Några av de ruiner som finns i Yuanmingyuan. Här vid Xiyanglou (Västra byggnaderna) Foto: Paul M. Grahn Nov.2023
Måndagen den 13 november en dag med sol och tio grader i luften körde vi ut till Yuanmingyuan (Garden of Perfect Brightness) eller “Gamla sommarpalatset”. Det är beläget i norra delen av Haidiandistriktet i Beijing. Detta var en gång den viktigaste kejserliga ”sommarstället” under Qingdynastin (1644 - 1912). Här fanns en gång allt som bör finnas i en kinesisk trädgård, vatten, träd och växter av olika slag samt mängder av byggnader alltifrån tempel och paviljonger till palats. De olika trädgårdarna var kopior av berömda trädgårdar i södra Kina. Men här fanns också palats som var byggda i europeisk stil. Sjöar och de mindre dammarna har små öar och över kanalerna hade man byggt mängder av broar. Vatten dominerar i Yuanmingyuan vilket gör att här får man svalka under de heta somrarna i Beijing. Hela området som parken omfattar är fem gånger större än Förbjudna staden, det kejserliga palatset i centrala Beijing. Parken började byggas under kejsaren Kangxi´s tid (1661 - 1722) och var en present från kejsaren till hans fjärde son Yinzhen. Denne efterträdde också Kangxi som kejsare under namnet Yongzheng (1722 - 35). Men det var näste kejsare i raden, Qianlong (1735 - 96) som byggde parken med dess fantastiska palats till det underverk den en gång var. Under glansdagarna bestod parken av tre olika delar, Yuanmingyuan, Qichunyuan (Den vackra vårens trädgård) samt Changchunyuan (Den eviga vårens trädgård). Fem kejsare under Qingdynastin,(1644 – 1924) Yongzheng, Qianlong, Jiaqing, (1796 - 1820) Daoguang, (1820 - 50) och Xianfeng (1850 - 61) spenderade stora summor på dessa trädgårdar. Yuanmingyuan tjänade under de här år som en förlängning av Förbjudna staden och Kina styrdes stora delar av året härifrån. Även mot slutet av Qingdynastin fortsatte såväl kejsarna Daoguang och Xianfeng att spendera stora summor på skulpturer av Buddha och Bodhisattvor i exklusiva material som guld, silver och jade. Ett av palatsen sades innehålla flera tusentals skulpturer i större och mindre format. Idag är allt borta såväl palats som inredning och dekoration. Under det s.k. Andra Opiumkriget 1860 plundrade och ödelade brittiska- och franska trupper Yuanmingyuan.
Porträtt av kejsaren Xianfeng (1850 - 61). Han vägrade i flera år att förhandla och att signera de avtal som de utländska makterna tvingade på Kina. Xianfeng tvingades 1860 att fly från Beijing upp till de kejserliga palatsen i Jehol (Chengde) där han också avled. Om Jehol (Chengde) har jag tidigare skrivit här:
https://www.pgrahn.com/blogg/126-moete-i-chengdejehol.html
https://www.pgrahn.com/blogg/127-chengdejehol-hebeiprovinsen.html
Natten till den 5 oktober 1860 anlände franska trupper till Yuanmingyuan. Då var det endast ett litet antal eunucker och ett fåtal kinesiska soldater där. Den 7 oktober gav sig de kinesiska soldaterna av och den franske generalen Charles Cousin de Montauban, tillsammans med den brittiske generalen Sir Hope Grantoch Lord Elgin, kunde börja organisera plundringen av palatsen. Man tillsatte en kommissarie för respektive land och gjorde en förteckning över de mest värdefulla föremålen så att man kunde fördela dem lika mellan länderna.
Lord Elgin valde ut en s.k. kommandostav tillverkad i grön jade, den hade tillhört kejsaren Xianfeng och ansågs av kineserna vara mycket värdefull. Senare hittade man ännu en liknande stav som man avsåg att ge till den franske kejsaren. När man lagt beslag på det som ansågs värdefullt och fört bort det satte man eld på byggnaderna i parken. Detta var ett sätt att ”straffa” Kina för dess väpnade motstånd mot den illegala opiumhandeln. Britternas krav var att Kina skulle legalisera opiumhandeln så att de fritt kunde sälja, sitt i Indien odlade opium, i Kina och slippa den krångliga smugglingen. Detta var ett sätt att billigt komma över de varor man ville ha från Kina, siden, porslin, kryddor och te mm. Ett sätt att slippa betala i silver som kineserna krävde. Missbruket av opium i Kina hade vid mitten av 1800-talet växt till ett mycket stort samhällsproblem med miljoner missbrukare.
Efter de anlagda bränderna återstod endast 13 byggnader som var intakta. De stulna föremålen fraktades till Frankrike och England. Fransmännen bestämde att de mest värdefulla föremålen skulle ges till kejsarinnan Eugenie, en del gavs till den franske ambassadören, till krigsministern och höga officerare som deltagit i plundringen.
I England anordnades en utställning i Crystal Palace där man visade upp en del av vad man hade rövat. Sedan fördelades föremålen efter liknande principer som i Frankrike. Än idag finns det mängder med föremål från skövlingen av Yuanmingyuan både i Frankrike och England. Mycket har med tiden hamnat i olika muséer men en del finns fortfarande i privat ägo.
I England visade man upp en del av vad man plundrat vid en utställning i Crystal Palace.
Som om inte denna vandalisering var nog återvände brittiska trupper återigen 1900 efter att man slagit ner det s.k. Boxarupproret, (Den rättrådiga harmonins knytnävar) ett uppror som riktade sig dels mot det kejserliga Kina men framförallt mot utlänningarnas närvaro i Kina. Nu slutfördes skövlingen och förstörelsen av Yuanmingyuan. Efter plundring och brand förföll det som återstod och lokalbefolkningen i närområdet använde länge ruinerna som stenbrott, man hämtade här material från palatsbyggnaderna när man byggde sina egna hus. Först långt in på 1970-talet upprättades en förvaltning för att bevara det som nu återstod. Man röjde upp och skapade parken så som den ser ut idag. Fortfarande pågår restaurering av begränsade delar.
För Kina är det fortfarande känsligt att de utländska ”imperialisternas trupper” ödelade dess främsta park och byggnadsverk. När man besöker parken idag blir man påmind överallt om detta övergrepp, ruinerna och de stenar, med text även på engelska, som berättar om vad som en gång stod där är svåra att undvika. En lek med tanken att allt skulle vara kvar som så många andra byggnader i Kina från den här tiden är lockande. Yuanmingyuan hade med stor sannolikhet varit en av Kinas främsta sevärdheter. Idag är det inte många utlänningar som kommer hit. Denna vackra höstdag när gulnade löv från gingkoträden föll till marken var det många hundratals besökare härute. Den enda ”waiguoren” (utlänningen) var nog jag. Vi såg inte någon annan. Nu hör det till saken att utländska turisters besöksprogram genom åren vanligtvis inte har innehållit Yuanmingyuan. Man har besökt det andra sommarpalatset Yihuyuan (”Det nya sommarpalatset”) där så gott som allt av byggnaderna finns kvar, även de förstördes till en del men har återuppbyggts. Här har jag tidigare skrivit om ett besök vi gjorde där våren 2023: https://www.pgrahn.com/blogg/259-en-utflykt-t-till-yiheyuan-nya-sommarpalatset.html
Trots dessa historiens dystra vingslag njöt vi av dagens vackra väder och den friska luften. Vi begränsade vårt besök genom att gå in via den ”södra porten” promenera några kilometer fram till Xiyanglou (Västra byggnaderna) uppförda 1747 – 1759.
En målning av Giuseppe Castiglione vilken avbildar kejsaren Qianlong.
Här i området Xiyanglou lät kejsaren Qianlong uppföra flera palats i västerländsk i barock- och rokokoarkitektur. Arkitekter bakom dessa byggnader var den italienske missionären och framstående konstnären Giuseppe Castiglione samt fransmännen Michel Benoist och Jean Denis Attiret. Dessa européer som bodde i Kina under många år, vars avsikt var att ägna sig åt missionsverksamhet, var kunniga inom flera områden vilket självklart var ett sätt att bygga förtroende och visa ”europeisk högtstående kultur”. Vi nöjde oss med att se ruinerna av Xianglou, vi har ju varit i Yuanmingyuan förut, och tog oss sedan med hjälp av ett par trevliga båttransporter, på en av de större sjöarna och via en smal kanal, tillbaka till södra porten där vi parkerat bilen
En vacker paviljong som inte totalförstördes.
Skövlingen av Yuanmingyuan kommer med jämna mellanrum upp när det gäller Kinas relationer med västmakterna. 1985 såldes i USA vid en auktion ett bronshuvud, av en häst, som suttit i en av fontänerna i Yuanmingyuan, priset blev då ytterst blygsamt, 1500 US dollar. Men i februari 2009 kom det kraftiga reaktioner från Kinas regering när auktionsföretaget Christie´s i Paris bjöd ut två bronshuvuden, föreställande en kanin och en råtta, som även de suttit på samma fontän i Yuanmingyuan. Det var modeskaparen Yves Saint Laurent som lät dem gå under klubban. Ännu mer kalabalik blev det när den ”kinesiske patriot” som la det vinnande budet vägrade att betala, han hävdade att bronshuvudena tillhörde det kinesiska folket.
Jag har inte riktigt klart för mig var de 12 olika originalbronshuvudena finns idag. Skall fördjupa mig i det längre fram. Men i december 2020 återbördades det tidigare nämnda hästhuvudet till Kina med hjälp av ”billionären” Stanley Ho från Macao då han, efter att ha ropat in det för många miljoner dollar, överlämnade det till kinesiska National Cultural Heritage Administration.
Från och till har det talats om att man skulle restaurera Yuanmingyuan. Det har då inte handlat om att bygga upp allt men vissa delar. Det finns två falanger den ena menar att allt skall behållas som det är för att påminna om ”imperialismens förtryck och härjningar i Kina” medan andra sidan menar att det nu är så länge sedan dessa händelser ägde rum att det inte är någon mening med att lämna det som det är utan återställa parken till sin forna glans. Det skulle bli en första klassens sevärdhet för turister och man skulle också få mera tyngd bakom kravet på att de konstverk som rövats bort skall återställas. Nu hör det till saken att efter Covidepidemin har turismen, åtminstone den som innefattar utländska besökare, i stort upphört. Men den inhemska turismen är på uppgång och och är nog så viktig.
Fanghu Shengjing-palatsen avbildade vid den tid då de fortfarande var i bruk.
Det finns delar av Yuanmingyuan som jag aldrig besökt, det är ett jätteområde, och vid nästa besök skall jag försöka se vad som återstår av Fanghu Shengjing byggt under kejsare Qianlong´s tid 1738, på ett område som var 20 000 kvadratmeter stort, av detta område utgjorde 7 000 kvadratmeter palatsbyggnader. Byggnaderna var relaterade till den kinesiska mytologin om de odödligas öar. Byggnaderna, alla med olika namn, var förbundna genom långa korridorer och rikt utsmyckade. Taken var klädda med keramiskt taktegel i olika färger, gult, blått och grönt. Dessa byggander var bland de mest spektakulära av alla byggnader i Yuan Ming Yuan. De innehöll bl.a.över 2000 buddhistiska skulpturer.
Ett foto från 1900-talets början när några byggnader fortfarande inte rasat fullständigt.
En kinesisk forskargrupp tillkännagav den 18 april 2023 att man med hjälp av en särskilt skapad programvara har lyckats skapa bilder av hur ca. 60 % av palatsbyggnaderna i Yuanmingyuan såg ut innan de förstördes av de brittiska- och franska trupperna 1860. Forskningsgruppen under ledning av Guo Daiheng, professor i arkitektur vi Qinghua Universitetet, berättade vid presskonferensen att det tagit gruppen 15 år av arbete att ”digitalt restaurera” parkens byggnader. Medlemmarna i gruppen har med hjälp av 10 000-tals historiska dokument av olika slag skapat 2000 digitala arkitekturmodeller.
Delar av Fanghu Shengjing-palatsen i en digital rekonstruktion
Här är länken till Global Times sidor med bilder: