Industriområdet "798" från 1950-talet är sedan nu 20-talet år förvandlat till "konstområde" med hundratalet gallerier och många butiker.
Alla foton där ej annat anges: Paul M. Grahn November 2024
En kall och blåsig dag i Peking, vintern har anlänt. Vi ville ut men ha inomhusaktiviteter. Med bilen bort till 798 konstdistrikt blir då perfekt. Här bland gallerierna är det inga långa sträckor man måste vara ute i snålblåsten. Vår vana trogen tittade vi först in hos Brian Wallace på Red Gate Gallery. Den pågående utställningen där Awakening to Origins är den åttonde i raden med verk ur Brian Wallace collection. Här är två länkar, dels till Red Gate Gallery´s hemsida: http://www.redgategallery.com/News/awakening-origins-opening och till kollektionen. http://www.redgategallery.com/content/brian-wallace-red-gate-gallery-collection-0.
Undertecknad med Brian Wallace framför Chen Qingqing´s verk "On the way home! (Mixed media) från 1996. Foto: Yan Tao
Den här gången har Brian överlåtit urvalet till David Adam Brubaker, verksam vid School of Art at Hubei University. Bland urvalet konstnärer denna gång finns bl.a. Chen Qingqing, Du Wei, Gonkar Gyatso, Li Jinguo, Li Xiaofeng, Liu Qinghe, Su Xinping, Wang Qiang, Zhang Zhaohui, och flera andra. Ur Brubakers text om urvalet har jag kopierat följande “Är livet idag helt betingat och översvämmat av färdiga högteknologiska bilder? Eller kan varje person fortfarande vakna upp till känslan av det naturliga livet genom att njuta av element av synligt utrymme, beröring och smak som är mer stabila än tillfälliga upplevelser av saker?”. Riktig konstvetarprosa som man får läsa ett par vändor för att få polletten att ramla ner.
"Move" av Liu Qinghe - Tusch på papper 2007 Foto: Red Gate gallery
"Beijing memory No. 5. 2009 av Li Xiaofeng. (110 cm hög) materialet är trasigt porslin.
När vi nu såg denna utställning blev vi återigen påminda om att vi har en samling grafiska blad av “samtida kinesiska konstnärer” köpta genom åren av Brian på Red Gate gallery. Vi skulle behöva ett eget “galleri” för att kunna se dem samtidigt.
En del av Antony Gormleys verk "Body building" på Galleri Continua.
Nästa galleribesök gick till ett galleri som varit med länge i 798-området, Galleri Continua. Galleriet här i Peking är ett av flera gallerier man har spridda över världen, allt från Italien, där de började sin verksamhet 1990 till Paris och Matignon i Frankrike, Havanna, Kuba, Dubai och Sao Paolo i Brasilien. Man visar ofta “stora samtida konstnärsnamn” och nu var det Antony Gormley “Body buildings” t.o.m den 14/04/2025. En speciell utställning som måste ses från ovan, 2:a våningen i galleriet, då man upptäcker att de staplade “tegelstenarna” är placerade så att de formar människokroppar i olika ställningar.
Från andra våningen "faller bitarna på plats" och man ser tydligt att stenarna har "byggt kroppar" - body building.
Interiör från Ullens center for contemporary Art. Här finns det gott om utrymme.
Med viss förväntan vidare till UCCA Center for Contemporary Art, som även de visade en känd samtida europeisk konstnär, Luc Tuymans (f. 1958) som bor och arbetar i Antwerpen, Belgien. Utställningen är retrospektiv med titeln “The Past" och är den första omfattande presentationen av Luc Tuymans i Kina, den visas t.o.m. den 16 februari 2025. Utställningen omfattar 87 verk skapade mellan 1975 och 2023 Här ingår bl.a. verk inlånade från exempelvis Museum of modern art i New York och Tate gallery i London, för att nämna två av de “tunga institutioner” som lånat ut verk.
En kinesisk bonde av Luc Tuymans på UCCA.
Dessa mera kända verk blandas med mer sällan sedda ur privatsamlingar och mindre kända institutioner. Denna utsällning visas i den “Stora hallen”, Ullens center disponerar stora ytor i sin byggnad, flera utställningshallar, café, konstbokhandel och en shop, kallad Badmarket, samt fina och rena toaletter vilka kan nås via “shopen” utan att man behöver betala inträdesavgift, det är inte är oviktigt. Med sin stil, en blek och nästan fotografisk återgivning har Tuymans etablerat sig och säkert påverkat yngre generationer av konstnärer, inklusive flera i Kina som först stötte på hans arbeten på 1990-talet. Utställningen visar också något av hans långvariga engagemang i Kina, ett land som har fascinerat honom i många år. Han har varit curator för två utställningar i Kina: "The Forbidden Empire: Visions of the World by Chinese and Flemish Artists" på The Palace Museum i Peking (2007), visades också i Palais des Beaux-Arts i Bryssel och utställningen "The State of Things" (2009), med kinesiska och belgiska samtida konstnärer, som även den visades i både Peking och Bryssel. Tuymans utställning var även trots en blåsig kall onsdag eftermiddag välbesökt. Huvudsakligen yngre kinesiska besökare som är den stora gruppen av de som vanligtvis besöker 798-områdets gallerier och butiker.
"Bell boy" (157 x 93 cm) 2023. inlånad från Museum Voorlinden Wassenaar. Nederländerna
Vi avslutade vårt besök på UCCA med utställningen "Mo Yi: Me in My Landscape", visas t.o.m. den 29 december 2024. Mo Yi (f. 1958) bor och arbetar i en mindre stad i Jiangxiprovinsen. Han är idag allmänt erkänd som en av de viktigaste konstnärerna inom kinesisk samtida fotografi sedan 1980-talet. Första gången jag såg Mo Yi´s bilder var 2017 vid grupputställningen "40 Years of Chinese Contemporary Photography" på Three Shadow Photography Art Centre, Caochangdi, Beijing. Mo Yi, är en outsider, autodidakt fotograf. Han har blivit känd för sina bilder av människor på städernas gator och för att han lyckats fånga såväl energin som melankolin i det framväxande, förändrade kinesiska samhället.
En av Mo Yo´s svartvita bilder i utställningen på UCCA. OBS. Det är inte min kamera som syns i hans ansikte.
En av de "selfies" Mo Yi skapade redan på 1980-talet
Här visas nu bl.a. hans bildalbum med konceptuella bilder vilka han producerat ända från 1980-talet till början av 2000-talet. Han har haft en viktig, kanske stor, inverkan på utvecklingen av samtidskonsten i Kina. Mo Yi har arbetat med en mängd olika former och uttryck under sin fyra decennier långa karriär och har ofta överraskat och utmanat betraktarna. Vid en första anblick kan hans tidiga fotografier av kollektivtrafik, övergångsställen, parker och shoppinggator verka som "traditionella" bilddokument. Hans arbeten har spelat en viktig roll i utvecklingen av kinesisk konceptuell fotografi. “Serien "1m - Scenery Behind Me" (1988-1989) kan ses som tidiga “selfies”. Mo Yis sätt att använda kameran blev performancekonst med fotografi. Idag är ju detta sätt att ta bilder, tack vare dagens mobiltelefoners utvecklade teknik, ett av de mest vanliga bland gemene man. Serien "I am a Street Dog" (1995), är en annan serie bilder där hans kreativitet tar sig ett intressant uttryck, han åskådligör den bild av verkligheten som en hund kan tänkas uppfatta den. Med kameran fäst vid en stång och en lång utlösarsladd kunde han skapa dessa bilder tagna i ankelhöjd.
Nio bilder ur serien "Landscape Outside the Bus" (1995) av Mo Yi.
I utställningen visas mera än 300 svartvita fotografier och färgfotografier från hans serier, inklusive "1m – The Scenery Behind Me" (1988), "Landscape Outside the Bus" (1995), "I am a Street Dog" (1995), "Dancing Streets" (1998) och "Red Streets" (2003). Detta tillsammans med ett stort antal självporträtt (1987-2003) arkivmaterial och hans handgjorda konstnärsböcker, personliga dagböcker och kontaktkopior. Idag tillhör Mo Yi de fotokonstnärer vars verk uppmärksammats och ingår i flera kända samlingar bl.a. i Guangdong Museum of Art (Guangzhou, Kina), Museum of Fine Arts (Houston, USA) och The Walther Collection (USA).
Efter påfyllning av många nya “kulturpoäng” travade vi till bilen och lyckades ta oss hem innan den stora “rushen” vid femtiden gör det mindre trevligt att sitta i en bil i Peking.