Ett lands bruttonationalprodukt BNP är välbekant för de flesta och vi vet eller tror i varje fall att ju högre BNP ett land har desto mer nöjda dess ja kanske rent av lyckligare borde dess befolkning vara. Vid närmare eftertanke förstår vi att så är nog inte fallet. Men det finns ett land i världen där man har vänt på begreppet BNP och det är det lilla landet Bhutan uppe bland Himalayas berg. 1907 lät Ugyen Wangchuck kröna sig till Bhutans första kung. Den nuvarande kungen Jigme Khesar Namgyel Wangchuck är den femte i raden av bhutanesiska kungar. Kronan eller snarare ”hatten med korphuvudet” har gått från far till son sedan 1907.
Den tredje kungen av Bhutan var den som satte igång de första reformerna i början av 1960-talet. Han lät också bygga de första vägarna, starta skolor och bygga ut sjukvården i landet.
Bhutan fick sin första skrivna grundlag 2008 och har genomgått en långsam övergång från absolut monarki till den parlamentariska demokrati man har idag. Första parlamentsvalet hölls också 2008. Man har en författning som garanterar grundläggande fri- och rättigheter men medborgarna har också plikter som att främja tolerans och skydda miljön. Kungen, Druk gyalpo, har fortfarande stora maktbefogenheter och intar en stark ställning som symbol för den nationella enigheten. Bhutans två politiska partier, PDP- Folkets demokratiska parti och DPT – Druk Phuensum Tshogpa eller ”Bhutans fred och utvecklingsparti” har båda haft makten och tillsatt premiärministerposten. För närvarande är de PDP som har majoritet i parlamentet och partiet leds av premiärministern Tshering Tobgay. Båda partierna säger sig givetvis ha Bhutan och dess folks bästa för ögonen. Båda, men kanske i olika grad, önskar ett lyckligt folk som inte fastnar i konsumtionssamhällets grepp, ”mer lycka mindre prylar”.
Nöjdheten hos landets befolkning mäts. Detta görs av en kommitté som också aktivt främjar lyckotillväxten i stället för den ekonomiska tillväxten. Denna ”lycka” mäts i s k GNH- Gross national happiness.
Man talar om de ”fyra pelarna” och ”de nio områdena” för GNH. De ”fyra pelarna eller fundamenten” är:
1. Hållbar och rättvis socioekonomisk utveckling.
2. Att bevara och föra fram den bhutanesiska kulturen.
3. Bevara miljön.
4. Ett gott styre.
De nio områdena är: 1. Levnadsstandard 2. Utbildning 3. Hälsa 4. Bildning- och kulturell mångfald 5. Livskraftiga kommuner 6. Att använda tiden väl 7. Psykologiskt välbefinnande
8. Ekologisk mångfald 9. En gott regerande.
Man säger att jämfört med andra sätt att mäta välbefinnande eller lycka, utveckling så är GNH-modellen mera holistisk då man innefattar alla livets aspekter. Utveckling kan inte bara vara ”ekonomisk tillväxt” man måste ta hänsyn till övriga faktorer som påverkar medborgarnas liv. Det finns andra länder i världen som tillämpar liknande modeller, exempelvis Mexiko, Brasilien, Kroatien, England och Frankrike.
Jag har ju besökt Bhutan ett flertal gånger nu och visst mycket är annorlunda i landet i synnerhet om man jämför med våra i ”västerlandet” och även i ”österlandet”, jag tänker på ex. Kina och Japan med flera, jäktade storstadsmiljöer. Huvudstaden Thimpu, 100 000 invånare, har inga trafikljus men nog har biltrafiken tilltagit. Landet har fortfarande inte många vägar det är den stora väst- östliga huvudvägen genom landet och en annan större väg söderut ner till Indien. Vi talar inte om någon ”motorväg” det är fortfarande en smal väg som slingrar sig utmed bergssidorna. Större delen av befolkningen bor fortfarande på landsbygden där livet i stort styrs av jordbruket och beroendet av väder och vind.
Men världen runt omkring Bhutan gör sig alltmer påmind. Mobiltelefoner, ATM-maskiner, diskotek, jeans och basebollkepsarna blir fler för varje dag. Så även turisterna som visserligen får betala en rejäl slant per dag föra att besöka landet och inte heller kan göra det som s k ”backpackers”, man har lärt läxan från Nepal och Indien. Man vill ha kontroll över turistflödet och än så länge har man det. Det duger inte att besöka sevärdheterna framför allt de s k dzongerna-forten i ”slafsig turistmundering”. På med långbyxorna eller en lång klänning, långärmat och välvårdat skall det vara. För bhutaneserna själva gäller vid sådana besök att bära den obligatoriska klädseln för män en sk ”Gho” och för kvinnorna en ”Kira” och det är snygga plagg. Bhutan är känt för sina utomordentligt vackra textilier.
