”Den förbjudna staden” i Beijing är belägen mitt i centrala Peking. Palatset tog femton år att bygga, från 1406 till 1420. Det tjänade som Kinas regeringssäte under Ming (1368-1644) - och Qingdynastierna (1644-1911) från 1422 då det stod klart under kejsar Yongle`s styre t o m 1911 då Qingdynastin störtades. Namnet ”Den förbjudna staden” kommer sig av att området under kejsardynastierna var avstängd för vanligt folk, endast den kejserliga familjen, hovet och de tusental tjänstefolk som ingick i uppassningen hade tillträde. Ingången till den yttre delen av denna ”förbjudna stad” är alltjämt Tian An Men eller Himmelska fridens port. Avbildad ovan i ett fotografi från december 1945. Intressant att lägga märke till är att det sk ”Himmelska fridens torg” inte ännu existerar 1945.
Vi kan också se att det hänger ett stort porträtt av den dåvarande härskaren i den kinesiska republiken, generalissimus Chiang-Kai-shek. Idag pryds samma port av ett lika stort porträtt av den fd ordföranden i Kinas kommunsistiska parti, Mao Ze dong. Men notera placeringen av porträttet. Ching Kai shek´s porträtt balanserar på den balustrad bakom varifrån Mao Ze dong den 1 oktober 1949 utropade Folkrepubliken Kina. Maos porträtt är nog faktiskt aningen mindre och hänger just ovanför den centrala porten.
Namnet, "Förbjudna staden” det korrekta namnet ända sedan 1924 är Gu Gong eller Palatsmuseét. För det är museum hela anläggningen, förutom Zhongnanhai, väster om de centrala delarna, som är det kinesiska kommunistpartiets huvudkontor. Här bodde också Mao Ze dong från 1949 till 1976 då han avled.
Den 5 november 1924 blev Pu Yi, ”Den siste kejsaren” utkastad ur palatst av krigsherren Feng Yuxiang, ”den kristne generalen” även kallad. Bilderna ovan: t v Aisin Gioro Pu Yi, kejserligt namn Xuantong, på tronen samt Feng Yuxiang med Chiang Kai shek.
1926 öppnades palatset som ett museum för allmänheten. Intressant att notera är tusentals turister från när och fjärran, även Sverige, exempelvis vår dåvarande svenske kronprins Gustaf Adolf (den IV) besökte museét tillsammans med sin första fru Margareta redan 1926.
Jag har besökt Gu Gong många gånger, ofta som guide för en turistgrupp och då varit tvungen att hålla mig inom en viss tidsram för besöket. Men många gånger har jag återvänt på egen hand. Under de år jag var bosatt i Peking åkte jag ofta dit. Varje gång något nytt att upptäcka, eller kanske snarare något gammalt att upptäcka. Att pussla ihop bitarna och upptäcka sammanhang om och mellan de byggnader och människor som levt i palatset är oerhört fascinerande. Ju mer man ser, läser och samtalar med människor som kan något om Kinas och Pekings historia desto mer intressant blir det.
”Palatset som förlänger lyckan” och ”Vattenpalatset (Shui Dian),
En av många platser i palatset som jag finner intressant är den 1909 påbörjade byggnaden ”Hall of Water” (Shui Dian), en trevåningsbyggnad i modern byggnadsteknik. Järnbalkar bär upp byggnadens skellett. Det står,på den ursprungliga platsen för ”Palatset som förlänger lyckan” som brann ner 1845. Den nya hallen benäms också "Crystal Palace" "Shuijing Gong). När Qingdynastin föll 1911 hade bygget inte avslutats sannolikt i brist på pengar. Det fanns mera angelägna utgiftsposter för en dynasti på glid. Efter Palatsmuseéts grundande 1925, har i sidobyggnaderna en modern anläggning konstruerats med lokaler för kalligrafi- och måleriforskning. Den västra flygeln gjordes om till center för keramikforskning. Dessa byggnader är alla i den gamla klassiska palatsarkitekturens röda stil med gula tak. Kontrasten till det nakna järnskelett som idag utgör allt som blev av ”Vattenpalatset” är stor. Det påminner om de storslagna men inte ekonomskt förankrade projekt som den sista av Kinas kejsardynastier ägnade sig åt. Detta lilla palats beläget väster om de centrala hallarna är sällan besökt av de tusentals turister som vandrar genom anläggningen varje dag. Här är det oftast mycket stilla och lugnt och inte sällan pågår någon intressant måleri- eller keramikutställning i sidobyggnaderna.
Yu Hua Ge, "Regn och blom tornet"
En byggnad som jag i många år längtat efter att få besöka är Yu Hua Ge, "Regn och blom tornet". Den är väl synlig i de västra delarna av palatset. Men den har ända sedan jag besökte palatset för första gången 1986 varit utom räckhåll. Stängt och under renovering har det sagts om och om igen. Men nu är dessa byggnader renoverade och nästa gång jag är i Peking vet jag var jag skall gå, till Yu Hua Ge, "Regn och blom tornet". Det är den högsta byggnaden i Förbjudna staden och den drar blickarna åt sig genom sitt gyllene tak och drakar i de fyra hörnen. Kanterna av taket har blå plattor och de gyllene drakarna är mycket anslående, hela taket är mycket vackert, taket bär också en spira på toppen ,en tibetansk sk chorten eller stupa. Palatset är en del i den anläggning där Qingdynastins härskare tillbad den tibetanska buddismens buddhor och bodhisattvor. Qingdynastins kejsare var manchuer från nordost och de liksom mongolerna var trogna den tibetanska buddhismen. Nu i slutet av 2012 öppnades denna del av palatset efter en renovering som har tagit sex år att genomföra. På bilden ovan kan ni se taket med drakarna sticka upp. Härunder en bild, ett gammalt vykort, av Yu Hua Ge
