- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En vacker och varm tisdagskväll har jag bestämt träff med Ylva & Maggan som är i Peking för att titta på hotell inför nästa säsong. Jag har ägnat eftermiddagen åt Nanluoguxiang, ”södra klocktornet gatan” för att fotografera. Gatan ligger norr om Förbjudna staden uppe vid Klock- och trumtornet alldeles i närheten av de ”norra sjöarna”. Det börjar ju dra ihop sig till att jag på allvar måste sortera bilder inför höstens utställning på Västerbottens museum. ”Kina - Tre tider tre fotografer” som jag skall skapa tillsammans med Åke Norström och Låke Stomfelt.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Det blev en precis sådär intressant dag som man kan önska sig. Frukost på mitt hotell tillsammans med professor Yu. Han är 74 år och pensionerad från Chengde´s medicinska universitet. Han kommer från Shanghai, studerade i Peking på 1950-talet, bl a japanska språket, och har sedan arbetat i Chengde. Han är intresserad av historia och började därför för några år sedan att intressera sig för vad svenskarna gjorde i Jehol (Chengde) under 1920 och 30-talen. Givetvis stötte han direkt på namnet Sven Hedin och via en del sökande och hjälp av bekanta införskaffade han Hedins originalband av ”Jehol - Kejsarstaden” samt en japansk översättning av denna bok.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Putouzongcheng, Potala, Foto: Paul M. Grahn Juli 2011
Igår tisdag 19/7 tog jag tåget, norrut från Peking, upp till Chengde i Hebeiprovinsen. Här i den i lilla staden, bara 300 000 invånare i själva stan fast 3,6 miljoner i hela området, finns det mycket att se för den som är intresserad av kinesisk historia och hör och häpna i viss mån även svensk sådan.
Det var hit till Jehol, som heter Chengde idag, de manchuriska kejsarna f r o m kejsare Kangxi, 1703 t o m kejsare Xianfeng, 1861, drog sig undan sommarhettan nere i Peking. Kangxi började bygga sitt stora sommarpalats här och sedan följde Yongcheng och inte minst sonsonen Qianlong efter. Qianlong lät uppföra åtta palats och tempel runt ”Den kejserliga sommarvillan” (Bishú Shanzhuang). Dessa var byggda i syftet att behålla goda relationer till de grannländer och härskare i Kinas utkanter som man underkuvat vid den stora expansion av det kinesiska riket som Qianlongs arméer genomfört. Några av dessa tempel är idag restaurerade och ingår i det som framförallt kinesiska turister vill se. Det kommer en och annan utlänning hit också men de är jämförelsevis få jämfört med den inhemska turismen.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Kom tillbaka till Peking sent i måndagskväll. Redan torsdag idag, semester kallas det, det är varmt och hög luftfuktighet även i Peking nu. Temperatur alltid över 30 grader Celsius. Yan Tao åker som vanligt till kontoret varje dag (5 dagar i veckan, här har man inte semester på riktigt samma sätt som vi har det) och jag gör ibland någon liten utflykt ”på stan” eller bort till konstgallerierna i 798 eller så gör jag ingenting.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
I Hongkong fredag till måndag, 8 - 11 juli. Varmt, 32 - 34 grader, som i en finsk bastu känns det som, hög luftfuktighet och ändå fryser man eftersom man är mycket inomhus, shoppinggallerior och restauranger och andra ställen har mycket effektiva AC:s som går på högvarv. Vi, Yan Tao och jag samt två av hennes väninnor, har blandat shopping med ätande, allmänt turistande och så lite kultur på det. Hongkong museum of art visar flera intressanta utställningar, som vanligt, mest intressant denna gång var ”Ink art vs. Ink art” med arbeten i tusch av ett flertal konstnärer från Hongkong.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Flera jubileum i år. Red gate gallery med chefen Brian Wallace i spetsen, på bilden mannen i mitten iförd röd skjorta, firade sitt 20 års jubileum under lördagen den 2 juli. Två generationer konstnärer är representerade med konstverk i olika tekniker i denna jubileumsutställning. Priserna på verken varierar också rätt mycket från 8.000 CNY upp till 580.000 CNY. Samtida kinesisk konst har blivit dyr. Brian Wallace startade galleriet 1991 och det har sedan dess varit inrymt i sydöstra vakttornet i Pekings gamla stadsmur, (Dongbienmen). Kanske egentligen inga idealiska utställningslokaler tycker jag men med rejäl kinesisk atmosfär. Galleriet hade en tid en filial ute i konstområdet 798 men den enheten har man lagt ner då den mest kostade ofantliga summor i hyra. Här i galleriet startade vi vindrickandet vid halvfemtiden för att sedan, med inbjudan från Brian, fortsätta till restaurang Repulse Bay vid ”Arbetarnas stadion”, mat från Sichuan, kryddstark och god, mera vin och en oändlig mängd tal till Brians ära.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Idag ont i fötterna och ryggen igår en lång runda ”på stan”. Hade gett mig den på att nu skall jag ta mig in på Nationalmuseet i Peking. Gjorde ett försök i april men då var alla biljetter slut, jag kom för sent på dagen. Igår var jag där vid 10-tiden och det var bara 40 minuters kö innan jag blev insläppt. Det är är gratis inträde, än så länge, och det passar ju den miljon kinesiska turister som varje dag besöker Peking. I kön kan man urskilja människor från alla delar av Kina och så en och annan utlänning, igår såg jag fyra stycken i kön. De utländska besökarna blir säkert avskräckta av den långa kön. Man visar sin legitimation vid en säkerhetskontroll, pass eller körkort går bra för oss långnäsor och sen in i den väldiga byggnaden.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Sitter och bläddrar i "VISTA", ett samhällsmagasin och upptäcker att det på Yan Huang konstmuseum visas den från 1960-talet berömda skulpturgruppen "Rent collection Coutyard - Arrendeindrivningen".
Läs mer: PEKING: ”Arrendeindrivningen” på Yan Huang konstmuseum
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Efter en sväng i Dashanzi 798-området, som nu har ännu fler butiker som säljer ”designade” prylar och som tyvärr alla har ungefär samma sortiment åkte vi till Sanlitun Village för att äta japanskt. The Village, vars namn man kan tro anspelar på samma by i New York, är ett av de mera trendiga områdena i Peking idag.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bilden ovan tog jag någon gång i december 1975. Jag har återvänt många gånger till Nepal, Kathmandu och givetvis även Bhaktapur. I januari i år, 2011 var jag där igen och tänkte att jag skulle ta en bild från ungefär samma vinkel som bilden 1975 dvs cirka 35 år senare. Ja skillnaden är inte så stor. Inte lika stor som när man tar bilder på många andra platser i Kathmandu med omnejd. Bhaktapur har bevarats till stora delar, ett museum ett levande museum. Detta är ju den stora frågan när man som aktiv i turistnäringen känner skuld och ibland förtvivlan över utvecklingen och skärskådar sin egen del, visserligen rätt blygsam men likväl är man en del i denna nedbrytningsprocess av många intressanta platser. Är det värt priset? Får lokalbefolkningen någon del av de pengar som rullar in?