- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Himalaya från Dochu-La passet 3100 m ö h. Bhutan. Foto: Paul M. Grahn 2016.
Vi närmar oss december och en höst med tre resor till Himalaya är snart slut. I augusti gjorde jag min fjärde resa till västra Tibet och berget Kailash. I september gjorde jag en ny och intressant resa som tog vid just när resan till Kailash avslutades i Beijing. Jag flög via Singapore till Amritsar i Punjab, Indien. Härifrån reste vi sedan med två bilar landvägen via Dharamsala och Manali upp till Leh i Ladakh. (Jammu & Kashmir).
Vägen upp till Ladakh är bitvis inte alls bra, men arbete pågår utmed långa sträckor för att förbättra den. Arbetet är ett s k Sisyfosarbete dvs varje vår tar vårfloden stora sträckor med sig utmed bergssidorna. Förutsättningarna för att vägen skall hålla verkar vara sämre här på Himalayas sydsida. Det regnar mycket och vattnet gör stor skada på vägarna.
I Ladakh besökte vi ett flera kloster nära Leh och fortsatte sedan västerut bort till Nubradalen. Vi avslutade med att åka upp till den tibetanska gränsen vid sjön Panggong tso.
Hemresa via Delhi där vi tillbringade en natt och en dag.
Jag var sedan hemma några veckor innan det var dags för den tredje resan. En 25 dagar lång Himalayaresa som startade i Chungqing, Sichuan och gick med tåg upp till Lhasa i Tibet. Här fortsatte vi sedan söderut via Gyantse och Shigatse till Mount Everest´s base camp. Övernattning uppe i tältlägret vid base camp och sedan tillbaka till Lhasa. Landvägen till Nepal är nämligen fortfarande avstängd sedan jordbävningen förra året. Vi flög till Kathmandu och bodde två nätter i Nagarkot i kanten av Kathmandudalen och ett par nätter inne i Kathmandu. Vidare med flyg till Bhutan där vi bl a besökte Paro, Thimpu och Punakha. Det blev alltså ett intensivt resande denna höst, höstmörkret har lägrat sig här hemma och jag tar det mest lugnt, vilar och läser innan det så småningom är dags att åka till Paris.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Vid min vanliga rutingenomgång av ”Tibetböcker” av intresse i utbudet på Bokbörsen fann jag för någon vecka sedan en bok jag inte tidigare uppmärksammat, ”Gamarna från Tibet” av Sven Alvar Zacke, en svensk pilot, journalist och författare. Han var född i Uppsala 1904, verksam i Stockholm och avled i januari 1977. Han har skrivit 15-talet böcker bl a om ”Gryningseskadern” där den tredje delen är just ”Gamarna från Tibet”. De tre ungdomsböckerna är Gryningseskadern 1932, I drakens farvatten : en sjömans äventyr i fjärran östern, 1933 och Gamarna från Tibet - Gryningseskaderns fortsatta äventyr, 1934. Zacke har även skrivit filmmanus till två filmer, detta tillsammans med Hasse Ekman, ”Första divisionen 1941 och ”Örlogsmän” 1943. Zacke arbetade även som översättare, främst av ungdomsböcker. Gamarna från Tibet utkom alltså 1934, d v s ett år efter den trettonde Dalai Lamas död. Tibet var vid denna tid jämförelsevis välkänt i Sverige tack vare Sven Hedins forskningsresor i landet.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Tillsammans med några av de unga noviserna i Palhahalpukklostret i Lhasa 1986
Bilden: "Välkommen till Tibet." Shigatse 1986
Jag hann knappt mer än hem, till Umeå på den tiden, innan det var dags igen för nästa resa
till Nepal och Tibet vilken anträddes den 4 oktober 1986. Vi flög via Frankfurt till Kathmandu, med Pan Am ett flygbolag som inte existerar längre. Vi gjorde en del besök i Kathmandu och anträdde sedan vår färd upp mot den tibetansk/kinesiska gränsen vid Kodari/Zhangmu. Redan efter någon dag hade flera av resenärerna insjuknat i magsjukdom kombinerat med att de reagerade kraftigt på höjden. Det är flera pass över 5000 meter över havet som skall passeras på vägen mot Lhasa. Vi gjorde stopp i Shigatse och vad jag kan se nu så stannade vi inte i Gyantse varken på färden upp eller tillbaka till Kathmandu.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Mitt första besök i Umeå sedan flytten till Helsingborg i december 2013 inträffade nu under ”brännbollscupen”, en bra anledning att besöka Umeå. Denna gång också med mycket varmt och vackert väder. Trevligt att få umgås med sina barn och barnbarn likaså. Petters brännbollslag ”Pappa betalar” gjorde bra ifrån sig och är nu seedade, dvs de behöver inte kvalspela” vid nästa års turnering. Trevligt också att få bo hos Victoria och Simon.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den 14 september i år, 2016, är det 30 år sedan jag kom till för Tibet första gången. Jag kom med flyg till Gonggar flygplats utanför Lhasa. Jag var något slags ”andre färdledare” eller ”trainee” . Min goda vän från Umeå Stig-Valter Karlsson var den som ledde resan som färdledare. Resan gick den gången i Svensk-kinesiska Resebyråns regi där han också hade introducerat mig. Min roll under denna första resa var att ”lära mig bli färdledare” samt att ta hand om guidningen i Nepal då resan fortsatte ner dit och sedan via Delhi tillbaka hem. Vi färdades med buss från Lhasa till nepalesiska gränsen, Zhangmu/Kasa.
På den tiden var ”Svensk-kinesiska” i praktiken ensamma om att anordna resor till Kina och Tibet.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Resan ”Bortom horisonten - på väg mot Shangri-La” för Albatros Travel avslutades den 25/4. Vi, en liten grupp, har haft en mycket fin resa. Det mesta har fungerat mycket bra trots att vi verkligen varit ute i delar av sydvästra Kina som ännu inte tar emot många västerländska turister. Vi har färdats över höga pass och i djupa dalar, utmed den mäktiga Yangtsefloden och över pass uppemot nästan 5000 meter över havet. Vi har träffat intressanta och trevliga människor, sett hur de lever och bor, vi har besökt vanliga hem och buddhistiska kloster. I dessa delar av Kina är befolkningen till stor del tibetansk men också flera andra av Kinas minoritetsfolk, Naxi, Yi, och Qiang.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Dagens utflykt gjorde jag till en plats jag aldrig tidigare besökt men känt till väl ända sedan 1960-talets slut.
Det var nämligen vid denna tid som ”The rent collection courtyard” från Kina drabbade oss i västerlandets konstkretsar med full kraft. Här fanns en folklig och revolutionär konst framställd av ytterst skickliga konstnärer som inte slängde färg på en duk utan framställde verkligheten och inte vilken verklighet som helst. Ett reportage i ”Bildtidningen Kina” eller någon av de andra, även till svenska översatta, tidskrifterna som man gratis kunde rekvirera från Folkrepubliken Kinas ambassad såvida man nu inte var nära en vänsterbokhandel som exempelvis ”Oktober” eller ”Röda Stjärnan”. Det här var riktig revolutionär konst och denna skulpturgrupps svallvågor skvalpar än idag i konstvärlden. Skulpturgruppen återfinns nu i ett flertal olika versioner. Jag har sett den i Peking 2011 då i en bronsversion. Jag skrev så här då, och det finns även efter att jag nu äntligen ha fått skåda originalet, ingen anledning att ändra på den texten: ”en levande skildring av förbittrad klasskamp mellan de kinesiska bönderna och de härskande feodala godsägarna före den socialistiska revolutionen.” Arrangerad i sex scener ingår uppemot hundra figurer, en gång skulpterade i lera, men nu gjutna i brons. ”Den despotiske godsägaren, Liu Wencai i Sichuanprovinsen exploaterade sina livegna arrendatorer men dessa fick nog av förtrycket och reste sig i revolt.” Skulpturgruppen skapades under fyra och en halv månad och visades första gången i Liu Wencai´s gamla residens den 1 oktober 1965. Om historien som skulpturgruppen beskriver är riktig är tveksamt men den har blivit en ikon inom den kinesiska socialrealismen. Det berättas att bönder och andra från hela Kina kom resande hundratals kilometer för att se detta väldiga konstnärliga arbete. Skulpturgruppen fick stor politisk och konstnärlig betydelse. Flera av Kinas idag berömda samtida konstnärer har säkerligen påverkats i stor utsträckning av denna skulpturgrupp och det har på senare år också varit en del turbolens runt gruppen då bl a en nygjord kopia, inte lika många figurer, visades vid Venedigbienalen 1999. Det var den internationellt kände kinesiske konstnären Cai Guo Qiang, bosatt utanför Kina, som där fick det stora internationella konstnärspriset. Detta upprörde en del av den kinesiska konstvärlden, åtminstone de som fortfarande ansåg skulpturgruppen vara det främsta verket i kinesisk konst, och då inte bara inom socialrealistisk konst.”
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Cirka 40 km nordost om Chengdu ligger staden Guanghan och strax utanför den ligger Sanxingdui. Här hittade man redan 1929 mängder av mycket gamla artefakter i form av jade och brons. En del av dessa fynd hittade snart via antikhandlare till privata samlare världen över. Utgrävningar skedde till och från i området, avbrutna av kriget mot Japan och inbördeskriget mellan nationalisternas Guomindang och Folkets befrielsearmé som utgjorde kommunisternas armé. Först 1986 efter ett sensationellt fynd intill en tegelfabrik i området inleddes storskaliga och professionella utgrävningar. Vad som kom i dagen ställde den kinesiska historien på huvudet. Teorin om att den kinesiska civilisationen har sitt ursprung runt Gula floden verkar helt enkelt inte stämma. Redan mycket tidigt d v s tusentals år före vår tideräkning fanns det en bronsålderskultur nere i nuvarande Sichuan. Man hänför denna kultur till tiden runt Shangdynastin i nordligare delar av Kina. Från 1600 BC fram till ca 800 BC blomstrade här den sk Ba-Shu kulturen.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Anlände Chengdu igår mitt på dagen. Man blir trött av att flyga långt, och det har jag gjort. Men idag var krafterna åter på plats och jag inledde dagen med en mycket lång promenad bl a förbi det hotell där vi brukade bo med Tibetgrupperna på väg till Lhasa, med flyg från Chengdu, för 30 år sedan. Jinjiang Binguan finns kvar, numera 5-stjärnigt. Ja hela Chengdu verkar ha blivit uppgraderat. Varuhus, jättehöga skyskrapor och numera Kinas 5:e största stad med mer än 15 miljoner invånare. Jag träffade också min trevliga kollega som jag skall jobba tillsammans med under denna kommande resa. Resan går upp mot Tibet, dock inte in i Autonoma regionen, vi håller oss i Sichuan och Yunnan. Dock är det så att det i dessa områden finns en stor tibetansk befolkning. Behändigt att kollegan då också råkar vara tibetan. I morgon skall jag också ta mig ut och iväg på sightseeing på egen hand. Det blir bort från Chengdu och till Sanxingduimuséet med intressanta fynd från Kinas bronsålder. Ser jag fram emot. Kvällens middag avåt jag på en liten Hot Pot restaurang här i närheten av mitt hotell. Bra med Chengdu är att det finns massor av små restauranger med mycket god mat till lägre priser än vad man får ge för motsvarande i Peking. En annan iakttagelse jag gjorde idag är att det här finns tusentals ”svarttaxi mopeder” som ljudlöst kryssar fram precis varsomhelst, på gatorna, på torgen, på trottoarerna ja Gud vet var. Man hoppar upp på dessa MC eller mopeder vad det nu är. De går på el via uppladdningbara batterier och kostar inte många yuan för en kortare färd. Trafiksäkert? Knappast och det gäller att se upp när man är ute och går, närsomhelst kan man ha en bakom ryggen. De går dessutom fort och som sagt ljudlöst.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bild , mitt foto 2014, inifrån Tibet Airlines nya Airbus 320 som trafikerar sträckan Lhasa - Gunsa flygplats i västra Tibet
Bland mina böcker om Tibet finns tre som delvis handlar om att man flyger in över Tibet och de möjliga konsekvenserna av detta. Den första är den gamla klassikern ”Lost horizon”, som på svenska fick titeln ”Blå månen”, ett flygplan med en grupp människor som flyr undan kriget i Kina nödlandar högt uppe i Himalaya. Här hittar man en undangömd dalgång där tiden står stilla, Shangri-La döpte författaren James Hilton detta paradis till.