- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
”Han som ligger på lotusen”. En traditionell kinesisk s k nyårsbild. Nyårsbilder tryckta från träblock och färglagda är mycket gammalt i Kina. Redan under Songdynastin, 960 -1279 e Kr, fanns det ett stort antal då redan klassiska bilder. Man köper nya bilder till det kinesiska nyåret och sätter upp bilderna på eller bredvid dörren till hemmet. En folkkonst i dess verkliga bemärkelse. Idag har denna tradition blivit än mer populär och även i de modernaste bostadskvarter ser man bilderna.
Pojken, ovan, ”Zi yu wu lian” som är välnärd och håller en fisk i famnen bringar välgång och rikedom år efter år. Ordet ”fisk - yu” och ordet för ”överflöd - yú” uttalas lika. Härigenom har fisken kommit att representera överflöd. Till nyårsmiddagen vill man därför i Kina gärna servera en hel fisk. Det är också ett gott tecken om man kan äta fisken och lämna huvudet och benen intakta tillsammans. Att vända på en fisk som serverats hel på ett fat, vilket jag alltför ofta har sett praktiskt lagda utlänningar göra i Kina, betyder den grövsta olycka. Givetvis eftersom man vänder på lyckan - överflödet. Se där orsaken till vår omfattande ekonomiska världskris. Klart som fiskspad eller hur?
Bilden ovan kommer från byn Yangliuqing i Tianjin. Det är en av de klassiska orter där man sedan många århundraden har tillverkat dessa nyårsbilder.
Vill du veta mer om kinesiska blocktryck kan du kolla in:
http://www.artelino.com/articles/chinese-woodblock-prints.asp
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Jag är ingen tågentusist för mig är resmålet viktigare. Men igår gjorde Yan Tao och jag en utflykt med tåg just för att ”prova tåget”. Snabbtåget, 30 minuter till Tianjin som ligger 13 mil öster om Beijing.
Nu innan den nya tunnelbanedelen öppnar ner till ”södra stationen” i Beijing är det lite avigt att ta sig dit. Transporten i Beijing tar längre tid än det tar att åka till Tianjin.
Tianjin en lite mindre stad, bara 10 miljoner, är belägen ute vid kusten och en av Kinas största hamnstäder. Många byggnader från kvar av det koloniala inflytandet från Europa. Vi gjorde oss en eftermiddag där och passade bl a på att köpa ett blocktryck, ett s k ”Yangliuqing nyårstryck”, världsberömda i hela Kina! Vi åt ”sjömat” som en sen lunch eller tidig middag och strosade runt på ”kulturgatan”. Kulturgatan, Gu Wenhua jie, har nyuppförda hus i Qingdynastistil. Många butiker som säljer traditionell kinesisk konst och annat. Här passade vi också på att smaka på ”Mandelte” som är en tjock söt puré med socker, mandel och annat smått och gott. Jämfört med Beijing känns Tianjin mer stillsamt och de utländska besökarna är färre. Tåget då? Toppfarten var 322 km i timmen, alltså cirka 100 km p h långsammare än Maglevtåget i Shanghai om man nu skall vara petig. Men det var fräscht och effektivt. Första klassbiljetten kostade 69 yuan enkel väg och andra klass 58 yuan , vi provade båda. Vari skillnaden mellan klasserna bestod förstod jag aldrig riktigt, det kan ha varit att det mellan förstaklassvagnarna fanns en dörr?
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Sedan julhelgen har jag fått ett nytt husdjur. Ett tibetanskt snölejon med tungan hängande ut ur munnen. Snölejonet kommer från Dropenling Handicrafts Center i Lhasa som drivs av Tibet Artisan Initiative. Där har lejonet designats av Susie Vickery, kostymdesigner tidigare verksam vid RSC- Royal Shakespeare Company i England. Hon besökte Lhasa i fjol för att arbeta med traditionellt tibetanskt hantverk. Lejonet är gjort i applikationsteknik, en traditionell teknik i Tibet som bl a används för att göra dörrförhängen och religiösa textila bilder till klostren.
Snölejonet är ett tibetanskt fantasidjur. Två av dem avbildas för övrigt på Tibets gamla numera förbjudna flagga. Nåväl, jag såg på Chris Buckleys bloggsida att han hade fått några snölejon till sitt galleri, The Torana house, i Beijing, och nämnde detta för Yan Tao som snabbt var där och köpte ett åt mig i julklapp. Tack!
The Tibet Artisan Initiative's webbsida finns på www.tibetcraft.com