Buddistiska texter på ett litet bord i Seraklostret utanför Lhasa. Foto: Paul M. Grahn 1987
Tibetanska är ett språk i den tibeto-burmanska språkfamiljen. Det totala antalet talare av olika varianter av tibetanska är idag cirka sex miljoner varav endast 2,5 miljoner är bosatta inom det som heter Autonoma regionen Tibet inom Folkrepubliken Kina.
Tibetanska språkets namn på tibetanska är Bod-skad (uttalas bhö-kä), "Tibets språk"; dialekter kallas päl-skad (phal-kä), "vulgärt språk" i motsättning till rje-sa, "städat eller vördsamt tal", och ch'os-skad, "bokspråk", det litterära idiom, vari de heliga skrifterna och andra klassiska verk är avfattade.
Den sägs ha skapats i mitten av 600-talet av Thonmi Sambhota som på order av Tibets 32:a kung Songtsen Gampo begav sig till Indien för att studera skrivkonsten och skapa ett skriftspråk som passade den talade tibetanskan.
Bild till höger: Thonmi Sambhota, här avbildad i skulpturform ett litet buddistiskt tempel som tillhör Nyingma-pa grenen inom den tibetanska buddismen. Han håller en samling texter i sin högra hand. Kanske i färd med att överlämna dem till sin kung Songtsan Gampo. Foto: 2012
Det tibetanska språket och litteraturen blev bekanta i Europa först genom de europeiska munkar som var verksamma i Lhasa i början av 1700-talet. Deras uppteckningar samlades av augustinmunken Antonio Georgi av Rimini (1711–1797). Denne publicerade ”Alphabetum tibetanum” 1762. Mer kännedom om Tibet och det tibetanska språket fick vi i Europa genom Sándor Kőrösi Csoma, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Han skrev och lät publicera ”A grammar of the Tibetan language”, 1834 och även en andra publikation som han kallade "Essay towards a dictionary, Tibetan and English" också den 1834.
Missionären Heinrich August Jäschkes banbrytande arbeten ”Tibetan Grammar” 1883 och ”Handwörtenbuch der tibetischen Sprache 1871-75, hans ”Tibetan-English dictionary” 1881, ”A short practical grammar of the tibetan language, with special reference to the spoken dialects, 1868, "A simplified tibetan grammar" 1883. Det kan inte ha varit mycket tid över till missionerande med tanke på den bokproduktionen. Dessutom medverkade han flitigt i de tidskrifter som börjat utges under 1800-talets senare del, inte minst i ”Journal of the Asiatic society of Bengal”. Det följer sedan en utgivning av en rad andra grammatiska arbeten: där jag bara nämner C. A. Bell, ”Manual of colloquial tibetan”1905. 1903-04 invaderade britterna Tibet genom den sk Younghusband-expeditionen. Detta stora företag kunde bl a genomföras därför att man vid den här tiden hade flera officerare i brittisk tjänst som talade tibetanska. Younghusband-expeditionen låter ju som en trevlig scoututflykt men det var ett blodigt företag som kostade tusentals tibetaner livet. Det finns numera en rad utmärkta böcker om detta brittiska anfallskrig som jag skall återkomma till längre fram.
Bilden ovan som jag tog sommaren 2012, visar ytterligare en av de gravkullar som finns i Chongye-dalen, nära staden Tsedang. Det finns sammanlagt tio kungliga gravar i området. Tyvärr har jag bara haft möjlighet att besöka ett fåtal av dem.
Bilderna nedan föreställer kung Songtsan Gampo och under hans bild två av hans hustrur.
Kvinnnan till vänster är prinsessan Wen-Cheng från den kinesiska Tangdynastin och den andra bilden föreställer den nepalesiska prinsessan Brikuti. De båda kvinnorna giftes bort med den då mäktige tibetanska kungen och deras inflytande på den tibetanska historien blev betydande. De båda förde med sig sin religion, buddismen, utan sannolikt också följdes de av ett stort antal hantverkare och konstnärer som deltog i byggandet av de båda viktiga templen i Lhasa, Jokhang och Ramoche.
