En thokcha som används som personlig amulett. Tibetanerna hänger ofta dessa i sitt bälte och de anses skydda mot diverse olyckor och problem.
Sitter här i Orgerus, strax utan för Paris, och planerar inför morgondagens resa in till Paris. Franska Nationalbiblioteket och den spännande bokhandeln Shakespeare & Company samt ett av flera konstcenter i Paris, Palais de Tokyo skall besökas. Mellan dessa besök skall det förstås intas lunch och eventuellt en Espresso på café. Här är därför en text och några bilder om tibetanska antikviteter som jag filat på en tid då detta ämne synnerligen intresserar mig.
Thokcha, ”Chana Dorje - han som svingar dorjen” (blixten) en av de tibetanska skyddsgudarna. Detta är en mycket gammal thokcha.
Thokcha är en beteckning som används på små kopparlegeringsföremål vilka används som amuletter av tibetanerna. Thokchas finns i många former och storlekar men är vanligtvis i storleken 2,5 cm till 8 cm i längd. Ordet thokcha härstammar från den tibetanskan ”Thog” (först, primordial, thunderbolt) och ”lcags” (järn, metall), och därför kan översättas som "den första metallen" eller "åskvigg av järn". Enligt en populär myt i Tibet bildades nämligen thokchas när blixtar slog i marken och samverkade med fukt däri. Thokchas är ofta utformade för att bäras som personliga amuletter och kan då avbilda vissa gudar och andra religiösa symboler. Forntida artiklar och redskap vilka använts i krig har senare antagit en mytisk skyddsstatus som en följd av deras ålder har dessa också kommit att kallas thokchas.
Thokchas är i vissa fall mycket gamla objekt från den förbuddhistiska tiden då det fanns flera riken i det vi idag betecknar som Tibet, Zhangzhung och Sumpa var två av dessa riken. Det är en till stor del inhemsk konstnärlig tradition. Denna kreativitet har uttryckts i olika aktiviteter målningar, hällristningnar och metallgjutning.
Forminnehållet i thokchas och i de uråldriga hällristningarna är ofta nära. De återspeglar religiösa övertygelser och ger en förstärkning av personlig / kollektiv makt och prestige. Några forskare, tidigare Giuseppe Tucci och idag främst John Vincent Bellezza, har genom studier av de gemensamma estetiska banden mellan hällristningar och thokchas skapat en bättre förståelse av de gamla gränslösa tibetanska konstnärliga motiven.
Under många år från 1980-talet och fram till idag har jag stött på dessa små metallobjekt på de tibetanska marknaderna, främst i Lhasa och Shigatse. Vad jag inte riktigt förstod till en början var hur gamla många av dem var. Sedan tiotalet år tillbaka i och med turismens ökning till Tibet har det blivit allt mera sällsynt att man hittar thokchas som är till salu.
Några thokcha´s ur min samling. De två översta från förbuddhistisk tid. De två i mitten avbildar buddhsitiska symboler och är inte lika gamla. Den nedre är buddistisk, ”Chana Dorje - han som svingar dorjen”
Idag stöter man ibland på nygjorda kopior av thokcha´s. De kreativa förfalskarna av antikviteter producerar nu välgjorda, ofta mycket slitna, kopior. När jag tittar runt på marknaderna ser jag att samma slags föremål dyker upp. Ofta plockar försäljarna fram dem ur ”rockärmen” som för att ge intryck av att det handlar om ett mycket gammalt föremål som inte får föras ut ur Autonoma Regionen Tibet och Folkrepubliken Kina. Priserna som begärs för dessa kan vara mycket höga. Men om det är en riktigt gammalt thokcha, så är priset många tusentals yuan. Det är lätt att tro att försäljarna inte vet vad de säljer och att man därigenom kan göra ”ett fynd”. Men idag är de flesta försäljarna i Tibet välinformerade och medvetna om att höga priser betalas internationellt för föremål som dessa. De tibetaner, oftast nomader, från den tibetanska landsbygden som besöker Lhasa, Shigatse eller Gyantse, medför ibland gamla thokchas som har vandrat i släkten i flera generationer. Ibland kommer man också i avsikt att sälja dem då de har hört att man kan få mycket pengar för dessa föremål. De är dock inte alltid medvetna om vad som är ”mycket pengar” och vad som är ”uselt betalt” från någon uppköpande mellanhand som sedan säljer vidare för större belopp.
Thokcha, ”Garuda”, som är Vishnus bevingade budbärare. Används även inom den tibetanska buddhismen som en amulett och skyddsfigur. Den här Thokchan är monterad på ett stycke brokad. Inköpt i Darchen, 2004, nära berget Kailash i västra Tibet.
Jag sökte på internet om thokcha´s, stavas också thokchags och kunde notera att det bl a på Sothebys i New York under 2013 har sålts thokchas som betingade priser på över 5000 US-dollar. Proveniensen uppgavs vara ”Acquired by the current owner in the 1970s/1980s”.
Vidare uppger man på Sothebys sida att ”Amulets such as the present work are metal talismans (Tibetan: thokchag) of varied form commonly thought by Tibetans to have fallen from the sky and associated with thunder and lightning, Garuda being the most highly prized.” Nu kan ju denna sista uppgift givetvis hänga ihop med att detta föremål man sålde för 5625 US-dollar var just en Garudafigur.