Bilden ovan tog jag någon gång i december 1975. Jag har återvänt många gånger till Nepal, Kathmandu och givetvis även Bhaktapur. I januari i år, 2011 var jag där igen och tänkte att jag skulle ta en bild från ungefär samma vinkel som bilden 1975 dvs cirka 35 år senare. Ja skillnaden är inte så stor. Inte lika stor som när man tar bilder på många andra platser i Kathmandu med omnejd. Bhaktapur har bevarats till stora delar, ett museum ett levande museum. Detta är ju den stora frågan när man som aktiv i turistnäringen känner skuld och ibland förtvivlan över utvecklingen och skärskådar sin egen del, visserligen rätt blygsam men likväl är man en del i denna nedbrytningsprocess av många intressanta platser. Är det värt priset? Får lokalbefolkningen någon del av de pengar som rullar in?
På många platser har vi inte en aning om vem som får vad, vem som ”tjänar på” exploateringen och vilka förlorarna är. Ibland är det lätt att se och förstå men ofta är det en alltför tät sammanvävd väv över alla dessa ekonomiska transaktioner, avtal, förbindelser och beroenden. Hur är det i Bhaktapur? Jag måste erkänna att det vet jag inte.
Bhaktapur ligger 20 km öster om Kathmandu i Kathmandudalen och är känd som ”staden för de hängivna troende”. Det levande kulturminnesmärket Nepal och dess ”kulturella juvel”. På 1400-talet, var Bhaktapur huvudstad i ett av de tre små kungadömen som utgjorde den tidens Nepal. Bhaktapurs gamla centrala delar är fulla av historiska monument, palats, tempel med snidade figurer, kolonner och gyllene tak. Även om en hel del butiker idag ägnar sig åt att sälja souvenirer till turister finns det ändå en lokalbefolkning som utför sina vardagliga sysslor på samma gator. Det som störde mig mest vid besöket denna gång var alla motorcyklister som trots förbud ändå kör både fort och hänsynslöst på de trånga gatorna. Mycket störande och en fullständigt onödig trafik som man borde sätta ett effektivt stopp för av många skäl.
Durbar square, torget ovan, denna bild tog jag nu i januari 2011. Skillnaden mot den övre bilden är liten. Inga kor men i övrigt ser det ungefär likadant ut. Det gamla kungaplalatset, ”Palatset med de 55 fönstren” står kvar, renoverat hyser det idag ett museum. Bhupitandra Malla, en av Malla-kungarna, sitter kvar på sin pelare och den ”Gyllene porten” blänker med sin förgyllning. De här delarna har klarat sig bra. värre är det med många andra antika föremål i Nepal. Hänsynslösa ”antiksamlare” från olika delar av världen lägger in beställningar till kriminella som stjäl de åtråvärda föremålen och smugglar dem ut ur Nepal. Det finns en webbsida som beskriver denna smutsiga handel:
http://asianart.com/kvpt/stolen/toc.html
Här finns dokumentation i text och bilder på vad som försvunnit. Skrämmande läsning som rekommenderas den som är intresserad av Nepal.
