Några av dansarna i en av de färgstarka chamdnserna i Shachukulklostret. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
I juni 2018 besökte jag, tillsammans med min grupp från Världens resor, Shachukul klostret som är ett tibetansk-buddhistiskt kloster i Ladakh, Indien, vars inriktning är Drigung/Kargyu d v s en av de s k oreformerade skolorna. Klostret, beläget i byn Shachukul, byggdes av Lama Choje Denma Kunga Dragpa under 1500-talets senare del. Det mer berömda Lamayuruklostret i västra delen av Ladakh är ett systerkloster till Shachukul. Shachukul betyder enligt lokal uppgift ungefär ”Östra hörnet”. Idag bor 70 -talet munkar i klostret. Byn och klostret ligger på 4200 meters höjd, 120 km från Ladakh´s huvudort Leh på vägen till sjön Pangongtso. Halvvägs mot sjön passerar man vägens högsta punkt, Chang la passset, 5360 m ö h. Ytterligare 6 mil längre åt sydöst ligger Pangongtso den stora långsmala sjö som är delad mellan Indien och Tibet/Kina.
En s k "Chorten eller Stupa" markerar höjden tillsammans med en betongkloss från "Indiska vägverket" uppe i Chang la passset, 5360 m ö h. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018.
En del av den långsmala sjön Panggong tso som delas mellan Indien och Tibet/Kina. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018.
Vägen till Shachukul och Panggong tso är liksom de andra vägarna i Ladakh spännande på flera sätt. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Shachukul Gustorfestivalen hålls i klostret varje år. Betydelsen av Gustor är "offer för den 29: e dagen". Festivalen utgörs till största delen av en dansföreställning med s k ”Chamdanser” som även lockar ett fåtal utländska turister. Dessa Chamdanser framförs av munkar vilka iförda färggranna kostymer och masker rör sig i bestämda dansrörelser runt på den öppna gårdsplanen. Dansen ackompanjeras av musik som spelas av andra munkar på de traditionella tibetanska musikinstrumenten. Danserna erbjuder en slags moralisk instruktion som hänför sig till ”karuṇā” - medkänsla för alla varelser” och hålls för att alla som ser dem skall få del av de religiösa meriter de framkallar. Chamdanser anses vara både en form av meditation och ett offer.
Huvudbyggnaden i Shachukulklostret. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Dansande munk. Shachukul Gustor Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Uttrycket "djävulsdans" förekom ofta tidigare om dessa danser när västerlänningar skulle beskriva dem. Uttrycket uppstod antagligen därför att de kostymer och masker som bars av dansarna har ett utseende som ibland liknar de olika framställningar av djävulen vi känner från Europa.
Ursprunget till chamsdanserna anses gå att spåra tillbaka till de rituella danserna för Newarfolket i Kathmandudalen i Nepal. Med det stora inflytandet från Nepal på tibetansk konst, arkitektur och religion fördes tidigt också de rituella danstraditionerna till Tibet.
Danserna visar bl a segern för de s k ”Svarthattdansarna” över ondskan. Festivalen, ”gustor” i Shachukul firas i två dagar och avslutas med att dansarnas ledare sprider ”torma - offerkakan”. Denna process kallas Argham (dödande), och representerar förstörelsen av all slags ondska. Svarthattsdansarnas olika masker symboliserar beskyddandet av Drigung/Kargyuskolans olika gudomligheter. En dans beskriver dödandet av den tibetanske ”kungen/förrädaren” Langdarma vilken dödades av en buddhistisk munk under 900-talet.
Figurerna med de "djävulslika" maskerna har alla olika namn och i den lokala publiken är det många som väl känner de olika historier som berättas i danserna. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018.
I vissa versioner av den historien sägs den buddhistiske eremiten Palgyi Dorje ha haft en dröm där Tibets beskyddare Palden Lhamo uppmanar honom att döda kungen, Langdarma, ”den olycklige kungen”. Palgyi Dorje hyste ”stor medkänsla för kungen” och tog då beslutet att ”befria kungen” från lidande. Palgyi Dorje, bodde i en grotta nära Lhasa när han beslutade att sätta stopp för demonen som tagit kontroll över kungen. Han tog en vändbar kappa med en vit och en svart sida. Han färgade sin vita häst med kol och gömde en båge och pilar i fodret till sin kappa. Beväpnad på detta sätt red han till Lhasa. Enligt flera gamla texter böjde han sig vördnadsfullt för kungen, vilken läste inskriptionen på en obelisk . Efter att ha visat respekt för kungen drog Palgyi Dorje fram pilbågen och sköt kungen med en pil. Palgyi Dorje lyckades sedan fly. Han vände manteln till den vita sidan och red sin häst genom en flod och plötsligt var hästen inte längre svart och hans förföljare kunde inte känna igen honom. När Palgyi Dorje flydde vidare till Kham i östra delen av Tibet medförde han tre viktiga skrifter för bevarandet av den buddhistiska läran. Den förnyade spridningen av buddhismen från bl a dessa skrifter efter kung Langdarmas död skall enligt denna teori börjat i Östtibet och inte kommit från de västra delarna av Tibet vilket vanligtvis brukar hävdas. I guideböcker om Tibet anges ofta att Langdarma var anhängare av den äldre tibetanska religionen ”Bon” och att det var anledningen till hans undertryckande av buddhismen. Det finns olika historier och teorier om dennes support av den äldre Bonreligionen som en del forskare förespråkar. Enligt historien ovan om Palgyi Dorjes mord på kungen så var kungen besatt av en ond demon och detta var orsaken till att han förföljde buddhismen inte att han favoriserade Bonreligionen. Oavsett vilket har historien gett upphov till en av de danser under festivalen som vi fick se denna eftermiddag i klostret.
En av dansarna framför några av klostrets yngre munkar. I bakgrunden "munkorkestern" med trummor och långa trumpeter i koppar. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Vi övernattade vid Panggong tso i ett tältläger och återvände dagen därpå till Leh för att senare åka till Nubradalen med bl a det fina Diskitklostret.