Lördagen den 25 april är en katastrofens dag i Nepal. Vid lunchtid utan förvarning brakar det till med en jordbävning på 7,9 på Richterskalan. Det är ett mycket kraftigt skalv och det följs av ett flertal efterskalv som inte är lika kraftiga som det förstga men tillräckligt starka för att ytterligare demolera byggnader och ta människoliv.
Fortfarande idag, måndag den 27/4, vet man inte hur många männsiskor som omkommit. Skalvets epicentrum ligger halvvägs mellan Pokhara och Kathmandu i trakterna av staden Gorkha. Byarna uppe i Nepals berg är tätbefolkade och vad jag kunnat se från några filmer som tagits från flygplan kan man se att flera byar är helt utraderade. Vägarna i Nepal var redan innnan jordbävningen i dåligt skick och hur de är nu vågar man inte tänka på. Bilden ovan, som jag tog i mitten av mars i år, visar Maju Deval-templet som idag inte längre finns, det återstår bara en grushög. Templet stod just utanför Kumari Mahal, där den s k ”levande gudinnan” Kumari bor. Maju Deval var ett hinduiskt Shivatempel som byggdes 1690. Dess trappavsatser var ett omtyckt ställe att sitta och titta på människorna här i centrala Kathmandu. Sannolikt har rätt många männsiskor omkommit här när templet störtade samman. Bilderna nedan har jag bl a lånat från AP, Associated press och de visar vad som nu återstår av templet.
Så här kan man säkerligen fortsätta i många fall då mängder av tempel och byggnader blivt totalt demolerade. 1934 drabbades Kathmandu av en liknande jordbävning. På den tiden var landet stängt för utlänningar. Endast Storbrittanien hade en representant i landet. Kathmandu var på den tiden en liten stad. Man skall tänka på att Nepals befolkning, dubblerats sedan 1973. Idag har man 23 miljoner och enbart i Kathmandu, Patan och Bhaktapur bor det över en miljon människor. Bilden nedan visar hur det såg ut i området, efter jordbävningen 1934, nära där de tre övre bilderna är tagna.
Jag skall återkomma med flera inlägg längre fram när mer detaljerad information från Nepal inkommer. Just nu är det lätt att fokusera på demolerade byggnader det är liksom mera gripbart än att tänka på alla de människor som omkommit och kanske fortfarande ligger under rasmassorna. Vi vet att flera utländska räddningsteam redan är på plats i Kathmandu, bl a från Kina, Japan och ett även från Sverige. Ja vad kan vi som enskilda göra? För min del har jag idag satt in pengar på Läkare utan gränser´s konto. Här är länken dit: http://www.lakareutangranser.se/?gclid=CNjpnv7RlsUCFeLNcgodu7oAsQ