"Fapiao" till "Molntemplet" som man valt att översätta det på biljetten.
Ett av väktarlejonen på vägen upp till templets övre del. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018.
Ägnade större delen av söndagen åt en utflykt till Bìyún Sì - ”De himmelsblå molnens tempel”. (碧云寺). Denna buddhistiska tempelanläggning ligger i de östra delarna av ”Västra bergen” (Western hills) nära ”De väldoftande kullarnas parkens” (Fragrant hill) norra ingång i Haidian distriktet, nordvästra delarna i Pekings utkanter cirka 20 km från centrum. De äldsta delarna byggdes under Yuandynastin (1271–1368), men byggdes ut till sin nuvarande omfattning under 1748-49 av Qingkejsaren Qianlong (1711-1799). Templet är anlagt i sex nivåer med en sammanlagd höjdskillnad på cirka 100 meter. Sedan 1925 innehåller templet även Dr Sun Yat-sen minneshall. Ett par andra betydande inslag i anläggningen är den s k Arhaternas hall, med 512 skulpturer föreställande buddhistiska lärda män samt Vajrasanapagoden, ”Pagoden för Buddhas stridande medhjälpare”. Pagoden är byggd i indisk stil, liknande ”Zhenjue si- Diamantronens pagod” i Peking. Se mitt tidigare inlägg: http://www.pgrahn.com/blogg/176-zhenjue-si-diamantronens-pagod-i-peking.html
Sakyamuni Buddha i en av templets hallar. Foto: Paul M. Grahn augusti 2018.
Maitreya (Milefu) den kommande epokens Buddha i en av hallarna. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018.
Att färdas ut hit till Västra bergen är numera relativt enkelt med det moderna vägnätet som Pekings ringvägar utgör. Buss eller tunnelbana/tåg till Botaniska trädgården är också ett alternativ. Under delar av 1949 använde Mao Zedong och Kinas kommunistiska partis ledning Västra bergen som bas innan man i slutet av sommaren etablerade sig inne i Zhongnanhai, dvs delar av det kejserliga palatset. Än idag hyser stora delar av Västra bergen anläggningar avsedda för den kinesiska militären. Det är attraktivt att bo härute där luften är väsentligt mycket bättre än inne i stadens centrala delar. Man har putsat upp och förbättrat vägarna som går genom äldre bebyggelse nära templets ingång och det märks att det är ett populärt besöksmål under veckosluten. Ett problem numera är att hitta en parkeringsplats, många besökare, kommer liksom vi, i egen bil. Vi hade nu tur att hitta ett privat initiativ, en familj som har en stor gård där vi fick parkera mot den modesta avgiften 20 yuan.
Vi var tacksamma för att vi fick parkera här då vi nu fick nära till templets ingång. Den ordinarie parkeringsplatsen var redan mer än fullsatt. Entréavgiften är endast 20 yuan men trots att parkeringen var full var besökarna väl utspridda i området så det rådde en behaglig stillhet härute. En svag bris blåste vilket var skönt denna dag som liksom de senaste veckornas dagar var mycket varm. Temperaturen, nu i slutat av augusti, är sällan under 30 grader dagtid och kryper nattetid endast ner till 24-25.
Tempelanläggningen är mycket välskött, personal städar snabbt undan det skräp som besökarna lämnar efter sig. Det finns välskötta toaletter, tehus och kiosker i parken runt templet. Denna dag var dock den långa ”skidliften” till parkens högsta topp avstängd, ingen anledning angavs men vi hade ändå inte för avsikt att ta oss upp till toppen. Jag har faktiskt en gång under sent 1980-tal gjort den cirka 20 minuter långa färden med lift upp till toppen. Här uppifrån har man en fin utsikt över Västra bergen.
En av Kinas ”moderna landsfäder” Dr Sun Yat-sen (1866 – 1925) har här i templet fått en minneshall. Sun Yat-sen var Republiken Kinas (1912-49) förste president och hans kista förvarades här en tid innan den fördes till den slutliga begravningen nere i Nanjing. Minneshall med tillhörande fotoutställning vänder sig helt till de kinesiska besökarna, här finns ingen text alls på engelska förutom den sedvanliga rubrikerna på engelska.
Dr Sun Yat-sen´s minneshall. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018.
Några av de 512 Arhaterna, buddhistiska lärda, placerade i långa rader. Foto: Paul M. Grahn Augsusti 2018
Några av de 512 Arhaterna. Foto Paul M. Grahn augusti 2018.
Den vackra Vajrasanapagoden, på templets högsta nivå, är dock svårfångad på bild, man får inte längre ta sig upp till de övre delarna, och den är omgiven av stora träd vars lövverk så här års döljer den nästan helt. I den s k Arhaternas hall liksom inne i flera av de andra byggnaderna råder fotoförbud vilket jag givetvis lyckades missa helt och fick en vänlig tillsägelse av personalen på plats. En varm dag som denna ger besöket en stunds svalka men ta med myggspray om du åker hit denna årstid!
Hit, men inte längre, kan man ta sig för att beskåda Vajrasanapagoden, ”Pagoden för Buddhas stridande medhjälpare”. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018.
Några av Buddhafigurerna på pagoden. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018.
En glipa i de omgivande trädens lövverk ger den här vyn av pagodens övre del. Foto: Paul M. Grahn augusti 2018