Gamla tidningar, ett fynd på vinden hos en antikhandlare på franska landsbygden sydväst om Paris. Det är några år sedan nu och ibland ångrar jag att jag inte gick igenom de höga tidningsbuntarna mer noggrant. Men ganska omedelbart hittade jag dessa tidningar från det ödesdigra året 1900. Dessa nummer skildrar ”årets mes dramatiska händelse” en lång utdragen strid som utspelar sig i det avlägsna Kina. De dramatiska händelserna är det s k ”Boxarupproret”. Bakom oroligheterna som började i provinsen Shandong redan 1898 stod ett sällskap som kallade sig – ”Yìhétuán Qǐyì” vilket brukar översättas till ”Rättfärdighetens och harmonins knytnävar”.
Det var ett folkligt uppror som startade redan 1898 och fick sin upplösning först 1901. Till och från hade upproret mot de utländska makternas rofferi i Kina också stöd av den kinesiska kejsarmakten, bild ovan av änkekejsarinnan CiXi som hade den verkliga makten vid hovet, Qingdynastin. Boxarna var motståndare till i synnerhet kristna missionärer och kristna kineser samt kineser som handlade med utlänningar. Boxarrörelsen använde till en början inte skjutvapen och de gjorde övningar som de trodde gjorde dem osårbara mot kulor. Rörelsen var till en början fientligt inställd till kinesiska myndigheter, något som förändrades då guvernören i Shandong, Li Bingheng, öppet stödde rörelsen. Hundratals utlänningar, varav femtiotalet svenskar, och tusentals kineser dödades. Det utländska ambassadområdet i Peking belägrades under 55 dagar och de inringade fick där kämpa för sina liv. Det här var dramatik på högsta nivå och europeiska och amerikanska tidningar skildrade händelserna. Ute i de kinesiska provinserna mördades missionärer och deras följeslagare. Information om vad som skedde var fylld av rykten, över– och underdrifter, mycket sporadisk men nådde ändå omvärlden. Tidningarna innehöll ofta dramatiska bilder, ofta med utgångspunkt från fotografier, som illustratörerna spetsade till efter bästa förmåga och tidningarnas försäljning ökade.
En intressant bok som publicerades 2001 är Adriano Madro´s ”The Boxer Rebellion” (ISBN 88-88121-01-3). Boken är fylld av de hundratals fotografier som togs av den italienske ambassadören till Kina. Själv en av de instängda i det utländska legationsområdet i Peking. Dessa bilder hittades först på 1990-talet och med den italienske sinologens text tecknar de en förstklassig bild av de instängdas svåra situation.
Samtidigt som kejsarhovet förklarat fullt krig mot stormakterna i Peking vägrade en rad provinsguvernörer att lyda centralregeringens order och bekämpade istället boxarna inom sina provinser. Till denna grupp hörde förutom Yuan Shikai, Li Hongzhang i Guangzhou (Kanton), Zhang Zhidong i Wuhan och Liu Kunyi i Nanjing. I och med detta begränsades boxarupproret till de norra delarna av Kina. Den 14 augusti intogs Peking av de utländska trupperna nästan utan motstånd. Den kejserliga familjen flydde till Xian i provinsen Shaanxi. Fredsförhandlingar inleddes med prins Qing och Li Hongzhang, medan straffexpeditioner begav sig ut i de upproriska områdena. Hårdast var ryssarna vars järnväg i Manchuriet blivit förstörd. Ryssarna ockuperade också en stor del av de norra delarna av landet. De utländska trupperna gick mycket hårt fram mot både boxare, regeringssoldater och civilbefolkning, och antalet kinesiska dödsoffer kan ha uppgått till mer än 20 000. I jämförelse med detta ska närmare 250 missionärer förlorat livet och 2500 utländska trupper. Omfattande plundringar av både kinesiska regeringsbyggnader och privata bostäder skedde också, vilket hade officiell sanktion från stormakterna. Efterspelet av Boxarupproret blev kostsamt för Kina. Man fick betala "skadestånd" till de imperialistiska makterna som sedan också fortsatte att karva ut delar som sina "intressesfärer" av landet. Nedan en karikatyr i en europeisk tidning där en kines vill stoppa huggsexan när Storbrittanien, Frankrike, Ryssland, Japan och Tyskland tar för sig av Kina.
Bild nedan: Byggnader i kuststaden Tianjin som påminner om tiden då de utländska makterna hade sina koncessioner i Kina. Inom dessa områden gällde inte kinesisk lag utan respektive koncessionsland höll sin egen poliskår skötte all administration tull- och och beskattning.
Den kristna kyrkan på bilden under står fortfarande kvar, och är återigen öppen, utmed Wangfujinggatan i Peking.
