”Dam med hermelin”. Leonardo da Vinci egentligen Leonardo di ser Piero da Vinci, född 15 april 1452 i Anchiano nära Vinci i Toscana, död 2 maj 1519 i Amboise, Frankrike.
Leonardo anses vara den förste högrenässansmästaren, mästerlig konstnär, arkitekt, ingenjör, och uppfinnare.
Bland hans konstverk anses målningen ”Mona Lisa - La Gioconda” vara hans främsta.
Henne har jag tidigare skrivit om här: https://www.pgrahn.com/blogg/244-en-florentinska-vid-namn-lisa-gherardini.html
Om man nu måste rangordna hans konstverk finns det andra som lika väl kan inta denna första plats, jag skattar hans ”Dam med hermelin” lika högt. Den målningen är utan tvekan ett mästerverk. Under en tids vistelse i Rom målade Leonardo flera porträtt av hovdamer, ett av dessa är ”Dam med hermelin”.
1517 lämnade Leonardo Rom, för att arbeta för den franske kungen Frans I( 1494 – 1547), eftersom han hade blivit indragen i olika intriger bland de styrande. I Frankrike fick han det lugnare och blev mycket uppskattad och beundrad. Leonardo stannade kvar i Frankrike till sin död 1519.
1893 var det två polska konsthistoriker, Jerzy Mycielski och Jan Boloz-Antoniewiecz som påpekade att ”Damen med hermelin” möjligtvis kunde vara det sedan länge saknade porträttet av Cecilia Gallerani den unga älskarinnan till hertig Ludovico Sforza i Milano. Under årtionden framöver diskuterades det bland konstexperterna i Europa och teorier lades fram om detaljer i porträttet som styrkte eller minskade sannolikheten i det ena eller andra. ”Damen” ifråga hade en ålder av endast 16 eller 17 år när hon avporträtterades och enligt då kända uppgifter borde hon ha varit tiotalet år äldre när porträttet målades. Några forskare räknade på hennes ålder, om hon var född 1473 så skulle hon alltså vara 17 år när Leonardo målade henne. Cecilia Gallerani kom från en familj i Milano och hon var såväl intelligent som vacker.
I 17-årsåldern blev hon älskarinna åt hertig Ludovico. Denne var då redan var på god väg att gifta sig med Beatrice dÉste dotter till hertigen av Ferrara. Men han var då så djupt involverad i kärleksaffären med Cecilia att han sköt på bröllopet flera gånger. Slutligen när det visade sig att den blivande hustrun Beatrice var gravid blev bröllopet av.
Nästan samtidigt födde då Cecilia Gallerani hertigen en son! Slutligen efter påtryckningar från hustruns familj och släkt lämnade hertig Ludovico Cecilia som gifte sig med en annan Ludovico men med efternamnet Carminati de Brambillahertig av Bergamo.
Cecilia avled vid 63 års ålder och var då en hyllad poet på såväl italienska-som på latin.
Huruvida denna litterära storhet stämmer kan vi inte med säkerhet veta då inga av hennes verk finns bevarade. Storheten i hennes diktverk hävdades av författaren Matteo Bandello.
Ett par andra och mycket intressanta uppgifter om porträttet är att hermelinen blivit tillagd senare av Leonardo samt att bakgrunden målades svart först under 1800-talet.
Det fanns inget landskap i bakgrunden. Den var först målad i en blågrå färgton, något ljusare på höger sida.
Liten katalog som man som besökare erhöll när man besökte "Specialutställningen för "Damen med hermelin" (2012-14) i "Wawels kungliga borg" i Krakow.
Biljetten till utställningen i Wawel Royal Castle i Krakow
Efter Cecilia Galleranis död försvann porträttet helt från offentligheten och dök inte upp igen förrän år 1800 i Polen då Prins Adam Jerzy Czartoryski hade förvärvat porträttet i Italien.
Han gav det till sin mor Izabela, som höll på att förbereda öppnandet av det första offentliga museet i Polen på sin egendom i Puławy (ca 80 mil sydost om Warszawa). Målningen visades där när hennes museum öppnade för allmänheten 1809
Prins Adam Jerzy Czartoryski och hans moder Izabela Czartoryskia
Först kallades verket ”Porträtt av en okänd dam” men senare då man sett likheten med ett annat porträtt utfört av Leonardo kallades hon ”La Belle Ferronnière”. Man trodde nämligen att hon föreställde en älskarinna till Frans I, kung av Frankrike 1515–1547.
Porträttet har en äventyrlig historia, vid det polska upproret mot Tsar-Ryssland 1830 tvingades prinsessan Izabela Czartoryska att evakuera sin konstsamling från Puławy.
Samlingen fördes till Paris där prinsessan då befann sig i exil på Île St. Louis. Under fransk-preussiska kriget 1870–71 och under Pariskommunen, 1871, fördes konstsamlingen inklusive "Damen med hermelin" till Czartoryskimuseet i Krakow, som öppnade där 1876.
Från innergården av det kungliga slottet Wawel. Foto: Paul M. Grahn
Under första världskriget förvarades målningen i Dresdens Gemäldegalerie och togs tillbaka till Krakow efter kriget 1920. I början av andra världskriget stal nazisterna mängder av konst i alla de länder man ockuperade. Adolf Hitler hade stora planer för ett museum i sin hemstad Linz. Dit kom dock ”Damen” aldrig, hon hade blivit kidnappad av den nazistiske generalguvernören i Polen Hans Frank. Han hade slagit sig ner i slottet Wawel i Krakow.
Här lät han pryda sin lägenhet med bland annat porträttet av ”Damen”. I slutet av kriget skickades porträttet till Tyskland där det återfanns 1945 och återfördes då till Polen.
1991 grundades Princes Czartoryski Foundation och stiftelsen erkändes som ägare till hela samlingen inklusive Leonardos porträtt av ”Damen med hermelin”. Czartoryski-museet stängde för renovering 2010 så 2014 när jag besökte Krakow och det kungliga slottet Wawel fanns porträttet tillfälligt där. Man fick i små grupper gå in och se det under några minuter varefter man skickades vidare för att se det andra som fanns i slottet. Czartoryski-samlingen tillhör idag Nationalmuseet i Krakow.
Det är nu nästan tio år sedan jag besökte Krakow så det skulle vara intressant att komma tillbaka dit och kanske ännu en gång få se ”Damen med hermelin”. Dessutom finns det ju mycket annat av intresse i Krakow.