En lat morgon, inledde dagen med frukost först klockan 09.00. Hotellet har nästan inga gäster alls så här på året. Julen är annars inget man firar i Indien, ja de kristna förstås och dom är ju uppemot 25 miljoner! Det anses vara aposteln Thomas (han som tvivlade) som år 52 predikade kristendomen i Indien. Sen finns det ju den spännande myten eller är det fakta Jesus själv tillbringade några av sina ungdomsår i Indien på jakt efter sanning, kunskap och tro. Precis som många unga från alla delar av världen gör än idag. Här finns ju många lärare, ”gurus” med många olika läror att förkunna.
Vid 11-tiden hade jag lyckats engagera en chaufför och en bil som tog mig till Röda fortet, bilden ovan av entrén som utgörs av de sk. Lahore-porten med Indiens flagga vackra vajande från krönet.
Det kändes roligt och intressant att inspektera de byggnader som William Dalrymple så kunnigt skriver om i sin spännande bok The Last Mughal, The Fall of a Dynasty, Delhi 1857. (Börjar jag bli tjatig?). Många besökare inte minst såväl japanska som kinesiska turister. Det som jag fann en aning störande denna gång är att det ljud och ljusspel man kör på kvällarna i fortet tyvärr sätter sina spår dagtid. Området ser delvis ut som ett stort kretskort i en elektrisk installation. Detta avspeglas på några bilder nedan. Klart störande det är ju dessutom så att alla dyrbarheter och all den lyx som fanns i fortet, palatset är borta sedan 1857, ja redan tidigare hade man börjat sälja ut och det hade också skövlats ett par gånger. Men ramverket så att säga finns kvar så med hjälp av en del fantasi och bokliga studier kan man likväl få ihop det någorlunda. Efter avslutad historisk exkursion begav jag mig i ovan nämnda bil till Delhis kommersiella centrum Connought place i jakt på ett annat verk av William Dalrymple.
Visst i bokhandeln ”The New Book Depot”, grundad 1925, hittade jag denna till det facila priset 599 indiska rupees vilket motsvarar cirka 85 svenska kronor. Boken ifråga är ”The White Mughals” en historia om några brittiska kolonialtjänstemän som gifte sig med muslimska kvinnor (s k. bibbis) och också lät omvända sig till islam. Historia är aldrig tråkigt! Sent på eftermiddagen tillbaka på hotellet för en ”nap” välbehövlig, intensiteten i stadslivet i Delhi är hög, ljud, antalet människor och luftföroreningar kräver sin tribut av den åldrande resenären. Klev upp vid sextiden på kvällen för att inta min middag i hotellets matsal. Stilla och fridfull julafton med glögg, kaffe och cognac på rummet, någon amerikansk film om advokater med kärleksbekymmer, gäsp, på TV:n och en Skypesession med Petter i Oslo fick avsluta dagen. Nedan några bilder från dagens utflykt:
Bilder från ovan och nedåt:
Diwan -i-khas en av pärlorna i Shah Jahans Röda fort, byggnaden användes som kejsarens privata mottagningshall för högt uppsatta besökare.
Genombrutet marmorfönster i Diwan-I-khas.
Pelargång i samma byggnad med några av de störande elinstallationerna
Lemonadförsäljare på gatan utanför Röda fortet
