Putouzongcheng, Potala, Foto: Paul M. Grahn Juli 2011
Igår tisdag 19/7 tog jag tåget, norrut från Peking, upp till Chengde i Hebeiprovinsen. Här i den i lilla staden, bara 300 000 invånare i själva stan fast 3,6 miljoner i hela området, finns det mycket att se för den som är intresserad av kinesisk historia och hör och häpna i viss mån även svensk sådan.
Det var hit till Jehol, som heter Chengde idag, de manchuriska kejsarna f r o m kejsare Kangxi, 1703 t o m kejsare Xianfeng, 1861, drog sig undan sommarhettan nere i Peking. Kangxi började bygga sitt stora sommarpalats här och sedan följde Yongcheng och inte minst sonsonen Qianlong efter. Qianlong lät uppföra åtta palats och tempel runt ”Den kejserliga sommarvillan” (Bishú Shanzhuang). Dessa var byggda i syftet att behålla goda relationer till de grannländer och härskare i Kinas utkanter som man underkuvat vid den stora expansion av det kinesiska riket som Qianlongs arméer genomfört. Några av dessa tempel är idag restaurerade och ingår i det som framförallt kinesiska turister vill se. Det kommer en och annan utlänning hit också men de är jämförelsevis få jämfört med den inhemska turismen.
Här är en länk till https://www.orientalarchitecture.com/cid/134/china/chengde som innhåller mängder av bilder från Chnegde och de palats som finns där.
Chengde har utvecklats
Chengde som stad har utvecklats kolossalt sedan jag var här för 23 år sedan. Jag kom hit vintern 1988 på egen hand då för att besöka en kinesisk vän, som tyvärr är död nu. Nu togs jag emot av en annan bekant, Zhang Li, som jag samarbetat med flera gånger under årens lopp. Hon och hennes familj bor i Chengde som ju numera bara är två - tre timmar bort med bil om man använder den nya motorvägen från Peking. Tåget tar drygt fyra timmar! Jag gillar att åka tåg i Kina, denna gång åkte jag s k ”soft seat - vagn” till det facila priset av 61 CNY, vilket motsvarar lika mycket i svenska kronor. Har också kostat på mig ett bra hotell här, Yunshan hotel, för övrigt samma som jag bodde på för 23 år sedan men nu renoverat, då var det nytt.
Den gyllene paviljongen i Potala gong finns som kopia i Sverige
Igår gjorde jag två besök, först i ”Potala gong”, (bilden ovan) ja inte det Potala som finns i Lhasa/Tibet utan den kopia som Qianlong lät uppföra här åt den 8:e Dalai Lama. Han kom aldrig hit inte heller någon annan Dalai Lama av de efterföljande. Men detta palats har en intressant koppling till Sverige då Sven Hedin här, 1930, fann det tempel som han lät tillverka en kopia av i full storlek. Detta på beställning av en rik svensk-amerikan, Vincent Bendix. Templet tillverkades med hjälp av en kinesisk arkitekt och lokala hantverkare. Templet skeppades till USA och ställdes upp vid världsutställningen i Chicago 1934 samt ytterligare en gång i New York innan det såldes som skrot, taket av koppar var förstås särskilt värdefullt. Resten låg sedan på ett skrotupplag till 1970-talet då det köptes av en svensk arkitekt som lät skeppa det till Sverige. Här har det sedan haft en brokig historia som jag skall återkomma till senare när jag har uppdaterat den senaste tidens händelser kring denna märkliga byggnad. Det torde sannolikt fortfarande vara kvar i Sigtunatrakten. Hedin har för övrigt också skrivit en bok om Jehol - Chengde, ”Jehol kejsarstaden”. Denna bok har översatts från japanska till kinesiska berättades det mig igår och i morgon skall jag träffa denne översättare. Han är en äldre man, pensionerad professor och jag ser verkligen fram emot att få träffa honom. Jag visste inte ens att Hedins bok var översatt från svenska, om det nu är fallet, till japanska. det får redas ut i morgon om det går. Igår hann jag också med att besöka granntemplet till Putouzongcheng, Potala, som heter Xumifushou Zhimao vilket är en kinesisk översättning av det tibetanska Tashilunpo. Detta tempel byggdes också av Qianlong men denna gång åt den 6:e Panchen Lama, svårt att hänga med? Då är det dags att börja läsa Tibets historia.
Templen i Chengde har blivit grundligt plundrade genom åren
Kopian av Tashilunpo är ett vackert tempel och nu ingår också några personer som man har klätt i bruna munkdräkter, det är de som tar hand om och assisterar den som vill tillbe någon Buddha och också har vänligheten att donera pengar till templet. Detta tempel liksom de övriga sju i grannskapet brandskattades hårt redan under 1920-talet då olika s k krigsherrar styrde i området. Sedan kom en 13 år lång ockupation av japanerna och ovanpå det 1960-talets brutala kulturrevolution. Genom åren har således tusentals, framförallt mindre Buddhafigurer och andra föremål stulits och sålts vidare på världens antikmarknader. Det är ett under att något alls finns kvar. Man har nu stuvat om en del bland inventarierna här mellan templen för att få ihop något värt att presentera dagens besökare. Till viss del har man lyckats.
I morgon förmiddag skall jag besöka ytterligare två tempel varav det ena faktiskt är ett fungerande tibetansk-buddistiskt kloster, Puning Si. Det är också det som är bäst bevarat. På eftermiddagen är det så dags att återvända med tåg till Peking. Fortsättning följer...