Kathmandu som jag minns det från 1973 och 1975 finns inte mer, det visste jag ju förstås eftersom jag gjort åtskilliga besök efter dessa båda första visiter. Att komma tillbaka hit och ha tid att se sig runt i staden utan alltför mycket jäkt är skönt. Men trafiken i Kathmandu är inte att leka med. Varje dag registreras 500 nya motorcyklar. Hur siffrorna är för bilar vet jag inte men hoppas att det är åtskilligt färre. Det här tar på orken, luftrören och lungorna. Sedan något år tillbaka finns det en restaurerad gammal trädgård mitt i den brusande trafiken. Trädgården är ”Garden of dreams” eller Kaiser Mahal. En nyklassisk historisk trädgård som skapades på initiativ av den gamle fältmarskalken Kaiser Shumsher Rana (1892-1964).
På 1920-talet när Ranasläkten styrde Nepal och kungen bara var en marionett hade dessa Ranas ett agreement med den brittiska kolonialmakten att inga utlännigar skulle släppas in i Nepal. Landet var stängt. Endast personer som ansågs vara till nytta för makten fick resa in eller ut Nepal. Man importerade lyxvaror och man lät bygga stora palats i europeisk stil. Kaiser Shumsher Rana som var nepalesiska arméns överbefälhavare var också ivrigt intresserad av trädgårdsarkitektur och litteratur. Han hade ett stort bibliotek och sannolikt den vackraste trädgården i Nepal. Här lät han sina två främsta arkitekter Kishor Narsingh och Kumar Narsingh Rana bygga fontäner, paviljonger och fågelhus. Träd växter och blommor importerades och odlades fram. Här bakom höga murar hade han sitt eget paradis. Vid sin död 1964 skänktes allt till den nepalesiska staten. Trädgården fick förfalla liksom byggnader som dock användes delvis som kontor för olika ministerier under många år. Den 7000 kvardratmeter srtora trädgården är efter sju års arbete och finansiering från Österrike nu i gott skick. Det finns restaurang och café och fina grönytor mängder av bänkar och lite avskilda platser som unga förälskade Kathmandubor gärna frekventerar. Det är charmigt att se dem hålla handen och vänslas lite försiktigt. Nu står trädgården under förvaltning av Nepalesiska utbildningsministeriet av någon anledning sannolikt därför att de tidigare hade sina kontorslokaler här. Själva palatset är dock fortfarande i bedrövligt skick och är inte öppet för besök. En flygelbyggnad har restaurerats och visar nu gamla och nya bilder sida vid sida av trädgården. Restaurangen serverar wienerschnitzel och Sachertårta som en slags tacksam gest till finansieringen från Österrike. Här njöt jag själv någon timme på eftermiddagen av en kopp gott kaffe och lite stillhet mitt i det brusande Kathamandu. Nedan ytterligare några bilder från trädgården.
