- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Resan ”Bortom horisonten - på väg mot Shangri-La” för Albatros Travel avslutades den 25/4. Vi, en liten grupp, har haft en mycket fin resa. Det mesta har fungerat mycket bra trots att vi verkligen varit ute i delar av sydvästra Kina som ännu inte tar emot många västerländska turister. Vi har färdats över höga pass och i djupa dalar, utmed den mäktiga Yangtsefloden och över pass uppemot nästan 5000 meter över havet. Vi har träffat intressanta och trevliga människor, sett hur de lever och bor, vi har besökt vanliga hem och buddhistiska kloster. I dessa delar av Kina är befolkningen till stor del tibetansk men också flera andra av Kinas minoritetsfolk, Naxi, Yi, och Qiang.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Dagens utflykt gjorde jag till en plats jag aldrig tidigare besökt men känt till väl ända sedan 1960-talets slut.
Det var nämligen vid denna tid som ”The rent collection courtyard” från Kina drabbade oss i västerlandets konstkretsar med full kraft. Här fanns en folklig och revolutionär konst framställd av ytterst skickliga konstnärer som inte slängde färg på en duk utan framställde verkligheten och inte vilken verklighet som helst. Ett reportage i ”Bildtidningen Kina” eller någon av de andra, även till svenska översatta, tidskrifterna som man gratis kunde rekvirera från Folkrepubliken Kinas ambassad såvida man nu inte var nära en vänsterbokhandel som exempelvis ”Oktober” eller ”Röda Stjärnan”. Det här var riktig revolutionär konst och denna skulpturgrupps svallvågor skvalpar än idag i konstvärlden. Skulpturgruppen återfinns nu i ett flertal olika versioner. Jag har sett den i Peking 2011 då i en bronsversion. Jag skrev så här då, och det finns även efter att jag nu äntligen ha fått skåda originalet, ingen anledning att ändra på den texten: ”en levande skildring av förbittrad klasskamp mellan de kinesiska bönderna och de härskande feodala godsägarna före den socialistiska revolutionen.” Arrangerad i sex scener ingår uppemot hundra figurer, en gång skulpterade i lera, men nu gjutna i brons. ”Den despotiske godsägaren, Liu Wencai i Sichuanprovinsen exploaterade sina livegna arrendatorer men dessa fick nog av förtrycket och reste sig i revolt.” Skulpturgruppen skapades under fyra och en halv månad och visades första gången i Liu Wencai´s gamla residens den 1 oktober 1965. Om historien som skulpturgruppen beskriver är riktig är tveksamt men den har blivit en ikon inom den kinesiska socialrealismen. Det berättas att bönder och andra från hela Kina kom resande hundratals kilometer för att se detta väldiga konstnärliga arbete. Skulpturgruppen fick stor politisk och konstnärlig betydelse. Flera av Kinas idag berömda samtida konstnärer har säkerligen påverkats i stor utsträckning av denna skulpturgrupp och det har på senare år också varit en del turbolens runt gruppen då bl a en nygjord kopia, inte lika många figurer, visades vid Venedigbienalen 1999. Det var den internationellt kände kinesiske konstnären Cai Guo Qiang, bosatt utanför Kina, som där fick det stora internationella konstnärspriset. Detta upprörde en del av den kinesiska konstvärlden, åtminstone de som fortfarande ansåg skulpturgruppen vara det främsta verket i kinesisk konst, och då inte bara inom socialrealistisk konst.”
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Cirka 40 km nordost om Chengdu ligger staden Guanghan och strax utanför den ligger Sanxingdui. Här hittade man redan 1929 mängder av mycket gamla artefakter i form av jade och brons. En del av dessa fynd hittade snart via antikhandlare till privata samlare världen över. Utgrävningar skedde till och från i området, avbrutna av kriget mot Japan och inbördeskriget mellan nationalisternas Guomindang och Folkets befrielsearmé som utgjorde kommunisternas armé. Först 1986 efter ett sensationellt fynd intill en tegelfabrik i området inleddes storskaliga och professionella utgrävningar. Vad som kom i dagen ställde den kinesiska historien på huvudet. Teorin om att den kinesiska civilisationen har sitt ursprung runt Gula floden verkar helt enkelt inte stämma. Redan mycket tidigt d v s tusentals år före vår tideräkning fanns det en bronsålderskultur nere i nuvarande Sichuan. Man hänför denna kultur till tiden runt Shangdynastin i nordligare delar av Kina. Från 1600 BC fram till ca 800 BC blomstrade här den sk Ba-Shu kulturen.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Anlände Chengdu igår mitt på dagen. Man blir trött av att flyga långt, och det har jag gjort. Men idag var krafterna åter på plats och jag inledde dagen med en mycket lång promenad bl a förbi det hotell där vi brukade bo med Tibetgrupperna på väg till Lhasa, med flyg från Chengdu, för 30 år sedan. Jinjiang Binguan finns kvar, numera 5-stjärnigt. Ja hela Chengdu verkar ha blivit uppgraderat. Varuhus, jättehöga skyskrapor och numera Kinas 5:e största stad med mer än 15 miljoner invånare. Jag träffade också min trevliga kollega som jag skall jobba tillsammans med under denna kommande resa. Resan går upp mot Tibet, dock inte in i Autonoma regionen, vi håller oss i Sichuan och Yunnan. Dock är det så att det i dessa områden finns en stor tibetansk befolkning. Behändigt att kollegan då också råkar vara tibetan. I morgon skall jag också ta mig ut och iväg på sightseeing på egen hand. Det blir bort från Chengdu och till Sanxingduimuséet med intressanta fynd från Kinas bronsålder. Ser jag fram emot. Kvällens middag avåt jag på en liten Hot Pot restaurang här i närheten av mitt hotell. Bra med Chengdu är att det finns massor av små restauranger med mycket god mat till lägre priser än vad man får ge för motsvarande i Peking. En annan iakttagelse jag gjorde idag är att det här finns tusentals ”svarttaxi mopeder” som ljudlöst kryssar fram precis varsomhelst, på gatorna, på torgen, på trottoarerna ja Gud vet var. Man hoppar upp på dessa MC eller mopeder vad det nu är. De går på el via uppladdningbara batterier och kostar inte många yuan för en kortare färd. Trafiksäkert? Knappast och det gäller att se upp när man är ute och går, närsomhelst kan man ha en bakom ryggen. De går dessutom fort och som sagt ljudlöst.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bild , mitt foto 2014, inifrån Tibet Airlines nya Airbus 320 som trafikerar sträckan Lhasa - Gunsa flygplats i västra Tibet
Bland mina böcker om Tibet finns tre som delvis handlar om att man flyger in över Tibet och de möjliga konsekvenserna av detta. Den första är den gamla klassikern ”Lost horizon”, som på svenska fick titeln ”Blå månen”, ett flygplan med en grupp människor som flyr undan kriget i Kina nödlandar högt uppe i Himalaya. Här hittar man en undangömd dalgång där tiden står stilla, Shangri-La döpte författaren James Hilton detta paradis till.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Tvår rundresor i Indien för Indienresors räkning under februari och början av mars är nu avslutade.
Två trevliga uppdrag delvis till samma platser, Delhi, Jaipur och Agra. Den senare resan dock något längre och med ett mer omfattande program då den också innefattade besök i Orchha, Khajuraho och Varanasi förutom de tre tidigare nämnda orterna. Nedan följer ett antal bilder från dessa båda resor.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Taj Mahal , Agra. Foto Paul M. Grahn 1973
”I Indialand bak Himalajas rand där händer det konstiga saker ibland. Där Bodde en trollkarl han trollade så, att åtta blev nitton och nitton blev två.” Intressant ”att nitton blev åtta och nitton blev två”. Våra siffror som vi varje dag använder härstammar från Indien även om vi brukar benämna dem ”arabiska”.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Igår, dvs ”lille julafton” som det kallas i Sverige tillbringade jag eftermiddagen och kvällen i Paris med broder och svägerska. Per och jag tog en lång promenad, från Musée du quai Branly utmed Seine bort till Place de Vosges. Här vankades det sedan en fantastiskt god middag med ”frukter från havet”. Ostron är ju en jultradition i Paris. Eftermiddagen inleddes med ett besök på det
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Måndagen den 21 december tillbringade jag till stor del inne i Paris. I Paris råder efter de senaste terroistattackerna fortfarande undantagstillstånd. Detta illustreras kanske mest av att många offentliga platser patrulleras av tungt beväpnade militärer. För övrigt verkar livet gå vidare med baguette under armen och en snabb espresso på caféet eller i bistron. Jag inledde dagen med ett besök på ett av mina favoritmuseer i staden, Musée national des arts asiatiques-Guimet beläget vid 6 place de Iena. Metro Iena eller Trocadero. Kliver man av vid Trocadero kan man passa på att få en fin vy över Eifeltornet. Musée Guimet är mycket omfattande givetvis med föremål från tidigare koloniala besittningar i Syd-ost Asien, Vietnam etc. Men intressanta samlingar från Afgahnistan och Xinjiang i Kina. Här hämtade ju Paul Pelliot hem till Paris mängder av föremål och inte minst texter från Dunhuang. Dessa texter finns inte på Musée Guimet utan i Franska natinalbiblioteket. Mycket omfattande porslins- och målerisamlingar från Kina. En ypperlig avdelning med skulpturer och målningar, thangkas från Tibet och Nepal. Flera av dessa thangkas var nu tillfälligt utlånade till Palais de Tokyo och utställningen där över John Giorno.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Annie Taylor med en kinesisk tjänare