Ett av de äldsta bevarade buddhistiska templen i Peking är Miaoying si eller ”Baita si” som det ofta kallas. Templet byggdes 1271 d v s under Yuandynastin, mongolernas dynasti 1271-1368. När man säger Baita si är det lätt att förväxla den, namnmässigt, med den stora dagaoba som står på en ö i Beihaiparken, nära Förbjudna staden. Den dagoban (stupan) är betydligt yngre, uppfördes 1651 till minne av den 5:e Dalai Lamas besök i Peking. På platsen där Baita si idag står byggde redan 1092 en av Liaodynstins kejsare en buddhistisk dagoba. Denna ersattes 1271 på order från Kublai Khan. Dagoban var då Dadu`s (Pekings namn under Yuandynastin) högsta byggnad. Än idag är den imponerande om man tar sig nära den. Här i området utmed Fuchengnmen dajie finns det idag flera andra byggnader som är betydligt högre. Miaoying si är inte heller längre ett fungerande buddhistiskt kloster, det är förvandlat till museum. Men detta tempel/museum minner också om den tid då influenser från Kinas grannländer var stort. Baita den stora dagoban eller stupan som nepaleserna kallar den är ett sådant verk, byggt under ledning av den nepalesiske arkitekten Arniko (1244-1306). Denne var verksam i Kina under 40 år och lät uppföra tre dagobas och nio kloster. En annan av hans dagobas finns i Wu tai shan, som jag hoppas kunna besöka senare, i februari, i år. Arniko är inte bortglömd, inne på tempelområdet finns en skulptur föreställande honom. Skupturen är rest på uppdrag av det ”Nepalesiska Arnikosällskapet” 2001. Jag har besökt Miaoyingtemplet flera gånger. Senast för sex år sedan då det nyligen påbörjats en del renovering. Idag är dessa renoveringar avslutade och dagoban lyser bländande vit. Runt templet finns det fortfarande en del äldre s k hutonger, smala gränder med envåningsbyggnader målade i grått, den typ av byggnader som större delen av Peking en gång bestod av. 90 % av hutongerna har försvunnit i omvandlingen av Peking till den storstadsmetropol staden utgör idag.
Templets förgård har idag förvandlats till parkeringsplats. Behändigt för den som kommer i bil.
Ett av de mycket gamla väktarlejonen har fått en halsduk i den bitande kylan.
Sakayamuni Buddha och hans två främsta lärjungar.
Den nepalesiske arkitekten Arniko står staty utanför en av templets hallar.
Foto från 1900-talets början av Baita
I denna målning från 1790 skildras den parad som hölls vid kejsaren Qian Long´s 80-årsdag. Uppe till vänster kan man se Baita si avbildad. Målningen finns i Palatsmuseets samlingar i Peking.
Genom restaurantfönstret kan man skymta toppen av Baita.
Att besöka templet/museet en kall vinterdag kan göra en hungrig. Lyckligtvis ligger det nästan tvärs över gatan från templets entré en av de restauranger som ser ut som ett ”hamburgerhak” men serverar gamla klassiska nordkinesiska rätter. Här intog jag en stor skål nudlar med fläskkött något av det bästa jag vet bland de kinesiska rätterna. Här satt denna kalla söndagseftermiddag ett litet sällskap som pratade mycket högt på utpräglad Pekingdialekt. Herrarna drack brännvin, i plastmuggar, till maten. Detta bidrog säkert också till ljudnivån vilken inte var störande, men hög. En av männen hade även medfört sitt lilla husdjur, en syrsa, vilken förvarades i en klassisk behållare av bambu. Dessa ser man inte ofta idag, så det kändes lite som en tidsresa bakåt. Genom fönstret skymtade toppen av den gamla Baita, dagoban.
Alla foton: Paul M. Grahn 2005 - 2017