Wang Guangyi´s proletäre konstnär har nu fått lämna sin plats i Dashanzi 798 i Peking.
Alla bilder Paul M. Grahn
Den kinesiska samtidskonsten är omöjlig att sammanfatta i en kort text. Men vi kan konstatera att de kinesiska samtida konstnärerna tar plats även internationellt. Många av dem är nu verksamma i såväl Europa som USA. De är flitiga utställare, har internationella gallerikontakter och presenteras frekvent i de stora konsttidskrifterna. Kinas ekonomi och dess politiska inflytande har de senaste decenniet ökat dramatiskt. Det finns idag många kinesiska storsamlare och priserna på auktioner, inte minst i Hongkong, slår det ena rekordet efter det andra. Det finns nu en grupp kinesiska samtidskonstnärer vars verk når en prisnivå som gör dem helt ouppnåeliga om du inte är mångmiljonär.
Zhang Dali´s "Gubbprofiler" prydde många av de rivningsväggar som fanns till hands under några år fram till Olympiaden i Peking 2008. Under dessa år på 1990-talet och tidigt 2000-tal rev man oerhört mycket av Pekings gamla bebyggelse. Foto: Paul M Grahn
Det danska Farschou galleri i Dashanzi 798 visar ofta internationella högkvalitativa utställningar. Men även kinesiska samtidskonstnärer. Nu under våren 2017 visade man en av mina favoritkonstnärer, den bittiske konstnären Peter Doig. Fot: Paul M. Grahn April 2017
Utställningar med kinesisk samtidskonst är en lukrativ bransch och det kommersiella och politiska intresset är svåra att urskilja bakom den vederhäftiga fasaden. Storsamlarna samarbetar med västvärldens stora museer och deras samlingars värde förräntar sig snabbt.
Wang Guangyi´s proletäre konstnär i Dashanzi 798-området
Jag vet inte hur många ”samtidskonstnärer” det finns i Kina, sannolikt hundratusentals, och givetvis är det i Kina som i övriga världen att några få är ”de utvalda”. Om man skall hänga med i ”dagens prisbild, ”se trenderna och vara uppdaterad” så har man en styv uppgift.
Utsikt bort mot West Kowloon cultural centre i Hongkong som fortfarande är under byggnation. Foto: Paul M. Grahn. April 2017.
Det har växt fram mängder av kinesiska konstauktioner och det blir åtskilliga auktionskataloger som måste studeras varje vecka. Var och en av de stora städerna i Kina har sin egen viktigaste auktion. Fortfarande är det dock Peking och Shanghai som rankas som de främsta. Men mycket av ”konsthändelserna” äger nu rum i Hongkong. Flera av de stora gallerierna är nu etablerade där och vi väntar med spänning på att West Kowloon cultural Center med dess M+ samling av kinesisk samtidskonst skall öppna. Delar av samlingen, som ursprungligen ägdes av den schweiziske, f d ambassadören i Kina och samlaren Uli Sigg, visades i ArtisTree, Cornwall House i Hongkong från den 23 februari till den 5 april 2016. Här fanns givetvis många av de ”stora namnen” med som Ai Weiwei, Fang Lijun, Geng Jianyi, Huang Yong Ping, Zhang Peili och Zhang Xiaogang.
Kopior av de kinesiska samtidskonstnärerna på antikmarknaden Panjiayuan i Peking. Foto: Paul M. Grahn 2005.
Men det är inte bara den etablerade samtidskonsten som syns idag i Kina. Den hype som idag omger konsten har skapat en lång svans med kopior, parafraser och mängder med det som vi betecknar hötorgskonst. Varje marknad har sin avdelning av den här sortens verk.
"Konst" till salu på Panjiayuanmarknaden. Foto: Paul M. Grahn April 2017.
Samtidskonstens födelse, om man nu kan tala om en sådan, brukar sättas till gruppen ”Stars” utomhusutställning vid Zhonguo meishuguan (China Art Gallery) i Peking 1979. Denna utställning som stängdes av myndigheterna följdes av en andra utställning påföljande år, 1980. 1985 börjar man utge en tidskrift ”Yishu chaoliu” (Konsttrender) i Wuhan och den amerikanske konstnären Robert Rauschenberg har en separatutställning på Zhonguo meishuguan i Peking. Denna utställning skulle få ett stort genomslag. Bilder som tog sin utgångspunkt i Rauschenbergs verk och anda började dyka upp. 1989 öppnade China/ Avantgarde, återigen händer det på, Zhonguo meishuguan (China Art Gallery). Sommaren 1989 kommer sedan protesterna och händelserna på Himmelska fridens torg. 1990 grundas Yuanmingyuans konstnärsby ute vid ”Gamla sommarpalatset” i Peking.
De "sopande tibetanska munkarna" av Wang Shugang från utställningen "Echo" 2003 stod kvar länge i galleriet "White Space" ett av de första och största i Dazhanzi 798. Foto: Paul M. Grahn 2005
Själv började jag besöka ”underjordiska” utställningar under 1987 – 88 då jag gjorde upprepade besök i Kina. Vid denna pre-mobiltelefontid gick inbjudningar till vernissager från mun till mun och om man råkade känna någon i ”konstvärlden” som kände någon annan som kände någon tredje osv. så kunde man ta del utställningarna, ofta arrangerade i privata hem, och dricka många öl. Man köpte konstverk, vilka ofta hade "standardpriset" 100 US dollar och man betalade kontant. Vid denna tid kunde konstnärerna åka utomlands men ett problem för dem var att få tag i utländsk valuta. Här kom vi utländska konstköpare lägligt. På några få år förvandlades så utbudet och marknaden. Kinesiska konstnärer inbjöds att delta i utländska biennaler och utställningar. Internationell konstlitteratur blev tillgänglig och i mitten av 1990-talet får man tillgång till Internet.
Ai Weiwei i en bild som visades på Louisiana konstmuseum i Danmark 2016. Foto: Paul M. Grahn 2016
År 2000 stormade det rejält kring Ai Weiwei´s utställning ”Fuck Off” som han höll ”utom deltagande” i samband med Shanghai Biennalen. Detta är nu 17 år sedan och det flutit mycket vatten under broarna. Det har varit många ups and downs. Konstnärsbyar och gallerier i mängder har vuxit fram, utvecklats och avvecklats. Idag är det en tuff uppgift att bara hålla koll på vad som händer i Peking och skall man veta att det finns mängder av intressant kinesisk samtidskonst i Shanghai, Chengdu, Chongqing, Xiamen och på många andra platser i Kina. T o m Lhasa hade en tid en grupp tibetanska samtidskonstnärer som producerade mycket intressanta verk, dessa visades bl a på Red Gate Gallery i Peking under åren i mitten av 2000-talet. Flera av dessa tibetanska konstnärer är idag verksamma utomlands och det gäller även flera av de andra namnkunniga kinesiska konstnärerna.
Men den tålmodige kan än idag hitta spännande och intressant konst i Kina, fast det är inte längre lika lätt som förr och utbudet av konst är idag massivt så det gäller att sålla agnarna från vetet.
"Ice Buddha" från den tibetanske konstnären Gade´s utställning på Red Gate Gallery 798 i Peking. Foto: Paul M. Grahn 2007
Utställning i Zhonguo meishuguan "China Art Gallery" av kinesisk samtidskonst. Foto: Paul M. Grahn 2007
Affisch för Yue Minjun´s utställning på Fondation Cartier i Paris. Foto: Paul M. Grahn 2013
Caochangdi Arts strax nordost om Pekings största konstdistrikt Dashanzi 798. I båda dessa konstdistrikt finns det mängder av gallerier och fortfarande några konstnärsateljeer även om många konstnärer flyttat till andra områden i takt med att hyran har stigit.