slippa den värsta middagshettan. Det var två utställningar vi ville se. Vi började med att besöka en gammal bekant, Brian Wallace på Red Gate Gallery. Brian, bördig från Australien, har drivit sitt galleri i Peking sedan 1991. Sedan 2017 ligger galleriet i 798-området efter att först ha huserat i Dongbianmen, det sydöstra tornet i Pekings gamla stadsmur, härav namnet “Red Gate”. Den nuvarande lokalen är enkel, ett cirka 100 kvardratmeter stort rum men med en ansenlig takhöjd är det en av de bättre bland 798-områdets gamla fabrikslokaler. Den pågående utställningen var för oss en “rewiew” av mycket det vi sett genom åren. Även en påminnelse om all grafik vi har köpt men inte än har ramat in och hängt upp. Vi skulle behöva ett eget “galleri” för att kunna se allt samtidigt.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den präktiga stadsmuren runt Ji ming yi är 2 kilometer lång och 11 meter hög. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Tillbaka i Beijing sedan ett par veckor och under “Första maj-ledigheten” for vi norrut med egna bilen upp mot Zhangjiakou (Kalgan), till Hualai. Väl på plats där var vi förstås sugna på en utflykt i närområdet. En av dessa utflykter gick till Ji ming yi (张家口怀来县鸡鸣驿城) som ligger i Huailai distriktet (怀来县), Zhangjiakou, Hebeiprovinsen, cirka 15 mil nordväst centrala Beijing.
Dagens stora väger i Kina är välbyggda. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Denna gamla “poststation”, är inte vilken “station” som helst, det är en liten stad omgiven av en hög stadsmur. Staden har fått sitt namn efter det närliggande Jimingberget, vilket betyder ungefär “den galande tuppen”. Denna poststad är unik såtillvida att det är den största välbevarade “Poststaden” utmed den gamla postrutten i norra Kina.
Läs mer: "Den galande tuppens poststation" - Ji ming yi i Hualai, Zhangjiakou