affisch.jpg

Filmhjälten Indiana Jones är tillbaka 2023 i en femte film, The dial of destiny. Filmen har inte fått någon svensk titel och den har fått minst sagt ”blandad kritik”, om den är "dålig" eller bra vet jag inte, jag har inte sett filmen och det  kommer att dröja lite innan jag kommer att göra det. Ett tillägg den 28/10 2023: Jag trodde att det skulle dröja innan jag skulle se den nya filmen "The dial of destiny" men nu visade det sig att ombord på Lufthansas flyg till Shanghai så fanns den i filmtablån. Med många timmar att "slå ihjäl" passade jag på att se filmen. Ännu värre "jakter" av olika slag denna gång, t.ex. Jones på häst ridande i tunnelbanan mm. mm. Ja det är svårt att säga om den är "bra eller dålig" det är Indiana Jones och man känner igen det mesta.
Det som däremot fortfarande intresserar mig är om det finns en verklig ”förlaga” till denna hjälte, Indiana Jones. Till och från har det i medierna förts fram olika förslag om vem denne man i så fall var. 
Den första Indiana Jones-filmen vars titel på svenska var ”Jakten på den försvunna skatten” utspelar sig 1936 och andra världskriget är bara några år bort. Indiana Jones slåss mot nazisterna i jakten på Förbundsarken, en guldöverdragen kista som nazisterna vill komma över för att kunna bygga en egen odödlig armé. I de följande filmerna med Jones är temat liknande, gamla skatter, antikviteter, med inneboende krafter som ”de elaka” vill lägga beslag på men som Jones givetvis snuvar på konfekten. Så till frågan om förebilder, en kandidat som ofta har framförts som förebild är Langdon Warner (1881-1955) en amerikansk arkeolog och expert på östasiatisk konst.

langdon-warner-5e2c7716-a9f5-40eb-b89c-17e364b2d70-resize-750.jpeg

Langdon Warner (1881-1955)

Langdon Warner arbetade på Harvarduniversitetet som museikurator och professor vilket stämmer mycket väl in på Indiana Jones som hade just ett sådant civilt arbete när han inte var ute ”på fältet” och jagade försvunna skatter. 

Warner hade flera forskningsuppdrag i Kina och Japan under de första åren av 1900-talet. Mellan 1906 och 1952 genomförde han arton expeditioner, företrädesvis i Asien. Under 1920-talet var han ute på flera farliga expeditioner i västra delarna av Kina. 

Warner skaffade sällsynta och ovärderliga föremål för olika museer. Under andra världskriget undervisade han amerikanska tjänstemän i japanska och efter kriget anlitades han som rådgivare till de s.k. "Monuments Men" vars uppdrag var att spåra och återbörda stulen konst och antikviteter som både nazisterna och japanerna hade tagit i de länder de erövrade. 

De mängder av konst och antikviteter som ryssarna lade beslag efter kriget, bl.a. i Berlin blev dock aldrig föremål för någon repatriering. Här finns exempelvis kinesiska väggmålningar som stulits av den tyske orientalisten Albert von le Coq i Bezeklik-grottorna. Jag har tidigare skrivit om detta här: https://www.pgrahn.com/blogg/31-berlin-museer-och-nagra-grottor-i-kina.html

 

 

Kinesiska turister utanför en av Mogao-grottorna i Dunhuang. Foto: Paul M. Grahn.2006

Langdon Warners arbete i Kina har gett upphov till många kontroverser bland konsthistoriker. Det hävdas att han plundrade viktiga verk i bl.a. Kina, det som oftast nämns är freskerna från Mogaogrottorna i Dunhuang.1922 skickades Warner av Fogg Museum till Kina för att utforska de västra delarna av Kina. Han kom till Mogaogrottorna i Dunhuang i januari 1924 och med en speciell kemisk lösning tog han loss tjugosex väggmålningar, vilka skapats under Tangdynastin (608 – 906), från fyra olika grottor. Arbetet med att ta loss dessa fresker från väggarna i grottorna var mycket komplicerat, i synnerhet eftersom det var vinter när detta utfördes. En ursäkt om man nu kan kalla det så var att Warner såg att grottorna hade vandaliserats av vitryska soldater vilka hade varit stationerade här några år på 1920-talet efter ryska revolutionen. Warner gjorde upp med den kinesiska lokalbefolkningen om att köpa freskerna för att rädda dem åt eftervärlden. Tyvärr resulterade borttagningsprocessen också i att andra delar av freskerna skadades. Väggmålningarna han tog bort finns nu på Harvard Art Museum i Cambridge, Massachusetts. 1931 hade den dåvarande kinesiska fornminneskommissionen deklarerat att ”arkeologiska föremål endast fick tas ut ur landet om det inte finns någon i landet tillräckligt kompetent eller intresserad av att studera eller förvara dem". Annars menade kommissionen att inte var "vetenskaplig arkeologi utan kommersiell vandalism." Langdon Warner själv ansåg att hans arbete hade räddat och bevarat dessa gamla oersättliga konstskatter från vidare förstörelse. Langdon Warner köpte även en skulptur av en bodhisattva från Mogaogrottorna. 

Om Langdon Warners äventyrliga färder till Dunhuang skildras i ett kapitel i Peter Hopkirks intressanta bok Foreign devils on the Silk Road – The search for the Lost treasures of Central Asia 1984 ISBN: 0-19-281487-7

 Grutes_de_longmen.jpg

De stora Buddhoirna vid Longmengrottorna Foto: Wikipedia 

Från Longmen-grottorna i Luoyang, Henanprovinsen plockade Langdon Warner också med sig skulpturer. På många platser i Kina rådde det vid den tiden inbördeskrig och ingen skyddade de historiska relikerna. Den fattiga lokalbefolkningen sålde till flera utländska besökare men också till kinesiska konsthandlare som fungerade som mellanhänder, idag finns mängder av dessa föremål i västerländska muséer. 

Här finns bilder från Langdon Warners expeditioner till Dunhuang och Longmen: https://library.harvard.edu/exhibits/langdon-warner-photographs-1924-dunhuang-expedition

Idag är Mogaogrottorna i Dunhuang en stor sevärdhet och mängder av idag framförallt kinesiska turister besöker dem. Här framförs också den kinesiska uppfattningen att amerikanerna plundrade deras kulturarv. Det har rests krav, även i USA, att museet ska lämna tillbaka föremålen till Dunhuang. Museet å sin sida hävdar att eftersom det finns dokument som visar att Warner lagligen köpte konstverken så har de ingen skyldighet att lämna tillbaka dem.

Montgomry_i_reskostym_copy.jpeg

William Montgomery McGovern (1897-1964) i resekostym

William Montgomery McGovern (1897-1964) Det var mycket McGovern hann med under sina sextiosju år. Han är ännu en av de som ibland föreslås vara förebilden till Indiana Jones. Han reste mycket, bland annat till Mexiko, Sydamerika, Indien och Tibet, innan han började samla in examina från prestigefyllda universitet i Japan och Europa.

McGovern var en akademiker under större delen av sitt liv, hade en professur i statsvetenskap och föreläste vid olika tillfällen för regeringar. Han bedrev Asienstudier och ägnade sig åt militär underrättelsetjänst. Han hade stora språkkunskaper, kunde tala ett dussin språk! Under andra världskriget tjänstgjorde han som officer i den amerikanska militären och ägnade sig åt hemliga aktiviteter för dess räkning. Han arbetade också som antropolog och var då baserad på ett museum i Chicago.

Hans äventyrliga färder i Fjärran Östern under 1920- och 30-talen gjorde honom populär bland hans universitetsstudenter. Hans språkkunskaper påminner också starkt om rollfiguren Indiana Jones. Tidsmässigt finns det märkliga likheter mellan Langdon Warner och Montgomery McGovern, 1922 när Warner var i västra Kina befann sig McGovern i Tibet! 

Karta.jpeg

Karta ur boken  I FÖRKLÄDNAD TILL LHASA - redogörelse för en hemlig resa genom det mystiska Tibet.

William Montgomery McGoverns två resor i Tibet, den ena sanktionerad av de tibetanska myndigheterna och den andra i förklädnad skildras i hans bok I FÖRKLÄDNAD TILL LHASA - redogörelse för en hemlig resa genom det mystiska Tibet. Boken utkom i svensk översättning redan 1924 på Albert Bonniers förlag. Redan den fantasieggande titeln kan göra vem som helst nyfiken. Tibet det avlägsna, mystiska och förbjudet är en etikett som fortfarande häftar sig kvar vid Tibet.

Gatan.jpeg

 

L1030926.jpegSamma gata, som i bildtexten i McGoverns bok kallas "gården". Foto: Paul M. Grahn 2009

Fortfarande nu på 2000-talet finns ett behov av att hålla myten om Shangri-la vid liv och det är en trend som inte minskat. Inte minst det kinesiska intresset för Xizang, som Tibet benämns i Kina och järnvägslinjen till Lhasa, öppnad 2006, har lett till en omfattande kinesisk turism till framförallt Lhasa. Lhasa är idag en stor stad, det var den inte när McGovern kom dit 1922. Till viss del skulle han känna igen sig om han hade varit i livet och begett sig dit. Idag behöver man ingen förklädnad men man måste ha ett s.k. Travel permit för att ta sig till Lhasa. Om McGoverns bok har jag tidigare skrivit här https://www.pgrahn.com/blogg/213-yuthok-sampa-turkosbron-i-lhasa.html?highlight=WyJtb250Z29tZXJ5Il0=

Så vilken av de här två herrarna är den verkliga förebilden till Indiana Jones. Den frågan får man ställa till George Lucas och Philip Kaufman och jag antar att de har fått den ett antal gånger. Jag har dock inte hittat något svar, det får tills vidare vara svar nog.