”Karavanserejet” Tash-Rabat byggdes på 1500-talet utmed den gamla handelsvägen från Centralasien till Kina, och var en rastplats för köpmän, ambassadörer, resenärer och andra vandrare. Tash-Rabat är anmärkningsvärt inte bara för sin storlek och byggmaterialet, huggen sten, men också för sin speciella utformning, baserad på perfekt symmetri. Byggnaden är inbäddad i en sluttning och ligger mycket vackert belägen långt upp i en dalgång 520 km från Bisjkek och 125 km från Naryn. Härifrån är det sedan ytterligare 90 km till den den kinesiska gränsen vid Torugart-passet. Tash-Rabat ligger cirka 3.500 meter över havsytan. Tash-Rabat är kanske det bäst bevarade karavanserejet utmed Sidenvägen i Centralasien. Åtminstone finns det ingen annan som behållit lika mycket av sin ursprungliga atmosfär. Det finns de som är absolut säkra på att byggnaden ursprungligen är byggd som nestoriansk kyrka. Givetvis kan denna kyrka också haft funktionen som karavanserej. Helt klart är att anläggningen en gång varit mycket större. Det har funnits en mur och innanför den stall för djuren. Idag finns inga spår inne i byggnaden, förutom byggnadens arkitektur, som pekar på att det varit en kyrka. Nestorianismen är en riktning inom kristendomen. Patriarken av Konstantinopel, Nestorius (381-451) som tillhörde den antiokenska skolan gjorde åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur. Han menade att dessa båda existerat åtskilda från varandra i honom.
Härigenom är Jungfru Maria inte en gudaföderska utan enbart den kvinna som födde Kristus. Denna nestorianska lära fördömdes på konciliet i Efesos 431 och Nestorios fick gå i exil i Egypten varifrån han aldrig återvände. En stor del av hans anhängare begav sig till Perserriket, och östra Syrien. Genom konciliet i Chalcedon 451, fördjupades klyftan mellan nestorianerna och den påvliga religionen. Klyftan vidgades sedan ytterligare genom motsättningar mellan grekiskt språk och grekisk kultur gentemot nestorianernas kaldeiska.
Nestorianerna lade grunden till ”Österns syriska kyrka” och man missionerade i Arabien, Indien, Östturkestan, nuvarande Xinjiang i Kina men även längre in i centrala Kina. Deras framgångar var dock begränsade. I Xia´n, som varit huvudstad under flera kinesiska dynastier finns den s k nestorianska stenen, i ett museum som kallas för ”Skogen av stenar” (Xi lin). Här finns berättat, hugget i sten, om den nestorianska kyrkan. Kyrkan/karavanserajet Tash-Rabat är restaurerad men enligt Unesco allt för brutalt för, att bli ett av dem skyddat objekt. Man har bl a använt en hel del cement för att återuppbygga den en gång instörtade domen.
Det finns arkeologiska bevis som tyder på att Tash-Rabat var i bruk redan under 1000-talet CE. Den var den ryska upptäcktsresanden Valikhanov som gav den första beskrivningen av Tash-Rabat 1859. En anledning till att Tash-Rabat har behållit sin karaktär är kanske att det ligger avsides utmed huvudvägen från Bisjkek / Naryn till Torugartpasset och Kina.
Dalgången där Tash-Rabat ligger är mycket vacker. Här finns möjlighet att campa och det finns jurtaläger där man kan bo i omedelbar närhet innan man fortsätter på vägen mot Torugartpasset (3,968m) eller till sjön Chartyr Kul (bara 8 km bort). Här har man utsikt över den kinesiska gränsen. Vandring och hästridning kan också ordnas utifrån jurtalägret.
Vid vårt besök i september hade vi utomordentligt vackert väder, svalt på nätterna, men vi hade det mycket bekvämt i våra jurtor. Vi gjorde också en vandring längre upp i dalgången till en plats varifrån man kunde se ända in över den kinesiska gränsen. Kirgizstan ett land och Tash-Rabat en plats jag gärna besöker igen
Nedan några bilder från Tash-Rabat och dess omgivningar. Alla bilder: Paul M. Grahn 2014
Den nestorianaksa stenen i Xián, Shaanxiprovisnen i Kina. Stenen finns tillsammans med 2500 andra steninskriptioner i den s k ”Skogen av stenar”, ett gammalat Konfuciustempel i centrala Xián. Idag ett museum är detta en historisk skattkammare. Stenen, på bilden, vars text är huggen 781 CE berättar om den nestorianska kyrkan. Stenen återfanns 1623 och införlivades i museets samlingar 1907.
Alla bilder: Paul M. Garhn 2014