- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Häst med Takyab. Stillbild ur filmen "The last saltkaravan - On the ancient trade route to Tibet" av Lee Hwa-Sil & Cha-Yun-Hi. Filmen skildrar en saltkaravan i västra delen av Sichuan eller östra delen av Tibet det som tidigare kallades Kham.
Takyab är en tibetansk prydnad som man knyter över pannan på karavanens ledar- mula eller häst. Man använder den som en skyddande symbol för karavanen men också för att skydda hästens eller mulans panna mot kyla i Himalaya. På engelska benämns de ofta som ”horse jewellery”, på svenska brukar de kallas ”karavantalisman”. Formen är oftast triangulär, imiterande formen på hästens eller mulans huvud. Takyabs är oftast vävda, på samma sätt som tibetanska mattor. Det förekommer också takyabs i applikationsteknik. Tygbitar vilka är ihopsydda och till formen som de vävda. Takyab´s varierar i storlek, mellan 20 till 30 cm långa och breda. Jag har försökt få information från tibetaner som äger karavanhästar om man låter tillverka takyabs för en specifik häst eller om man tillverkar dem generellt men aldrig fått något klarläggande svar på frågan.
Häst med Takyab. Stillbild ur filmen "The last saltkaravan - On the ancient trade route to Tibet" av Lee Hwa-Sil & Cha-Yun-Hi
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt över Paris mot Eifeltornet från Centre Pompidou i december 2016.
10 dagar i december 2016 tillbringade jag i Frankrike hos bror och svägerska. Vi gjorde några trevliga utflykter in till Paris men också till den mindre staden Rambouillet. Här väntade i deras fina kulturhus en utställning som jag sett fram emot att få se, ”Image-In Tibet – Exposition - D´artistes contemporains Tibétains”. D vs samtida tibetanska konstnärer. En stor och fin utställning där jag också fick återse verk av tibetanska konstnärer som jag sett tidigare, några har jag också träffat i Peking och i Lhasa, men också många nyare verk. Detta är en utställning som borde visas på flera och mera framträdande platser och varför inte också i Sverige.
En annan dag åkte vi till Poissy för att se Villa Savoye, ritad och uppförd av Le Corbusier 1931. Vi fick där en specialvisning av den lilla vaktmästarbostaden just innanför grinden till trädgården. Den lilla vaktmästarbostaden är nyrestaurerad och ännu inte öppen för allmänheten. Villa Savoye är en i raden av de utomordentligt ”moderna” villor som Le Corbusier ritade under 1930- och 40-talen. Den bytte ägare flera gånger och blev med tiden mycket nedsliten, höll på att gå under helt, men är idag räddad och ett franskt nationellt monument, ”Monuments Nationaux”.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bilden ovan: Väggmålning i Centralasiatisk stil. 1000-talet, i klostret Drathang, Tibet. Tucci besökte klostret under sin sista Tibetexpedition 1948. Foto Paul M. Grahn 2004.
TIBETKÄNNAREN GIUSEPPE TUCCI
Från 5 December 2014 till den 8 mars 2015 visades på Museo Nazionale dÀrte Orientale- ”Giuseppe Tucci” i Palazzo Brancaccio i Rom en specialutställning med namnet ”Discovering Tibet – The Tucci Expeditions and Tibetan Paintings”. I samband med utställningen utkom också en bok med samma namn. Curator för utställningen och huvudförfattare till boken har varit Deborah Klimburg-Salter, Ph.D. (1976) Harvard University, Department of Fine Arts, (1990). Hon är för närvarande professor i asiatisk konsthistoria vid Institutionen för konsthistoria, vid universitetet i Wien. Där leder hon också tvärvetenskaplig forskning om kulturhistoria i västra Himalaya, 1000- till 1400-talen. Hennes forskningsintressen inkluderar konsthistoria och arkeologi i Afghanistan, norra Indien, Tibet och Pakistan och hon är författare till flera monografier, varav Tabo - en lampa för kungariket: ”Early Indo-tibetan buddhist art in western Himalaya” (Milano, 1997; New York 1998), är den senaste
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den tibetanska högplatån är till stor del helt obebodd men den utgör fortfarande betesmarker för nomadernas hjordar. Foto: Paul M. Grahn 2004
Kirgizer och Kazakers flykt genom Tibet till Indien
Att läsa böcker är både underhållande och lärorikt. Man kan också råka hitta uppgifter om något man inte hade en aning om. Så är det exempelvis med en historia som jag läste om för första gången i boken ”The Sacred Mountin – The complete guide to Tibet´s Mount Kailas” av John Snelling. (ISBN 81-208-3152-7). Snelling går noggrant igenom person efter person som genom århundradena har tagit sig till och ibland också gått runt berget Kailas i det avlägsna västra Tibet.
Läs mer: Tibet, The Kazak Exodus och amerikanska atomspioner
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt från Samdingklostret över de våtmarker som omger klostret. Foto Paul M. Grahn 2005
Samding Dorje Phagmo är en högt rankad linje av kvinnliga så kallade tulkos inom den tibetanska buddhismen. De olika återfödelserna av Samding Dorje Phagmo anses vara inkarnationer av den tantriska guden Dorje Phagmo. Den nutida Samding Dorje Phagmo heter Dechen Chokyi Dronma, och är född 1938. 1959 flydde Dechen Chokyi Dronma ungefär samtidigt med Dalai Lama till Indien. Men hon och hennes syster fann sig aldrig tillrätta i exil och valde att återvända till Kina/Tibet senare. I dag är hon både en tibetansk lama, pensionerad tjänsteman på hög nivå och medlem i Kinas kommunistiska parti.
Den första Samding Dorje Phagmo var en prinsessa som troligtvis föddes år 1422, i närheten av dagens Nepal. Hon giftes bort vid tidig ålder men ville tidigt bli av med detta sekulära liv och bli nunna. Hennes föräldrar var dock emot detta. Hon försökte fly från den dzong (fort) där hon bodde, men misslyckades. Hon började skada sig själv, slet av sig håret som hon kastade mot sina föräldrar. Bl a på grund av detta tillät föräldrarna henne att bli nunna. Samding Dorje Phagmo fick också gå med på att hennes man gifte sig med en annan kvinna, och lät henne gå. När hon lämnat den dzong där hon bodde red hon till klostret Porong Pelmo Choding, där hon blev novisnunna. Där fick hon också namnet för vilket hon blev känd: Chokyi Dronma,
”Dharmans lampa”. Den mästare som tog emot henne vid klostret fick skarp kritik för att ha låtit en kvinna gå med. Samding Dorje Phagmo gick senare från novis till fullständig nunna, och kämpade för kvinnors rättigheter inom den tibetanska klosterverksamheten.
Den nuvarande Samding Dorje Phagmo
Den nuvarande (12) Samding Dorje Pakmo Tülku är Dechen Chökyi Drönma som var mycket ung vid tidpunkten för det kinesiska maktövertagandet och hennes exakta födelsedatum är ifrågasatt. Vissa källor menar att hon är född ett år före döden av den tidigare inkarnation och därför kan inte vara en ”sann reinkarnation.”
Dorje Phagmo. Foto ur Christer Leopolds bok "Resa i Tibet” (Nordstedts ISBN 91-1-803272-9
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Himalaya från Dochu-La passet 3100 m ö h. Bhutan. Foto: Paul M. Grahn 2016.
Vi närmar oss december och en höst med tre resor till Himalaya är snart slut. I augusti gjorde jag min fjärde resa till västra Tibet och berget Kailash. I september gjorde jag en ny och intressant resa som tog vid just när resan till Kailash avslutades i Beijing. Jag flög via Singapore till Amritsar i Punjab, Indien. Härifrån reste vi sedan med två bilar landvägen via Dharamsala och Manali upp till Leh i Ladakh. (Jammu & Kashmir).
Vägen upp till Ladakh är bitvis inte alls bra, men arbete pågår utmed långa sträckor för att förbättra den. Arbetet är ett s k Sisyfosarbete dvs varje vår tar vårfloden stora sträckor med sig utmed bergssidorna. Förutsättningarna för att vägen skall hålla verkar vara sämre här på Himalayas sydsida. Det regnar mycket och vattnet gör stor skada på vägarna.
I Ladakh besökte vi ett flera kloster nära Leh och fortsatte sedan västerut bort till Nubradalen. Vi avslutade med att åka upp till den tibetanska gränsen vid sjön Panggong tso.
Hemresa via Delhi där vi tillbringade en natt och en dag.
Jag var sedan hemma några veckor innan det var dags för den tredje resan. En 25 dagar lång Himalayaresa som startade i Chungqing, Sichuan och gick med tåg upp till Lhasa i Tibet. Här fortsatte vi sedan söderut via Gyantse och Shigatse till Mount Everest´s base camp. Övernattning uppe i tältlägret vid base camp och sedan tillbaka till Lhasa. Landvägen till Nepal är nämligen fortfarande avstängd sedan jordbävningen förra året. Vi flög till Kathmandu och bodde två nätter i Nagarkot i kanten av Kathmandudalen och ett par nätter inne i Kathmandu. Vidare med flyg till Bhutan där vi bl a besökte Paro, Thimpu och Punakha. Det blev alltså ett intensivt resande denna höst, höstmörkret har lägrat sig här hemma och jag tar det mest lugnt, vilar och läser innan det så småningom är dags att åka till Paris.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Vid min vanliga rutingenomgång av ”Tibetböcker” av intresse i utbudet på Bokbörsen fann jag för någon vecka sedan en bok jag inte tidigare uppmärksammat, ”Gamarna från Tibet” av Sven Alvar Zacke, en svensk pilot, journalist och författare. Han var född i Uppsala 1904, verksam i Stockholm och avled i januari 1977. Han har skrivit 15-talet böcker bl a om ”Gryningseskadern” där den tredje delen är just ”Gamarna från Tibet”. De tre ungdomsböckerna är Gryningseskadern 1932, I drakens farvatten : en sjömans äventyr i fjärran östern, 1933 och Gamarna från Tibet - Gryningseskaderns fortsatta äventyr, 1934. Zacke har även skrivit filmmanus till två filmer, detta tillsammans med Hasse Ekman, ”Första divisionen 1941 och ”Örlogsmän” 1943. Zacke arbetade även som översättare, främst av ungdomsböcker. Gamarna från Tibet utkom alltså 1934, d v s ett år efter den trettonde Dalai Lamas död. Tibet var vid denna tid jämförelsevis välkänt i Sverige tack vare Sven Hedins forskningsresor i landet.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Tillsammans med några av de unga noviserna i Palhahalpukklostret i Lhasa 1986
Bilden: "Välkommen till Tibet." Shigatse 1986
Jag hann knappt mer än hem, till Umeå på den tiden, innan det var dags igen för nästa resa
till Nepal och Tibet vilken anträddes den 4 oktober 1986. Vi flög via Frankfurt till Kathmandu, med Pan Am ett flygbolag som inte existerar längre. Vi gjorde en del besök i Kathmandu och anträdde sedan vår färd upp mot den tibetansk/kinesiska gränsen vid Kodari/Zhangmu. Redan efter någon dag hade flera av resenärerna insjuknat i magsjukdom kombinerat med att de reagerade kraftigt på höjden. Det är flera pass över 5000 meter över havet som skall passeras på vägen mot Lhasa. Vi gjorde stopp i Shigatse och vad jag kan se nu så stannade vi inte i Gyantse varken på färden upp eller tillbaka till Kathmandu.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Mitt första besök i Umeå sedan flytten till Helsingborg i december 2013 inträffade nu under ”brännbollscupen”, en bra anledning att besöka Umeå. Denna gång också med mycket varmt och vackert väder. Trevligt att få umgås med sina barn och barnbarn likaså. Petters brännbollslag ”Pappa betalar” gjorde bra ifrån sig och är nu seedade, dvs de behöver inte kvalspela” vid nästa års turnering. Trevligt också att få bo hos Victoria och Simon.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den 14 september i år, 2016, är det 30 år sedan jag kom till för Tibet första gången. Jag kom med flyg till Gonggar flygplats utanför Lhasa. Jag var något slags ”andre färdledare” eller ”trainee” . Min goda vän från Umeå Stig-Valter Karlsson var den som ledde resan som färdledare. Resan gick den gången i Svensk-kinesiska Resebyråns regi där han också hade introducerat mig. Min roll under denna första resa var att ”lära mig bli färdledare” samt att ta hand om guidningen i Nepal då resan fortsatte ner dit och sedan via Delhi tillbaka hem. Vi färdades med buss från Lhasa till nepalesiska gränsen, Zhangmu/Kasa.
På den tiden var ”Svensk-kinesiska” i praktiken ensamma om att anordna resor till Kina och Tibet.