Världens äldsta tryckta bok, en bokrulle, är den sk Diamantsutran. Tryckt 868 e Kr. Den finns idag på British Library i London. Ordet sutra kommer från sanskrit, det uråldriga språket i Indien. En sutra innehåller religiös undervisning eller en predikan, och används oftast för att beskriva Buddhas lära. De sutras - texter som predikades av Buddha memorerades av hans lärjungar och vidare från dem till nästa generation och vidare. Bilden i början av den fem meter långa Diamantsutran visar Buddha förklara en sutra för en av de äldre lärjungarna vid namn Subhuti.
Bilden av Aurel Stein här intill har jag fotograferat i Nationalmuseét i New Delhi. (Dec. 2010) Här finns en stor samling av Steins fynd utställda.
Den som hittade Diamantsutran och förde den till England var den ungersk-brittiske arkeologen och upptäcktsresanden Aurel Stein. Stein inspirerades av Sven Hedin bok ”En färd genom Asien” och kom att ägna sig åt asiatiska studier. Efter studier i orientaliska språk och arkeologi i Wien och Tübingen flyttade han till England och vidare till Indien. Han blev 1888 chef för Lahore Oriental College i den brittiska kronkolonin. 1899 började han arbeta för den Indiska regeringen och 1909 blev han chef för Indiens arkeologiska undersökning. Då hade han redan gjort flera betydelsefulla resor i Centralasien, 1900-01, 1906-08. Den tredje resan gjordes 1913-16. Hans färder gick från Indien till det dåvarande kinesiska Turkestan. Han gjorde tusentals fynd som han dokumenterade, packade och sände tillbaka till Indien och vidare till London. Stein genomförde utgrävningar vid den historiska staden Loulan som var en betydelsefull ort på 200 f Kr utmed den s k Sidenvägen. Loulan upptäcktes i öknen 1900 av Sven Hedin. Förutom många vetenskapliga avhandlingar har Stein också utgett bl. a. ”Sandburied ruins of Khotan” (1903), ”Ancient Khotan” (1907), ”Ruins of desert Cathay” (1912) och ”Serindia” ( i 5 delar, 1921).
Hans ”stora fynd” var att han i det avlägsna Dunhuang, i Mogaogrottorna, lyckades få den lille självutnämnde väktaren av gamla dokument, daoistprästen Wang, att öppna ett hemligt och förseglat rum i en av de hundratals grottorna, idag benämnd grotta nummer 17. Grottan visade sig innehålla tiotusentals mycket gamla manuskript. De flesta trasiga, sannolikt är det därför de en gång har samlats ihop och murats in. Man kunde inte förstöra heliga buddhistiska skrifter eller skulpturer och istället gjorde man sådana här depostioner av dem. Stein lyckades köpa tusentals dokument av Wang då denne samlade pengar till en restaurering av en av grottorna. Köpeskillingen lär ha varit 130 pund, en ansenlig summa vid denna tid. Med bland alla dessa gamla skrifter fanns ”Diamantsutran” en nästan 5 meter lång buddhistisk skriftrulle.
Det intressanta är att den är daterad och det framgår också vem som låtit trycka den.
Den som är Intresserad av att läsa vidare om Diamantustran kan göra det bl a i boken ”The Diamond Sutra”
av Frances Wood och Mark Barnard. ISBN 978-0-7123-5090-7 utgiven av British Library.
Nedan två bilder från från Nationalmuseét i New Delhi (Dec. 2010) som visar en bit av en freskomålning samt en skriftskiva i trä som Stein funnit i Niya i Taklamakanöknen. Ofta avhandlar dessa skriftskivor ekonomiska transkationer. De tre nedersta bilderna, mina egna, är från Mogao-grottorna vid Dunhuang i Gansuprovinsen i västra Kina (Juni 2006) varifrån Diamantsutran hämtades 1903 av Stein.
