Idag ont i fötterna och ryggen igår en lång runda ”på stan”. Hade gett mig den på att nu skall jag ta mig in på Nationalmuseet i Peking. Gjorde ett försök i april men då var alla biljetter slut, jag kom för sent på dagen. Igår var jag där vid 10-tiden och det var bara 40 minuters kö innan jag blev insläppt. Det är är gratis inträde, än så länge, och det passar ju den miljon kinesiska turister som varje dag besöker Peking. I kön kan man urskilja människor från alla delar av Kina och så en och annan utlänning, igår såg jag fyra stycken i kön. De utländska besökarna blir säkert avskräckta av den långa kön. Man visar sin legitimation vid en säkerhetskontroll, pass eller körkort går bra för oss långnäsor och sen in i den väldiga byggnaden.
Det handlar om 28 utställningssalar och 192 000 kvadratmeter! Det finns över 620 000 föremål i samlingarna och en del av dessa visas nu i ombyggda och fräscha bra upplysta utställningsrum. Jag tog mig igenom ”The ancient China” som upptar hela första källarvånignen. Jag har ju faktiskt besökt museet tidigare d v s före renoveringen, som tagit fyra år att genomföra, och dessutom sett mycket av liknande föremål både i Xian och Shanghai. Museet har inte bara varit stängt i fyra år för totalrenovering och har också bytt namn till det mera passande ”Kinesiska Nationalmuseet”. Nu satsar man också på internationellt utbyte. Det visas just nu tre olika utställningar från andra delar av världen, ”Upplysningstidens Europa” producerad i Tyskland, ”Inkaguld” från Mexico och en utställning producerad av Louis Vuitton som visar företagets produkter och utveckling. Den utställningen såg jag förra året i Hong Kong så det var enkelt att avstå den.
Inkaguld och Europas upplysningstid skippade jag också. Inte för att det kostade 10 yuan (motsvarar 10 svenska kronor idag) i inträde utan för att det kändes som om det var det kinesiska jag ville koncentrera mig på. Inkaguld får bli i ett annat liv. Upplysningen kan inte ha nått långt i Europa det kan man ju se på tidningsrubrikerna och rapporterna från vad som nu händer i Grekland så den passade jag också.
The ancient China börjar bak i tiden med Homo erectus, Pekingmänniskan, och sen finns det föremål fram till Qingdynastins 1900-tal och en del från modern tid. Maos keps Edgar Snows kamera och en del andra viktiga saker som t ex guldmedaljer i Olympiska spel och annat som återupprättat Kinas anseende, kanske främst i dess egna ögon, i världen. Dessa samlingar av kinesiska bronsarbeten, skulpturer, keramik och porslin, skrift av olika slag och rekonstruktioner av tekniska uppfinningar är mycket imponerande. Givetvis bland de främsta samlingarna i världen. Det är nästan ofattbart hur mycket av underbara både konst- och vardagsföremål som producerats genom den kinesiska historien.
TRE FRAMSTÅENDE KINESISKA KONSTNÄRER OCH KKP:S 90 ÅRS JUBILEUM
Nu visas också tre separata utställningar med framstående kinesiska konstnärer, Li Keran, Pan Tianshou och Huang Zhou. Mycket fina utställningar med flera av deras centrala verk. Avslutningsvis kikade jag in på jubileumsutställningen över det kinesiska kommunistpartiet. Just är det fullmatat med program på TV, utställningar runt om i Kina och på Himmelska fridens torg förbereder man nu firandet. Den 23 juli är själva ”födelsedagen”, då hölls partiets första kongress i Shanghai 1921. Jag tror dock att man viker större delen av juli månad åt detta firande. Denna minnesutställning var uppenbart bara avsedd för kinesiska besökare då det inte fanns någon som helst skrift på engelska. Men det må så vara. Det var de många av myter omspunna händelser som visades i uppförstorade bilder. Det fanns också stora ”scener” där man kunde fotografera sina varann framför någon bemärkt byggnad som spelat en roll i revolutionen. Detta roade många av besökarna, kineser är mycket roade av att fotografera sig framför olika saker. Ja det är ju vi också förstås.
UT PÅ TORGET OCH NER I TUNNELBANAN
Efter en välbehövlig vila med kaffe och vatten i museets cafeteria begav jag mig så ut på "TORGET." Här kollar man också vad besökarna har i väskorna, nu får det inte hända något som stör ordningen. Massor av kinesiska turister och mycket varmt, 35 - 36 grader och sol. Det blev en snabb sväng och sedan ner i tunnelbanans svalka igen. Det är påtagligt märkbart hur populär tunnelbanan blivit, inte bara för att det är svalt på sommaren utan därför att det går fort, den är rejält utbyggd och når större delan av stan. Biltrafiken i Peking är numera tidvis mycket seg och bilköerna oändliga. Effekten av detta har blivit att man ibland får avstå från att pressa sig in i tunnelbanevagnarna då det redan är smockfullt. Men tågen kommer med ett par minuters mellanrum så det spelar ingen roll.
Sen lunch borta i Raffles City på det passande stället ”Subway” smörgås och Coca Cola. Segade sedan på med kaffe på Costa coffee i samma byggnad och vid 5-tiden kom Yan Tao från jobbet. Hon hade vissa planer på att förnya sin garderob men inget föll henne i smaken. Det gjorde däremot den middag vi åt på Tan Hing restaurant med rätter från Guangdong. Så gick en sommardag i Peking. Här några bilder:
Från ovan:
Kön in till museet.
Stora entréhallen.
En noshörning i brons från Västra Handynastin ( 206 fKr - 8 eKr). Noshörning var vid denna tid vanlig över stora delar av Kina. Nu finns det inte längre några vilda i Kina
Besökare som låter fotografera sig i en ”revolutionär miljö”.