Dimman har sänkt sig över Delhi, många flyg fick ställa in igår och idag. Temperaturen har fallit cirka 5 grader och The Times of India säger att ”nu är vintern här” bara 18 - 20 grader på eftermiddagen. I dimman gjorde jag idag en utflykt till National Gallery of Modern Art i Delhi. Galleriet är inrymt i det gamla palatset Jaipur house strax intill India Gate på Delhis paradgata. Man har också byggt till en ny del 2009. På galleriet presenterades det en mycket stor utställning av Anish Kapoor. Man är ju inte så lite stolt över att han är född i Indien, närmare bestämt i Bombay 1954. Kapoor räknas väl kanske numera av många mest som en engelsk konstnär.
Hans konst och arkitektur kännetecknas kanske inte heller av något av de vi vanligtvis förknippar med Indien. D vs våra schbloner. Men det finns uppenbara trådar bakåt till hans uppväxt i Indien och till senare besök. Han använder i flera verk kulörstarka färgämnen sådana som man ser i de indiska bazarerna och som offergåvor framför hinduiska gudabilder.
Självaste f d premiärministern Sonya Gandhi invigde utställningen här i november. Givetvis får man inte fotografera inne i utställningen så jag kan tyvärr bara visa några glimtar av verk som är uppställda utomhus. Visst är Kapoors konstverk imponerande, här fanns bl a modellen till det jätteverk som han gjorde till Baltic Mill i Gateshead i England. Men det var inte bara modeller utan mängder med stora verk t ex "Future, past and present" den stora "vaxkvarnen" m fl. andra ruggigt bra saker. Hans användning av färgpulver och vax är klart spännande material.
Färgpulvret för mina tankar till Yves Kleins blå skapelser under 1950-60-talet. Det finns ett djup i färgerna och i vissa verk förlorar man sig ner i svarta hål där man inte kan se var botten eller slutet finns. Många besökare idag, en del utlänningar men många indier som ju bara betalar en blygsam entréavgift jämfört med oss utlänningar.
Lika intressant för mig var galleriets permanenta samlingar av ”modern indisk konst”. Samlingarnas omfattning tidsmässigt börjar på 1850-talet. Många mycket bra verk inte minst en hel del abstrakt konst från 1960 och framåt.
Men trots modernisering och jätteinvesteringar så fungerar ”artshopen” och cafeterien på gammaldags indiskt vis inte särskilt varken inbjudande eller effektivt. Tänk vad man hade kunnat göra men det kanske är så att kundunderlaget fortfarande ännu inte räcker till. Eller är det jag som europé som tvunget vill ta med något från alla utställningsbesök, samla, köpa och konsumera. Det räcker ju egentligen med upplevelsen eller...
