- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt över några av templen och klosterbyggnaderna nedanför klostret Pusading. Det kinesiska nyåret innebär tusentals besökare till Wutaishan. Foto: Paul M. Grahn Februari 2018.
I februari 2018 under det "kinesiska nyåret" begav vi oss, med bil, från Peking till Wutaishan (kinesiska: 五台山; pinyin: Wǔtái Shān), (De fem tornens berg). Ett av fyra heliga berg för buddhisterna i Kina. Bergsområdet med sina fem toppar är belägna i häradet Wutai, provinsen Shanxi cirka 40 mil sydväst Peking. Här i området finns flera av Kinas viktigaste buddhistiska kloster och tempel, 53 stycken, varav några klassats som världsarv av Unesco. Wutaishan anses vara Wenshu´s (Manjushri) hem, han är visdomens bodhisattva. Berget har även band till den tibetanska buddhismen, det finns ett par tibetansk/mongoliska kloster här. Bergets namn kommer av den ovanliga topografin, bestående av fem rundade toppar eller "torn", norra, södra, östra, västra och centrala. Den norra toppen, Beitai, är den högsta, 3061 meter vilket också är den högsta punkten i norra Kina. Man tror att bodhisattvan Wenshu manifesterar sig själv på berget vilket innebär att denne då förkroppsligas som en vanlig pilgrim, munk, eller ett märkligt moln i fem färger. I Wutaishanområdet finns några av Kinas äldsta träbyggnader vilka överlevt ända sedan Tangdynastins dagar (618 - 907).
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Mount Everest sett norrifrån den tibetanska sidan. Foto. Paul M. Grahn Juni 2009
Jag har under några år på min blogg bl a ägnat mig åt att ”recensera” böcker av typ "populärlitteratur" skrivna av svenska författare, eller översatta till svenska, där handlingen är förlagd till Tibet. Det fanns överraskande fler av det här slaget än jag anat. Tibet har varit, och är kanske fortfarande, en lockande ”mystisk” miljö att förlägga de märkligaste historier till. Det finns sannolikt fler böcker av det här slaget vilka inte är översatta till svenska. Här är länkar till de jag så här långt skrivit om.
https://www.pgrahn.com/blogg/214-mera-popularlitteratur-om-tibet-larmpunkt-tibet.html
https://www.pgrahn.com/blogg/208-harlekin-nr-316-det-sa-klick-i-tibet.html
https://www.pgrahn.com/blogg/171-aventyrsboken-rolf-i-tibet-1948.html
https://www.pgrahn.com/blogg/169-fange-i-tibet-barbara-cartland.html
https://www.pgrahn.com/blogg/163-mer-gammal-popularlitteratur-om-tibet.html
https://www.pgrahn.com/blogg/154-gamarna-fran-tibet.html
Ur ”Som lamans utsände i Tibet” (1980), nyligen införskaffad, återger jag nedan en del av och mina tankar runt den. Jag har länge känt till att boken existerade men inte hittat den. Tack vare den utmärkta bokförmedlingstjänsten ”Bokbörsen” på nätet är det avsevärt lättare att hitta även böcker som man inte vanligtvis snubblar över på antikvariaten.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bak- och framsida av boken
- Nej… nej, svarade han tvekande. Jag behöver någon som kan göra ett undersökningsjobb åt mig i Tibet. Jag log. - Har du blivit av med någon av dina astronauter i Himalaya? - Nej, inte precis det. - Tibet … Jag skakade på huvudet. Det är inte som det var på den tiden när vi reste omkring med varor där. Kina har övertagit det nu. - Både ja och nej. De har ockuperat Lhasa, Gartok och de flesta av de större städerna och gränsen till Indien. Men efter vad jag hört är resten av landet bara befolkat av getter. Till och med munkarna har gett sig av. - Vad är det jag skulle undersöka? Den här dialogen i början av ”Agentserien – Phil Sherman” med undertiteln ”larmpunkt: tibet” reser genast ett antal frågor.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Yuthok Zampa - ”Turkosbron” från 600-talet, ombyggd 1750 och 1993. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2004
”Turkosbron” är en 28 meter lång brobyggnad som innehåller byggnadsdelar från 600-talet AD. I byggnadens undre del finns fem öppningar som tidigare utgjorde genomsläppskanaler för vatten. Byggnadens övre del byggdes om 1750 och den fick då det turkosfärgade taket av taktegel. 1993 monterades hela byggnaden ner och man bytte ut en del delar av trä och den gamla grunden förstärktes med betong. Idag när man ser brons centrala placering i Lhasa, platsen är den ursprungliga, kan det vara svårt att förstå att bron en gång utgjorde en stadsport utanför den egentliga staden. Men Lhasa har växt åt alla håll och brons plats är idag i ena änden av en affärsgata vilken fått sitt namn ”Yuthok Lam” efter bron. Denna placering antyder inte längre att detta var stadens utkanter. Men kanalen är sedan länge igenfylld och den gamla bron används av ett par butiker och en restaurang idag.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt över Jūyōng guān´s centrala del. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2007.
Juyongpasset (居庸关; pinyin: Jūyōng guān) ligger i Changpingdistriktet i Peking cirka 50 kilometer från centrala Peking. Juyongguan ligger i den 18 kilometer långa Guangoudalen. Passet är ett av de största bergspass där den ”Kinesiska muren” byggdes för att hindra invasion från norr. Juyongguan består av två pass ett i dalens södra ände och ett i den norra. Vägen genom passet är en historiskt strategiskt viktig passage norr om Peking
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den stora Buddhan, 13,7 meter hög, i grotta nr 20 har blivit "signaturen" för Yunganggrottorna. Foto: Paul M. Grahn Februari 2019.
Under flera år har jag haft förmånen att fira det kinesiska nyåret, den s k Vårfesten, i Kina. De två senaste åren har vi tillbringat en vecka av denna ledighet i provinsen Shanxi. Förra året besökte vi buddhisternas berg Wutaishan och i år valde vi att köra bil till Datong. Då vägarna här uppe i norra Kina numera är alldeles utmärkta är det behändigt, om än inte miljövänligt, att göra dessa utflykter med egen bil. Datong ligger cirka 40 mil nordväst om Peking och det är en stad med drygt 4 miljoner invånare. Staden med sitt läge mitt i stenkolsområdet har länge varit ökänd som smutsig och med dålig luft. Det finns stora kolgruvor och tung industri i eller i närheten av Datong. Nu kunde vi dock konstatera att luftkvaliteten var betydligt bättre än sitt rykte, om nu detta beror på årstiden, reducering av fabrikernas utsläpp eller om man har lagt ner det värsta miljöbovarna vet jag inte.
I och kring Datong finns mycket stora industrianläggningar. Foto: Paul M. Grahn Februari 2019.
Vi såg ett flertal nerlagda industrier som tyder på att så kan vara fallet. Påfallande många vindkraftverk och stora områden med solpaneler uppåt bergssidorna tyder också på att man åtminstone försöker göra förbättringar. De centrala delarna av Datongs gamla stad har rivits och för 50 miljarder yuan har man byggt om och upp de gamla kvarteren så att det skall se ut som under Tangdynastin (618-906 AD). Här finns nu mängder av restauranger och butiker. Restaurangerna här serverar klassiska Shanxirätter och nu under Vårfesten var det långa köer till de mest berömda av dem.
Läs mer: Ett besök i Datong och Yunganggrottorna under Vårfesten 2019
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bergen och dalgången vid Keylong. Himachal Pradesh, norra Indien. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Tibetologen George de Roerich
I slutet av juni 2018 var jag på väg upp till Ladakh i norra Indien tillsammans med den turistgrupp från Världens resor som jag ledde. Vi hade startat i Amritsar, Punjab och besökt Manali och Dharamsala, nu åkte vi vidare norrut, övernattade i Keylong. Där upptäckte jag att vi befann oss nära en av de bostäder som tillhört den berömde ryske tibetologen George Roerich. Huset där han bott låg uppe i bergen ovan den lilla orten Keylong. Keylong är trots sin litenhet administrativt centrum för distrikten Lahaul och Spiti.
Den smala och svårframkomliuga vägen upp till Roerich hus ovanför Keylong. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Det fanns en oansenlig liten skylt som visade att upp efter en liten avtagsväg skulle Roerich bostad, nu ett museum, finnas. Vägen var brant och svårframkomlig, lerig efter nattens regn och det visade sig snart att vi inte kunde köra ända upp till huset med våra bilar. Våra duktiga chaufförer lyckades vända bilarna på den smala vägen och vi fortsatte till fots uppåt trots regnet som nu åter föll. Min indiske guidekollega gick iväg för att undersöka avståndet till huset och framför allt se om det alls var öppet. Det visade sig vara längre bort än vi antagit, dessutom stängt, men en granne hade kanske en nyckel. Denne erbjöd sig att visa oss ett fåtal teckningar han hade i sitt hus vilka tyvärr hade vattenskadats förra vintern. ”Muséet” var alltså stängt. Vi avböjde grannens erbjudande då regnet hade tilltagit rejält och vi behövde komma vidare upp mot Sarchu, (4500 m ö h). I Sarchu skulle vi övernatta i ett tältläger. Vår ”utflykt” denna morgon hade redan då tagit alltför lång tid. Men varför nu alls intressera sig för George Roerich, vem var han? En ryss med ett hus uppe i bergen i norra Indien?
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Trappa upp mot Foguang si templets Östra hall. Foto: Paul M. Grahn. Februari 2018
I det bergiga Wutaishanområdet i provinsen Shanxi, cirka 40 mil väster om Peking, finns flera av Kinas äldsta bevarade träbyggnader. De har överlevt sedan Tangdynastins dagar (618 – 907AD). Foguangtemplet byggdes redan 471 – 499 AD under kejsaren Xiaowen, Norra Wei dynastin. 845 AD förbjöd Tangkejsaren Wuzong buddhismen och Foguangtemplets hallar förstördes, endast Zushi- pagoden stod kvar. Arkitekten och arkitekturhistorikern Liang Sicheng, (1901 -72) gjorde flera resor i Shanxiprovinsen under mitten och slutet av 1930-talet för att försöka hitta och identifiera de gamla träbyggnader som han antog kunde finnas där.
Skribenten vid ingången till Foguang si. "Buddhas ljus templet". Februari 2018. Foto: Yan Tao.
Vid vårt besök i Wutaishan, i februari 2018, konstaterade vi kvällen före hemfärden, i egen bil till Peking, att vi kunde använda hela dagen, göra en omväg, och då hinna med att besöka Foguang si- templet i byn Doucun.
Läs mer: Foguang si en av Kinas äldsta bevarade träbyggnader
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Potalapalatset sett från Jokhangtemplets tak. Foto: Paul M. Grahn 1987
Harlekin Nr 316 - ”det sa klick i Tibet” - 1984 i svensk översättning 1985
Madge Copleigh är en ung brittisk filmfotograf som får möjlighet att följa med den framgångsrike filmaren/regissören Seton Chambers för att göra en dokumentärfilm i Tibet. Vad jag kan förstå utspelar sig denna resa i Tibet i början av 1980-talet. Regissören Seton Chambers är en medelålders änkling, dominant, snygg, rik och framgångsrik.
Först i fjärde kapitlet når vi Tibet där ”slirar Landrovern och förlorar greppet i leran. Seton muttrade ett ord som i vanliga fall…”. På vägen från Kathmandu i Nepal till Lhasa i Tibet färdas Seton Chambers och Madge Copleigh nämligen i egen bil.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Teckning av Potala utförd av min gamle vän Jan Sandström 1956, då 12 år gammal. Teckningen har ett fotografi som förlaga och jag kan tänka mig att det kan vara bilden nedan. Bilden sägs visa Alexandra David-Neel i förklädnad i Lhasa tillsammans med sina följeslagare. Sin färd till Lhasa skildrar hon i boken "En parisiskas resa till Lhasa - Till fots och med tiggarstav från Kina till Indien genom Tibet" , utkom på franska 1927 och i svensk översättning först 1987. Hennes bok "Bland mystiker och magiker i Tibet" utgavs på svenska av Gebers förlag redan 1933.
Alexandra David Neel och hennes följeslagare Yonden och okänd tibetan framför Potala 1920-talet
Hemma igen efter ytterligare en Himalayaresa till Kina/Tibet, Nepal och Bhutan. Även denna gång reste vi upp till Lhasa, från Chengdu, med tåg, och sedan vidare landvägen genom södra Tibet och Mount Everest base camp till Nepal. Här är resplanen: https://www.varldensresor.se/resor/himalaya/himalaya-snons-boning