En av floderna vid "Old Bund" i Ningbo. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
I mitten av maj tog vi snabbtåg, 350 km i timmen, 5 timmar ner till kuststaden Ningbo (Lugna vågor) i Zhejiang-provinsen. Ningbo ligger vid ett sammanflöde av floderna Yong, Yuyao och Fenghua och är med kinesiska mått ingen jättestor stad, endast cirka 9 miljoner invånare. Staden har bl.a.en stor textilindustri och en betydande hamn. Mitt intryck av staden är att den är grön och välskött. Ett stort tunnelbanenät gör att det går snabbt att ta sig fram. Staden var en gång en av de städer vid kusten som Kina 1684 öppnade för för handel med utlandet. Hit kom det första svenska skeppet, Prins Oscar, “lastat med bomull i december 1846” skriver Ingemar Ottosson i “Möten i monsunen – Sverige och Kina genom tiderna” (Dialogus förlag 2019). Vi bodde tre nätter utomordentligt bra på Sheraton hotel, centralt i staden till ett överkomligt pris. Vi hade som vanligt gjort upp lite planer över vad vi ville se. Den del av staden utmed floden som man kallar “Old Bund”, skall väl göra att man får en association till Shanghais “Bund” men var inte i närheten av vad Shangahi kan visa upp. Nu var det inte heller något vi hade överst på listan. Istället var det ett par gamla buddhistiska tempel som intresserade samt Ningbo Museum med sin unika arkitektur och Baoguo Arkitektur museum, som en gång var ett gammalt tempel, jag kommer att skriva om dessa senare.
Efter besöket i Ningbo tog vi tåget, cirka 50 minuters färd, till den större staden Hangzhou med 13 miljoner invånare. Hangzhou är ett av de stora turistmålen i Kina. “Västra sjön” lockar många miljoner kinesiska turister varje år. Här hade vi bokat oss på hotell Lake Wiew som ligger just intill Västra sjön. Här hade vi en bra utgångspunkt på västra sidan av sjön för det vi ville se. Vilket främst var det buddhistiska Lingyin-templet och Xiling Seal Engraver's Society.
Många besökare i Lingyin-templet visar sin vördnad för buddhismen. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Andra dagen i Hangzhou tog vi oss till Lingyin-templet, som ligger vid foten av berget Lingyin intill Västra sjön. Templet grundades redan 326 e.Kr. och är det mest kända templet i Hangzhou. Det är inte bara det äldsta templet i Hangzhou, utan också ett av de tio mest betydelsefulla gamla Chan zong, 禪 (den japanska formen kallas zenbuddhism) templen i Kina.
Det berättas att Huili, en indisk munk som besökte det som idag utgör Zhejiang-området, efter att ha gått hela vägen genom centrala Kina, hittade en bergstopp bland Lingyinbergen som liknade en topp han hade sett tidigare. Han sa: ”Det här är en liten topp i Lingjiu-berget i Indien - när kom den hit? Den ser ut som en viloplats för arhater från Buddhas tid.” Vid foten av berget byggde han fem tempel efter varann, Lingyin-templet, Lingshan-templet, Lingfeng-templet, Yongfu-templet och Det lägre Sindhu-templet. Idag återstår bara Lingyin-templet. De äldsta delarna av Lingyin-templet är de grottor och mängder av skulpturer på bergssidan vilken utgör en egen del av templet vilket idag kallas "Feilai Peak scenic Area". 
En av de många mycket gamla skulpturer som finns i "Feilai Peak Scenic Area". Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Under den första tiden när Lingyin-templet byggdes var det bara ett fåtal munkar i templet och det lockade endast ett litet antal tillbedjare. Framgången för buddhismen kom under de s.k. Södra och Norra dynastierna (420-589 e.Kr.), då aristokrater gjorde stora ansträngningar för att främja buddhismen och byggde tempel runt om i landet. Xiao Ziliang, kung av Södra Qidynastin och Xiao Yan, kejsare Wu av Liangdynastin, var båda förespråkare för buddhismen. Under det tredje året av kejsar Wu av Liangdynastins regeringstid (504 e.Kr.) beordrade Xiao Yan att människor skulle "överge taoismen och återvända till buddhismen" och upphöjde buddhismen till statsreligion. Efter detta följdes en period av byggande, ett stort antal buddhistiska tempel och pagoder uppfördes.
Stenpagoden som rests över den indiske munken Huili som grundade Lingyin-templet 326 e.Kr. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Under en tid fanns det tempel överallt i Hangzhou fanns Tianzhen-templet, Jingkong-templet, Donglin-templet, Jianguo-templet, Faxin-templet, Gushan-templet och flera andra. Även Lingyin-templet fick kungligt stöd av kejsaren Wu av Liangdynastin. Det byggdes ut utvecklades och lockade alltefterrsom fler gudstjänstbesökare. Men framgången följdes av bakslag för buddhismen. Under kejsar Wu av Norra Zhou-dynastin (561-578 e.Kr.) förbjöds buddhismen.
Hallen för "500 Arhater, bemärkta historiska munkar" är en av de nyare byggnaderna i templet. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Munkarna tvingades ut i samhället för att arbeta, religiösa böcker brändes och templens egendomar konfiskerades. Lingyintemplet övergavs och lämnades öde. Under Tangdynastin (618-906 AD) var Lingyintemplet rejält utbyggt. Men 200 år senare kom nästa katastrof i buddhismens historia, den så kallade ”Huichang-katastrofen”, (845 e.Kr.).
Skulpturer föreställande Buddha som huggits ur berget. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Wu-kejsaren av Tangdynastin var fast besluten att avskaffa buddhismen. Lingyin-templet förstördes och munkarna flydde. Men som vanligt i Kinas historia går det upp och ner och bara några år senare återuppstod templet igen och under kejsaren Wusu av Wuyue (852-932 e.Kr.). I slutet av Han-dynastin (947 e.Kr.) byggde Qian Hongchu, kung av Wuyue, ut Lingyin-templet till nio byggnader, arton paviljonger och sjuttiotvå salar. Lingyin-templet var mycket omtyckt av de kungliga familjerna under Songdynastin och templet gynnades med stora penninggåvor. Lingyin-templet var vid den tiden ett pilgrimsmål för chanbuddhistiska-troende över hela landet. Lin'an (det gamla namnet på Hangzhou) var då den nationella huvudstaden i södra Songdynastin. De tempel i Zhejiangprovinsen som rankades högst var bl.a. Ling Yin-templet och Ashoka-templet i Ningbo. Under Yuandynastin (1271-1368 e.Kr.) upplevde Lingyintemplet återigen uppbyggnad och förstörelse. Templet förstördes i krig under kejsare Shun av Yuandynastin (1359 AD). Men återuppbyggdes 1363 AD. Under Mingdynastin (1368 – 1644) blev templet uppmärksammat av kejsarmakten och dess berömmelse ökade. Efter en brand i templet 1384 AD återuppbyggdes det igen och fick då namnet Ling Yin Chan-templet (灵隐禅寺). Men 1569 e.Kr. förstördes det mesta av Lingyin-templet efter ett åsknedslag. Omkring 1583 AD påbörjades en rekonstruktion som tog fem år att genomföra. Yttterliggare ödeläggelse drabbade senare Lingyin-templet och det låg i ruiner i slutet av Ming- och början av Qing-dynastierna. Det tog arton år att återuppbygga och till slut hade Lingyintemplet fått ett helt nytt utseende. Templet hade nu fått flera nya byggnader och ansågs som det främsta i sydöstra Kina.
Kejsaren Kangxi, Qingdynastin (1644-1912) regerade under 61 år ,1661 – 1722, och besökte templet under en resa 1689. Den dåvarande abboten Dihui bad kejsaren att skriva en plakett för templet. Kejsaren skrev ”云林 (”molnskogen”) varefter templet döptes om. Kejsar Kangxi besökte Lingyintemplet ytterligare tre gånger 1699, 1703 och 1705 och efter varje besök skrevs det essäer och dikter.
Qingdynastikejsarna Kangxi (till vänster) och Qianlong.
Kang Xi`s sonson Qianlong, regerade i 60 år, besökte Lingyin-templet sex gånger, mellan 1751 till 1784. Varje gång skrev han dikter om sitt besök, dessa skrevs in på stentavlor som restes framför templet och har bevarats fram till idag.
Med tidens gång blev templet allt mer slitet som hemvist för över femhundra munkar. Det krävdes stora underhållskostnader och de enda inkomsterna utgjordes av välgörenhet och donationer från lokalbefolkningen.
Qingkejsarna Jiaqing (1796-1820) och Daoguang (1820-1850) hade beviljat medel till Lingyin-templet för renovering och vidare uppbyggnad då Lingyin-templet till stor del hade förstörts vid en brand 1816.
Under det det s.k. Taipingupproret 1860 erövrades Hangzhou av Taipingrebellerna. De flesta templen i staden förstördes, och Lingyintemplet var inget undantag. I stort sett endast Hallen för de Himmelska kungarna återstod. En stor del av den värdefulla Lingyin-samlingen av böcker och föremål hade försvunnit till privata samlare eller förstörts.
Under Republiken Kinas sjätte år (1917 e.Kr.) byggdes och renoverades stora delar av templets byggnader. 1937 under den japanska ockupationen av Kina användes templet av Röda Korset som flyktingläger. 500 flyktingar inkvarterades i tempelbyggnaderna. Efter grundandet av Folkrepubliken Kina (1949 ) påbörjades renoveringen 1952 och var klar två år senare. Under 1950-talet överlämnades alla tempelegendomar till staten munkarna, nu mycket färre, fick vara kvar i tempel och kloster men hade inte längre någon framträdande roll i samhället. Lingyin-templet hotades i början av Kulturrevolutionen (1966-1976), då ”gamla tankar, seder, vanor och traditioner” skulle utrotas. Här ingrep premiärministern Zhou Enlai (1898-1976) genom ett telegram i rätt tid och föreslog ”tillfällig stängning av Lingyin-templet”, vilket skyddade Lingyin-templet från ytterligare en katastrof. Fortfarande berättas det ofta att Zhou Enlai ingrep och “räddade” religiösa byggnader från förstörelse under Kulturrevolutionen. Jag har hört detta påstående åtskilliga gånger och ifråga om många byggnader under alla år jag rest i Kina.
En av de nyare skulpturerna i Lingyin-templets hall för "Medicin Buddhan". Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Idag styrs templet av en förvaltningskommitté och är ekonomiskt självförsörjande genom biljettförsäljning, försäljning av rökelse och souvenirer. Lingyin-templet, med en historia på nästan 1700 år har haft upp- och nedgångar men den buddhistiska tron har aldrig övergivits, inte ens när templet låg i ruiner. Generationer av munkar har låtit återuppbygga Lingyin-templet efter varje förstörelse. Men som med många andra tempel i Kina har det vi ser idag inte mycket kvar av det ursprungliga utseendet. Lingyin-templet har också genomgått omfattande renoveringar och ombyggnationer på 1990-talet och är idag ett mycket välbesökt tempel. Vårt besök inföll dagarna nära Sakayamuni Buddhas födelsedag, den 15 maj. Många besökare kom med blommor, tände rökelse och visade sin vördnad och allt dokumenterades med mobiltelefonens kamera. Efter vad jag kunde se verkar buddhismen inte vara på tillbakagång i det “kommunistiska” Kina