Julen 1957-58, jag var nyss fyllda tio år, fick jag ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” av Selma Lagerlöf i julklapp. Jag antar att jag hade önskat mig den därför att vi den höstterminen hade lyssnat på, som jag minns det nu, vår lärare läsa högt ur denna bok. Det kan vara så att vi turades om att läsa högt på ”modersmålslektionerna”? Nåväl, jag blev mycket glad över boken och jag har den kvar än. En av de få av Nobelpristagarnas, Selma fick priset 1909, böcker jag har kvar. För flera år sedan gjorde jag mig av med det mesta av mina skönlitterära verk. Jag har bara någon enstaka hyllmeter kvar. Men jag gjorde inte av med böckerna som syns ovan bild, Franz Kafka, Processen, Amerika och Slottet. Ja jag har andra också, dock inte alla Kafkas verk men några till.
Efter att vi häromdagen introducerat våra åk.1 elever i deras reklamprojekt där det i år gäller att göra reklam för skönlitteratur, började jag rota i mina bokhyllor för att se vad jag har och inte har kvar av just skönlitteratur. Det har med åren blivit att jag läser mindre av skönlitteratur och mer fackböcker, konst- och kulturhistoria. Jag läser också gärna biografier, har det med åldern att göra?
Kafka blev bara 40 år gammal och för honom var det en kamp på ”liv och död” att skriva. Han brände mycket av det han skrev och flera av hans postumt utgivna böcker kan vi idag läsa tack vare den gode vännen Max Brods omsorg om Kafkas efterlämnade manuskript. Max Brod flydde från Prag 1939 när nazisterna ockuperade Tjeckoslovakien, först reste han till Israel. När krigen så mellan Israel och Egypten blossade upp förde han manuskripten till Bodleinbiblioteket i Oxford. Max Brod dog 1968.
Efter min Parisvistelse under påsklovet där jag såg det fantastiska konstverket av Jorge Méndes Blake på Musée dàrt moderne de la ville de Paris. se bild nedan, plockade jag återigen fram ”Slottet”, jag läste den 1967 så jag måste erkänna att jag verkligen inte minns allt. Tog också fram en bok, från 2004, skriven av Torsten Ekbom. Den handlar om Kafka och hans skrivande, det är spännande att läsa om alla turer runt Kafkas författarskap. Vad han själv läst, Strindberg t.ex. och om hur han kämpade till vardags med sitt arbete som försäkringstjänsteman. Han kunde aldrig leva på sitt författarskap. Men den stora dramatiken börjar ju efter Kafkas död 1924. Brod redigerade hans mansuskript och dagböcker och om detta finns det självklart en del att säga, vilket flera litteraturforskare gör, Milan Kundera t ex är mycket kritisk till Max Brod.
Romanen ”Slottet” handlar om lantmätaren K som sent en kväll kommer till slottet, kallad dit för att arbeta, men detta är ett misstag och egentligen är han obehövlig. Slottet liksom Kafkas övriga böcker är märkliga på flera sätt. Kafka, som dog 1924, beskriver i sina böcker på ett sätt vad som sedan kom att hända i Europa under 1930-talet och framåt. Samlingsvolymen ”I straffkolonin” kan ses som en beskrivning av vad som blir verklighet i Hitlers nazistiska koncentrationsläger. Fångvaktare som ”bara gör sin plikt”, tortyr och avrättningar i en fasansfull obegriplig värld.
Som sagt apropå ett konstverk jag såg i Paris, tegelstenar staplade till en mur och en enda bok, ”Slottet”.
