Denna text från 2015 är uppdaterad 30 augusti 2022
Jag minns inte när jag hörde om Bhutan för första gången. Men jag minns att den första bok jag läste om Bhutan var Michel Peissel´s ”Bhutan Himalayas glömda land” (Lords and Lamas – A solitary Expedition across the Secret Tibetan kingdom of Bhutan. London 1970) som utkom i svensk översättning 1971. Jag tror att jag i samband med en resa till Asien, 1973, med bl a Indien och Nepal snubblade över denna bok. Jag har den ännu kvar och har faktiskt läst om den ett par gånger. Det tål den. Jag tror också att jag hittade boken har att göra med att jag då redan hade läst Michel Peissel´s ”Mustang – A lost Tibetan kingdom” som kom redan 1968. Man skall komma ihåg att vid denna tid fanns inte Internet och den fantastiska möjlighet vi har i dag att hitta böcker bara genom några knapptryck utifrån delar av en boktitel eller ett halvt författarnamn. Att resa till Bhutan vid denna tid var i princip omöjligt. För det första släppte Bhutan bara in särskilt inbjudna personer i landet vilket innebar att man hade en etablerad kontakt med kungafamlijen i landet. Möjligtvis att man hade fått en inbjudan för ett uppdrag för FN. Peissel tog sig ju faktiskt in i Bhutan utan någondera. Vid denna tid fanns inga vägar i Bhutan, man gick eller red på häst. Peissel lyckades efter flera försök ta sig in i landet med ett flyg till Hassimara i Indien och sedan vidare med jeep till Phuntsoling som är en av Bhutans två gränsstäder mot Indien, den andra är Samdrup Jonghkar Att han sedan dessutom lyckas genomföra sin vandring genom Bhutan från väster till öster är närmast ett under. Den här boken triggade mig att ta mig till Bhutan. Nu tog det mig 40 år och många besök i Tibet , Indien och Nepal innan jag fick möjlighet att trampa bhutanesisk jord. Nu har jag varit i Bhutan ett flertal gånger och åker snart dit igen, lika spännade varje gång även om det idag finns både vägar och en internationell flygplats, i Paro. Böcker om Bhutan på svenska är däremot lika sällsynt som på 1970-talet. Såvitt jag kan se är Peissel´s bok ”Bhutan Himalayas glömda land” fortfarande den enda. På engelska däremot finns det betydligt fler.
Här är några av dessa. Om jag börjar med s k ”Guideböcker” så är Lonely Planets ”Bhutan” den för närvarande senast utgivna, Mars 2014. "Bhutan handbook" i serien Footprints är utgiven 2010 och "Bhutan- Himalayan Mountin Kingdom" i Odyssey Books and Guides, Francoise Pommaret utkom 2009. Här finns dock en senare utgåva. 
Francoise Pommaret´s bok i serien Odyessy and Guides är inte särskilt uppdaterad när det gäller hotell restauranger etc men å andra sidan är hon den som har de mesta kunskaperna om Bhutan då hon dels talar det lokala språket dzongkha samt även tibetanska. Hon har också levt, till och från, i Bhutan sedan 1981. Jämförelsen mellan böckerna blir lätt orättvis då de behandlar ”ämnet Bhutan” utifrån olika infallsvinklar. Även Footprints bok har en ytterst kompetent författare, Gyurme Dorje, som är PhD i Tibetansk litteratur. Har bott i norra Indien och Nepal samt besökt Bhutan många gånger. På samma sätt är det med Bhutan - Lonely Planets författare Lindsay Brown och Bradley Mayhew, även om dessa är yngre förmågor som inte har samma långa erfarenhet och språkkunskaper, de har ägnat sig åt Bhutan i åratal varit på trekking och rest i landet ett flertal gånger. Senaste utgåvan som jag har är från 2017, bild ovan.
Bhutan var och är kanske fortfarande ”ett hett eftertraktat resmål”. Bara i Sverige fanns det, innan Covid-pandemin slog till 2019, ett tiotal researrangörer som erbjöd resor till Bhutan. Nu 2022 är det såvittt jag kan se bara ett fåtal kvar.
Från Bhutans sida lättade man på reglerna när det gällde inflödet av turister, det var tidigare hårt begränsat. Nu blir det spännande att se om turismen kommer igång igen efter pandemin. Fortfarande gäller det att man måste resa i organiserade grupper, som visserligen kan bestå av 1 - 2 personer, men man tillåter inte sk ”backpackers” att fritt resa runt i landet. Man har dessutom en lägsta gräns, 250 US-dollar per dygn, för vad ett arrangemang får kosta per person. Denna relativt höga kostnad sätter naturligtvis stopp för många potentiella besökare. Å andra sidan är man i Bhutan medveten om vad som hänt i deras närområde vad beträffar turismens inflytande på samhället. I Bhutan är man mycket stolt över sin unika buddhistiska kultur och den tänker man bevara så länge det är möjligt. Några böcker på engelska behandlar detta. Exempelvis ”The Dragons voice - How modern media found Bhutan” av Bunty Avieson som var med och startade tidningen Bhutan Observer i samband med att demokrati infördes i landet av Bhutans fjärde kung. En annan bok också den om media i Bhutan är ”Radio Shangri-La- What I discovered on my accidental journey to the happiest kingdom on earth” av Lisa Napoli 2011. Lisa Napoli är med och startar Bhutans första radiostation, Kuzoo FM, som är ungdomsorienterad. Ja det finns flera böcker i den här genren. Varje utlänning som släppts in tidigt som sent verkar ha ett behov av att skriva en bok om sina extraordinära upplevelser. Intressant för oss som försöker djupdyka i det bhutanesiska. Det är inte lätt att få grepp om landet som delar uppfattningen att Gross National Happiness, GNH, är bättre än att kalkylera landets Bruttonationalprodukt BNP.
En bok som behandlar just detta med Gross National Happiness, GNH, är ”Invoking happiness - Guide to sacred festivals of Bhutan & Gross National Happiness” av Khenpo Phuntshok Tashi.
Bhutan är känt för sina många fina textilier. I huvudstaden Thimpu finns ett mycket fint textilmuseum .
Bild nedan.
Ett par intressanta böcker om den bhutanesiska textilkonsten är ”From the land of the Thunder Dragon - Textile arts of Bhutan” av Diana K. Myers. Boken utkom 1996, i ny upplaga 2008. Boken utgavs i samband med en utställning av textiler från Bhutan på Peabody Essex Museum i Salem USA. Boken är en mycket bred presentation av Bhutans kultur och inte bara inriktad på textilkonsten. Den andra boken om textilier presenterar samlingen på The Royal Textile Academy of Bhutan, bild ovan. Bokens titel är ”Thagzo - The textile weaves of Bhutan” den utkom 2013 i samband med öppnandet av textilmuseét i Thimpu. ”Thagzo” betyder, på dzongkha det bhutanesiska språket, ”konsten att väva”.
Slutligen några böcker som fokuserar på Bhutans historia. Den första är ”Bhutan - Land of hidden treasures” av Blanche G. Olshak. Foto av Ursula och Augusto Gansser. Boken utkom 1971 och är idag vad beträffar "Bhutan idag" mest av "historiskt intresse". Boken som jag införskaffade redan på 1970-talet har mycket fina bilder. Jag använder den ibland för att jämföra med mina egna bilder och det är intressant att se förändringar som ägt rum.
En annan bok som behandlar Bhutan vid början av 1900-talet är ”Memoirs of a Political Officer´s Wife i Tibet, Sikkim and Bhutan” av Margaret D. Williamson. Boken kom ut 1987 och Mrs Williamson skildrar sin och maken Frederick Williamsons resor i Himalayaområdet. Vid denna tid var Bhutan ett ungt kungadöme grundat 1907 av dess förste kung Ugyen Wangchuk. Ytterligare en bok som tangerar den tidigare nämnda är ”The Raven Crown - The Origins of Buddhist Monarchy in Bhutan” av Michael Aris. Aris (1946-1999) var forskare i Tibetan and Himalayas studies vid St Anthonys College i Oxford. 1967 - 72 bodde och arbetade han i Bhutan som kunglig lärare, regeringens översättare och historisk forskare. Han har givit ut en rad böcker om Bhutans historia. Michael Aris var gift med den burmesiska politikern och Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi. Boken skrev han under den husarrest han och hustrun var under 1994 i Rangoon, Burma. Den innehåller förutom en mycket initierad text många vackra och intressanta äldre fotografier från den bhutanesiska kungafamiljens samlingar.
En tungviktare, på flera sätt, är "The history of Bhutan" av Karma Phuntso. ISBN 978-8-18400311-6. Förlag är Random House i Indien, första utgåva 2013 och andra utgåvan redan 2014. Tungviktare därför att boken är på hela 661 sidor och behandlar på ett sakkunnigt sätt Bhutans historia från 600-talet och fram till början av 2000-talet. Författaren har varit verksam som forskare både vid Oxford- som Cambridge Universitet.
Peissel´s bok om Bhutan är fortfarande den enda på svenska