Lagom till påskhelgen anlände jag hem efter en lång och rätt tröttsam resa via Istanbul. Resan till Nepal & Bhutan är därmed avslutad. Nästan tre veckors resande med flera mycket tidig start på dagen sliter en del. Men mina resenärer i gruppen från Världens resor/SvD accent var tåliga, trevliga och samarbetsvilliga. Vi fick många mycket fina dagar med intressanta överraskningar och hade det trevligt tillsammans. Det är alltid med saknad man säger adjö och ser dem försvinna in på flygplatser må det vara i Kathmandu, Peking eller Delhi. Denna gång hade jag rest ut några dagar innan gruppen anlände. Jag låg inte direkt på latsidan dessa dagar utan tog mig runt Kathmandu, i sällskap med min nya bekantskap från Berlin. Vi hann med mycket, bl a satt vi på första ”parkett” en kväll i Pashupatinath vid den s k Articeremonin. Ceremonin hålls varje kväll året runt och är en slags ”tacksägelsemässa” till den hinduiska guden Shiva. (En liten film på 30 sek. Se ovan).
Genast när gruppen anlänt började programmet. Först en dag i Kathmandu och sedan vidare med buss till Begnas tal och Pokhara i västra Nepal. Här väntade en dagsvandring upp mot bergen. Nej vi besteg inga berg utan nöjde oss med en picnic uppe vid Begnas kote. Vi gjorde också ett intresant besök på den lokala skolan som denna dag hade examinationer. Vi fick en god inblick i skollivet på den nepalesiska landsbygden. Färden fortsatte någon dag senare ner till Chitwan natinalpark där vi red på elefanter och fick se den berömda pansarnoshörningen på nära håll. Den bengaliska tigern skymtade vi aldrig men det lär finnas 125 stycken i Chitwanområdet. Apor, fåglar och någon såg även en leopard så skådningsutfallet får anses gott. Tillbaka till Kathmandu med en 25 minuters flygtur från Bharatpur med Buddha Air och sedan upp till Dhulikhel där vi bodee på ett trevligt resort.
Flyg till Bhutan och redan i Paro fick vi vid vårt första dzongbesök (dzong=fort) se munkar framföra en religiös dans. Man övade inför den kommande festivalen i Paro. Bhutan är alltid lika fascinerande med sina vackra borgar och sin färgstarka befolkning. Vi besökte Punakha och den kanske vackraste dzongen i Bhutan. Vandrade upp till Taksthang-Tigernästet på 3000 meters höjd och tillbringade några dagar i huvudstaden Thimpu, 90 000 invånare och inga trafikljus Givetvis besökte vi också den stora Buddhan ovanför Thimpu, som fortfarande är under konstruktion. 51 meter hög blickar Sakayamuni Buddha ut över Thimpudalen. Återfärd till Kathmandu med flyg och redan denna dag fick vi vara med om festivalen till ära för Seto (vita) Machendranath. Under fyra kvällar drar man den stora, tunga och klumpiga trävagnen genom centrala Kathmandu. Just den kväll vi var där bar man också ut den lilla levande gudinnan Kumari ur hennes tempel och placerade henne i en bärstol. Vanligtvis får man inte fotografera henne. Hon visar sig några gånger om dagen i ett fönster i sitt hus Kumari Mahal. Nu passade alla med kamera, telefon och inte minst stora och små Ipads att fota henne det korta ögonblick det var möjligt. En slags teknologins hyllning till den gamla Kumari-traditionen som ännu lever. Den stora trävagnen drog vidare under intensivt trummande och höga rop. Allt som en slags förövning till den senare större festivalen Rato (Röda) Machendranath där man drar en liknande vagn från byn Bungamat, som vi för övrigt också besökte, till grannstaden Patan. Dessa festivaler är intressanta på många sätt inte minst för att både hinduer och buddhister deltar i denna mycket gamla tradition. Folklivet med staka färger och många människor är minst lika intressant som de religiösa ceremonierna. Allt betraktat av Shiva och hustrun Parvati som tittar ut ur fönstret i sitt tempel, byggt under sent 1700-tal av Bahadur Shah. En tidig morgon, ja till och med två försök gjorde några i gruppen, trodde vi oss ha chans att se Mount Everest ytterligare en gång från ett flygplan. Men trots att vi använde Buddha Air så gäckade berget oss. Båda dagarna fick vi ställa in efter någon timmes väntan på flygplatsen. Det gäller ju att vara i startgroparna när jättarna behagar visa sig. Fast å andra sidan hade haft vi en fantastisk utsikt mot Himalayas högsta toppar från vårt flyg från Paro med Bhutan Airlines till Kathmandu någon dag tidigare så vi hade ju alla dessa vackra berg även på denna resa. Slutligen ett lästips ”Into thin air” av Jon Krakauer. En bok som berättar om segrar och nederlag, katastrofer och glädjeämnen kring dettta världens högsta berg.
