En del av de centrala delarna av konstdistriktet 798. November 2023
Alla bilder Paul M. Grahn 2004 - 2023
För sex år sedan (2017) skrev jag följande i ett blogginlägg som handlade om den kinesiska samtidskonsten och konstdistriktet 798 i Beijing: ”Jag måste revidera mina tidigare påståenden att 798 har försämrats. Det korrekta skall vara att det har förändrats och inte nödvändigtvis då till det sämre. Det har blivit större och ändrat karaktär, det har tillkommit byggnader men framförallt har det byggts om. Nu finns det många bra alternativ om man vill äta och dricka…”
Häromdagen gjorde vi ett besök i 798-området. Nu sex år senare (2023) är det svårt att hålla med om vad jag skrev då. Om området var på väg att bli ”kommersialiserat” då, så är det fullbordat nu. ”Försämrats eller förändrats” det får givetvis varje besökare själv avgöra. Jag har regelbundet besökt 798 sedan det etablerades 2001. Från början var det ett antal konstnärer som hyrde lokaler här för att använda som ateljéer, några bodde också i ateljén. Till en början var just den gamla industriella miljön mycket påtaglig någon enstaka restaurant, där man den varma årstiden kunde sitta ute och ta en öl fanns det, en bokhandel och ett antal gallerier. Den konst som producerades och visades var ibland rätt ”uppkäftig”, vilket tilläts eller snarare myndigheterna ”såg mellan fingrarna” och hade helt enkelt mindre kontroll då än nu.
Nu finns det mängder av restauranger så vad mat och dryck anbelangar är det ett bredare utbud. Vi provade nu en i området relativt nyetablerad restaurang med mat från ”Pekingköket”. Det är en mycket stor restaurant som tillhör en restaurangkedja vid namn ”Na Jia restuarants 1748”. Utomordentligt god mat till bra priser och inredningen är smakfullt utformad i klassisk Pekingarkitektur i helt nybyggda lokaler.
”Na Jia restuarants 1748”.
Anledningen till att vi åkt till 798 var inte för att äta utan för att se en utställning benämnd ”Modern Times” som visas på UCCA (Ullens Center for Contemporary Art). Utställningen består av 100 verk av Cezanne, Picasso, Braque, Matisse, Klee och Giacometti vilka är utlånade från Museum Berggruen/Nationalgalerie i Berlin. Utställningen har tidigare visats i Tokyo, Osaka och Shanghai. Samlingen är skapad av konsthandlaren Heinz Berggruen, (1914 – 2007) från Berlin. Han emigrerade till USA 1936 när nazisterna i Tyskland trappade upp förföljelsen av judar. Efter kriget öppnade han 1948 en konsthandel i Paris och hade nära kontakt med konstnärerna. 1980 stängde han sin konsthandel och ägnade sig enbart åt att samla konst. 1996 inbjöds han att visa sin samling i Berlin och 2000 köpte den tyska staten genom Nationalgalerie hela samlingen. Ett av de största inköpen man någonsin gjort. Heinz Berggruen avled 2007.
Ett av Picasso´s kubistiska verk som ingår i utställningen "Modern Times".
En av Picasso´s skisser till det "första kubistiska storverket" "Flickorna från Avignon"
Verken i utställningen visas i tidsordning. Genom det här linjära sättet att presentera verken kan man exempelvis följa Picasso från den ”blå och rosa perioden” vidare i den kubistiska och fram till 1950-talets figurativa bilder. Det är ett exklusivt urval stor europeisk konst som visas och intresset är stort. Det hör ju inte till vanligheterna att man kan se verk som dessa i original i Kina. Utställningen har tidigare visats i Tokyo och Shanghai. Museum Berggruen i Berlin är stängt fram till 2025 och man kan därför låta en stor del av samlingen åka på turné. Denna tisdag eftermiddag var det många utställningsbesökare på UCCA, de flesta var yngre människor och bland dem också tre utlänningar!
UCCA´s lokaler har utökats väsentligt, moderniserats och håller hög standard idag.
UCCA skapades av konstsamlarparet Guy och Myriam Ullens och öppnade sin verksamhet här i Beijing 2007. 2017 togs ledningen för UCCA i både Beijing och i Shanghai över av en grupp kinesiska och internationella ägare. Lokalerna i Beijing har under åren utvidgats men bär delvis fortfarande spår av den industriella Bauhausarkitekturen som präglade det tidigare fabriksområdet byggt under 1950-talet med östtysk hjälp. Här producerade man den tidens ”hightec” och vapen, namnet 798 är kvar sedan den tiden. Säkerhetsklassade industrier i Kina benämns fortfarande bara med siffror.
I de första utställningslokalerna i 798-området. Målat på innertaket kulturrevolutionära slogans. "Den store revolutionären, Mao Ze-dong" mm. Foto: Paul M. Grahn 2004
Vad beträffar området 798 idag så är det positivt att biltrafik inom området inte är tillåten. Det tråkiga är att galleriernas utbud av konst inte är lika intressant och spännande, tycker jag, som det var för 20 år sedan. Kan kanske tyckas självklart, det är uppenbart att man inte längre visar konst som ifrågasätter ”Kina och kinesiska förhållanden” på något sätt. Flera av de ”stora namnen” i den kinesiska samtidskonsten har ju också lämnat Kina, lever och verkar i USA och Europa. Mycket, inte allt, av det som visas idag är tämligen utslätat och framstår mest som dekorativa inredningsobjekt. Därför fint att kunna se konst som en gång vände upp och ner på konstbegreppet, även om det var i en annan del av världen och för väldigt många år sedan.
När det gäller bokhandlarna i området är det likaledes genomgripande förändringar. En av dem var Timezone 8 som startades i 798:s barndom av amerikanen Robert Bernell. Timezone 8 var förlag, bokhandel och tidvis galleri. Nu är bokhandeln och förlaget nerlagt men restaurangen finns kvar men jag vet inte vem som driver den.
En bild från Timezone 8. Längst bak till höger dåvarande ägaren Robert Bernell. Skymd framför bilden av Andy Warhol är Christopher Makos, en av Warhols fotografer som var med Warhol i Kina tidigt 1980-tal. Foto: Paul M. Grahn 2008
En bokhandel som fortfarande finns kvar, kombinerad med ett té-hus, är Cans teahouse. Idag ännu mera välförsedd med böcker, inte minst om kinesisk konsthistoria, arkitektur och antikviteter de flesta böckerna är på kinesiska, man har en mindre del med engelsk litteratur i dessa ämnen. Men fortfarande säljer man här min favorittidskrift ”Orientations” som ges ut i Hongkong i såväl kinesisk som engelsk upplaga. Mycket glädjande för mig var att de hade exemplar av de två senaste numren. Alltid intressanta artiklar, i september/oktober numret en artikel om Sanxingdui, nära Chengdu i Sichuanprovinsen. Här har man nu gjort ytterligare fynd från den intressanta bronsålderskultur som fanns här 2500 – 900 före vår tideräkning! 1986 hittade man tiotusentals objekt och allt sedan dess har arbetet pågått. Man har ett utomordentligt intressant museum så för den som kommer till Chengdu kan jag varmt rekommendera ett besök där. Jag har skrivit om mitt besök där 2016. Här är länken: https://www.pgrahn.com/blogg/14-sanxingdui.html
För sex år sedan skrev jag också om den kinesiska samtidskonsten att ”den är omöjlig att sammanfatta i en kort text.” det gäller fortfarande. Dessutom har jag ”inte längre någon koll”. Att de samtida kinesiskakonstnärerna gav sig ut i världen och är verksamma i såväl Europa som USA är välbekant. Med internationella gallerikontakter, skyhöga priser på konstauktioner och presenterade i konsttidskrifter och på Internet är flera av ”de storas” verk heta samlarobjekt idag. Vi besökte Hongkong våren 2023 och jag skrev då om M+ som då visade ”The Sigg collection” vilken innehåller verk av de flesta av de kinesiska konstnärer som nu räknas som ”stora namn”. Här är länken till det inlägget: https://www.pgrahn.com/blogg/253-till-orientens-parla-och-vidare-till-den-norra-huvudstaden.html
Micelangelo Pistoletti och undertecknad på Galleri Continua i en "spegelbild" dvs. Pistoletti var inte närvarande.
Ett galleri som varit med länge i 798-området är galleri Continua och en av de konstnärer som ställt ut där ett flertal gånger är Micelangelo Pistoletti. Den nuvarande utställningen heter "Selfportrait" och innehåller ett stort antal målningar som ser ut som sk. OCR-koder. Tydligen har han låtit tatuera in sådana på sin egen kropp. Ett rätt bra exempel på en "stor konstnärs dekorativa verk", knappast kritiska men likväl kommenterar de på något sätt Kina idag. Här används OCR-systemet till snart allt man skall företa sig. "Självporträtt" är också något som den kinesiska ungdomen ägnar sig mycket åt, gärna med hjälp av sk. selfiestick till mobiltelefonens kamerafunktion. I utställningen ingick ett särskilt rum där man kunde skapa självporträtt. Dessvärre kunde jag inte ta del av det, för att förstå hur och på vilket sätt man kunde använda det. Det var hela tiden upptaget av några unga kinesiska flickor som var mycket uppspelta över att kunna skapa bilder därinne.
Några av Pistolettis OCR-bilder" på Galleri Continua. November 2023
I mitt blogginlägg för sex år sedan angående 798 skrev jag ”Utställningar med kinesisk samtidskonst är en lukrativ bransch och det kommersiella och politiska intresset är svåra att urskilja bakom den vederhäftiga fasaden. Storsamlarna samarbetar med västvärldens stora museer och deras samlingars värde förräntar sig snabbt.
Jag vet inte hur många ”samtidskonstnärer” det finns i Kina, sannolikt hundratusentals, och givetvis är det i Kina som i övriga världen att några få är ”de utvalda”. Om man skall hänga med i ”dagens prisbild, ”se trenderna och vara uppdaterad” så har man en styv uppgift”.
En av "de utvalda stora konstnärerna" är Ai Weiwei som 2009 genomföre ett stort konstprojekt kallat "Fairytale". 100 kineser fick resa fram och tillbaka till Europa. Bla. var alla utrustade med likadana resväskor. Här en av mina bilder från utställningen på Pace gallery i 798. Ai Weiwei lever idag i Europa, det senaste jag hört om hans vistelseort var att det var någonstans i Portugal.
Wang Guangyi´s revolutionäre konstnär står inte längre kvar och svingar penseln i 798. Foto: Paul M. Grahn 2005.
Vidare ”mycket av ”konsthändelserna” äger nu rum i Hongkong. Flera av de stora gallerierna är nu etablerade där och vi väntar med spänning på att West Kowloon cultural Center med dess M+ samling av kinesisk samtidskonst skall öppna. Delar av samlingen, som ursprungligen ägdes av den schweiziske, f d ambassadören i Kina och samlaren Uli Sigg, visades i ArtisTree, Cornwall House i Hongkong från den 23 februari till den 5 april 2016. Här fanns givetvis många av de ”stora namnen” med som Ai Weiwei, Fang Lijun, Geng Jianyi, Huang Yong Ping, Zhang Peili och Zhang Xiaogang.” Ja där var några av de ”stora namnen” nu finns det flera andra. Jag lade också till på slutet att ”den tålmodige kan än idag hitta spännande och intressant konst i Kina, fast det är inte längre lika lätt som förr och utbudet av konst är idag massivt så det gäller att sålla agnarna från vetet.” Det gäller än idag.
Här är länkar till texterna från 2017:
https://www.pgrahn.com/blogg/162-kinesisk-samtidskonst.html
https://www.pgrahn.com/blogg/178-forbjudna-staden-sanlitun-och-798-i-peking.html